I Språket i P1 (11/9) talades det om uttal av det egna namnet. En lyssnare undrade varför så många svenskar presenterar sig med ett mer internationellt uttal av sitt namn när de är utomlands.
Jag ändrar mitt namn här i Spanien. Jag försökte använda det svenska uttalet i början, men fick inse mig besegrad. Det fungerar inte. Ingen fatta vad jag säger och upprepar frågande gång på gång och testar om de uppfattat rätt. Jag behöver helt enkelt göra mig förstådd. Så istället för att lägga betoningen på N (aNNika) har jag förspanskat namnet, som för övrigt inte finns i spanskan, till annIka, som påminner om deras Anita. I spanskan brukar man inte ha betoning i första stavelsen på namn.
Med Jesús blir det samma sak, fast omvänt. Ingen fattar vad jag säger om jag uttalar hans namn som här: hesoo. Eller schesooos. Många tolkar det som det kända José, ingen gissar rätt på Jesús. Mamma lärde sig aldrig vad han heter och sa José, och en släkting som vi brukar träffa har samma problem. Jesús är för övrigt okej med att man säger Jesus.
I programmet tas upp att forskning visar att de som har anpassat sina namn lyckas bättre i arbetslivet än andra. Och invandrare i USA har lyckats mycket bättre när de har amerikaniserat sina namn.
Språkvetare Ylva Byrman tog också upp att det finns saker som inte går att uttala på det egna språket. Finska bolaget för radio och tv YLE till exempel. Hur uttalas det? Yle eller yLLe? Inget av de båda. Det uttalas med både kort vokal och kort konsonant. Det är en kombination som inte finns i den svenska prosodin.
Jag skulle gärna ha svenskt uttal på mitt namn, men inser att det fungerar inte. Det viktiga är ju att göra sig förstådd.
Hur gör ni med era namn när ni reser/bor utomlands?
Mer om namn:
Missförstånd med Disas namn
Religiösa, spanska namn
Inga mellannamn i Spanien
Förstår att det kan vara svårt att behålla uttalet. Mitt namn är ju internationellt i grunden, men uttalas olika, så det blir lite olika. Mest intressant var när jag bodde ett år på Island för längesen. Där uttalas ALLA ord med betoning på första stavelsen. Så där hette jag hElena ;)
SvaraRaderaTur att du har ett internationellt gångbart namn, du som reser så mycket1
RaderaIntressant det med isländskt uttal. Är det inte samma med finskan, att betoningen alltid ligger på första stavelsen? I vilket fall så är det mycket enklare än svenskan, där betoningen varierar så mycket!
I Frankrike blir det AlexandrA och i Sverige AlexaNdra... Engelskan blir som svenskan. Värre är det med efternamnet som är ungerskt, det är lite som med finskan, uttalet finns bara på ungerska även om mitt efternamn är ganska lätt att uttala. Min pappas förnamn var József. Zs uttalas med ett ljud som inte finns i svenskan ett slags zj och o:et är "öppet" tack vare accenten. Ungerska är verkligen mungymnastik, jag älskar det runda, mjuka språket och att alla (får) pratar till punkt eftersom pronomet kommer först i slutet på meningen!
SvaraRaderaHaha, nu sitter jag och testar franskt uttal av Alexandra, jag som inte kan franska! Skulle vilja höra dig säga det!
RaderaVad spännande med ungerskan! Pronomet i slutet! Talar du ungerska?
Heter Linda som är internationellt gångbart, men kör på total-engelskt uttal med tjockt L och alltihop... ser det som mitt alter ego. Men jag reser ju bara, bor inte utomlands.
SvaraRaderaSå hade nog jag också gjort!
RaderaIntressant! Jag heter Lena och tycker att det är svårt att få till ett uttal som funkar internationellt. Tar gärna emot tips :) Gärna både engelskt och spanskt uttal.
SvaraRaderaÄn svårare är det för min mamma, hon heter Gun - det känns nästan omöjligt att få till (?).
Hej Lena, du har en namne som spelar Cersei i Game of Thrones, Lena Headey. Hennes namn uttalas som Lina med ett "tjockt" L i början. e blir i helt enkelt.
RaderaSpanskan överlåter jag till Annika! :o)
Gun, jaa, det blir värre... Hon får nog säga att u:et uttalas som u:et i urban (inte det svenska namnet utan det engelska ordet...)
Det blev minsann lite invecklat där... ;o)
Tack! Lina är nog det jag oftast brukar använda. I Spaninen funderar jag på att lägga till ett E, så det blir Elena. Blir enklare när man ringer och bokar bord t ex ;). Men det känns ju lite konstigt att lägga till bokstäver...Och efternamnet är ingen ide' att prova ens...
RaderaZanny: Om inte du lägger till ett e så gör nog spanjorerna det, gissar jag :-) Elena.
RaderaGun skulle bli Gon här, men förmodligen svårt för de flesta, eftersom spanjorer inte är vana vid att höra utländska namn och aldrig förstår vad man säger om det inte är ett traditionellt spanskt namn.
Krokofanten: Jag skulle inte heller säga u i Gun, skaraborgare som jag är. För mig blir det nästan Gön :-)
Här i Jakobstadstrakten finns det också en överhängande risk att Gun skulle bli Gon, så det hjälper visst inte ens att man håller sig inom samma språk! :D
Radera:-D
RaderaJag säger "Tuve" som preteritumformen av verbet tener. Vissa ungdomar säger: Jaha, du heter tuve, som i youtuve (youtube). Ehh.. typ!
SvaraRaderaHahahaha! :-D
RaderaEmma är superbra namn (tack mamma och pappa!) för alla kan uttala det och om man sedan lägger betoningen på E eller A spelar ju inte vidare mycket roll. På Svenska lyckas vi på något sätt lägga lika mycket betoning på båda, precis som att vi säger M A. Lustigt, egentligen.
SvaraRaderaAnnars försöker jag nog uttala namn efter hur innehavaren uttalar det. Jag skulle aldrig kalla Jesús för Jesus (med svenskt uttal), det skulle verkligen kännas helmysko. I Sverige finns det liksom bara EN Jesus (även om jag inte är särskilt troende av mig) och att det fanns fler i världen var lite konstigt för mig när jag blev äldre och förstod det.
Den förste "andre" Jesús som jag stötte på var Robinson-Jesus. Jättekonstigt namn, tyckte jag, men jag var förtjust i honom. Är det namnet tro? För sedan fick jag ju en egen :-)
RaderaJag brukar förklara att man stavar som svenska Jesus, och då förstår de flesta, även om inte alla kommer ihåg uttalet.
Jag betonar Emma med lång konstonant: m.
Så lustigt det här med namn. Mitt problem i Spanien är det omvända. Jag tror att folk tror att jag förspanskar mitt namn när jag presenterar mig som Simone (Simåne, alltså som månen) för de envisas med att kalla mig Simånn. Inte helt lätt att veta såklart. Har dock börjat vänja mig vid att heta Simånn här. Händer även i Sverige att folk frågar hur jag uttalar mitt namn, och det förstår jag.
SvaraRaderaFör några år sen jobbade jag i en bokbutik och en dag kom det inte en äldre dansk man som hette Nikolai med K och I (eller hur det var) berättade han när jag var tvungen att söka honom i registret. Han gav mig då rådet att aldrig ge mina barn namn som man ständigt behöver stava för andra - himla bra tips ändå! Och mitt efternamn... Behöver alltid stava det, i Sverige och utomlands.
Haha, kul att de tror att du lägger till en bokstav!
RaderaGott råd från dansken. Jag trodde att vi lyckades med Disa, ett namn som är enkelt både i Spanien och i Sverige... Men nej. Eftersom det inte är ett känt, spanskt namn är det ingen som fattar.
Roligt ämne. I England ändrade jag till ett engelskt smeknamn. Det använde jag i Holland med. Holländare är ju jätteduktiga i engelska sâ det funkade. Men i Frankrike har jag problem.
SvaraRaderaVare sig mitt svenska namn eller engelska smeknamn funkar... Men här jobbar jag inte och det gör kanske inte lika mycket att mitt namn är lite konstigt nu när jag bara är "mamma" :o) och inte behöver presentera mig lika ofta? Mina föräldrar och kompisar i Sverige kan inte uttala min sambos namn. Barnets namn som vi valde för att det skulle kunna uttalas svenskt OCH franskt... Det uttalas ibland "svenskt" i Frankrike och "franskt" i Sverige :o)
Lustigt att dina barns namn uttalas "tvärtom"!
RaderaVi trodde att vi valde ett namn som lätt kan uttalas på båda språken, men Disa är svårt för spanjorerna.
Använder du ditt/dina mellannamn någon gång, om det/de är lättare utomlands?
Jag tycker det viktigaste är att folk förstår vad jag säger, inte att det blir korrekt svenskt uttal som ändå nästan ingen kan.
SvaraRaderaMitt förnamn är väldigt vanligt i engelsktalande länder så jag brukar säga det med engelskt uttal.
Som tur är så har jag ett ganska kort efternamn, men det börjar med Hult-. Så jag brukar säga det som jag tror att en tysk (Hollt- ) eller
en engelsman (Hallt- ) skulle uttal det om jag är i Tyskland eller ett engelsktalande land.
Jag tror inte att de skulle uppfatta det om jag sa det på svenska.
// Peter H
// Peter H
Nej, det skulle nog inte uppfattas med svenskt uttal. Jag hade nog gjort som du. Du har tur med förnamnet!
RaderaHaha, ja det har ju jag också skrivit om. Varken Åsa eller Sverker är speciellt gångbara namn utomlands.../Rosa Maria
SvaraRaderahttp://www.bortugal.se/vara-portugisiska-namn/
Det där är ett jätteroligt inlägg! Speciellt att man får betala extra för konstig stavning!
RaderaHola!
SvaraRaderaJa jag har ju ett namn som finns
i hela världen tror jag :-)Tar i lite men Irene är av grekiskt ursprung men vanligt i Spanien. MEN det hjälper inte...jag säger inte R på rätt sätt så då förstår dom inte i alla fall...Det ska var hårt R och jag kan inte få till det som dom säger...I England uttalas det ju Ajriiin hahaha utan e....Fred betyder namnet...Wow!
Mitt ena barnbarn heter Junia...det blir schonia här :-)som i sked om man inte är norrlänning :)
Kram P ♥
Ja, Irene funkar här, jag känner en. Men spanjorenras hårda r är omöjligt att säga! Klarar du av ordet perro med rätt r??
RaderaPå engelska blir det fint, tycker jag!
Här i mitt andalusiska hörn uttalas j som h, så Junia blir honia :-)
Nej inte heller perro :( Fått höra det också :-)
RaderaKram I ♥
Jag också :-D
RaderaHär får jag stora problem bara jag kommer utanför norden. Det går liksom inte att få till så många gånger använder jag mitt andranamn, Anna eller så får det bli Hillary, det tycks vara enklare att säga. Tror att det är v:et som ställer till det. Hej föresten! /Hillevi
SvaraRaderaHej! Vad kul att höra från dig! Hur har du det?
RaderaI spanskan blir h stumt, så det borde bli Illevi, men tveksamt om någon skulle förstå... Så himla fint namn, men svårt utomlands. Tur att du har ett enkelt mellannamn. Jag brukar få heta Madeleine eller Christina på till exempel läkarmottagningen.
Jag trodde mitt namn fungerade bra på spanska pga av Gabriel men får alltid säga långsamt Gabriela, tyvärr tror en del som Graciela? Många har svårt att uttala... Bella blir ofta Wella (som schampoot?) Beya?
SvaraRaderaMed Dani tyckte jag ändå vi valde ett internationellt gångbart namn (Daniel) som finns i både Sverige och Spanien och vi kallar honom Danni/Danny men det verkar svenskar tycka är feminint och vill säga DAni. Ja, jag vill nästan skriva/säga Danyel i Sverige... (tycker spansk version låter finare, både namn och smeknamn)
Haha! Det trodde jag också var gångbart här!?
RaderaJag tycker inte att Danni låter feminint. Konstigt.
Jag skriver ju Dani som det stavas på spanska men borde kanske skriva Danni på svenska, för att det ska uttalas som Danne. Jag tror att i Sverige och England är Dani mest ett smeknamn för Daniella...
RaderaI Spanien är det inga problem och alla släktingar är så glada då vi valde "släktnamnet" efter pappans döde bror. Daniel är ju typ det vanligaste spanska pojknamnet de senaste åren... så finns nog flera i varje klass.
Så kanske det är. Prova att skriva Danni!
RaderaFint att ni valde det namnet. Förstår att släkten uppskattar det! Att det är populärt i Spanien kvittar ju, han går ändå inte i spansk skola :-)
Vad konstigt att inte Gabriela fungerar! I sonens klass var det en flicka som heter det och hennes föräldrar är spanjorer.
RaderaFast å andra sidan, hur ofta får jag inte heta Anna i stället för Emma i Sverige. Hade ibland funderingar på att presentera mig som Ämma.
Ja, Annika blir ju lätt Anita med K, blev det alltid för mig i Colombia. Telefonförsäljare och liknande trodde ofta att jag hette Monica eller ibland Erica.
SvaraRaderaGael är ju inte så uppenbart i Sverige hur det ska uttalas även om det inte är svåra ljud i svenska språket. Svenskar som läser det brukar ofta av någon anledning köra något slags engelskt uttal (typ "Gäjl"). Jag brukar säga till svenskar att det uttalas som namnet Gabrielle utan bri i mitten...