söndag 19 februari 2017

Zufre

Jag skyndar mig att publicera detta inlägg, som legat klart i flera dagar utan att jag hunnit lägga ut det, innan någon märker att jag är borta.
Svar på alla kommentarer som ni har skrivit (jag blir så glad av dem!) kommer senare. Så fort jag kan smita igen!


Det skulle vara olivolje-feria i Zufre, en by några mil härifrån. Men när vi satt i bilen undrade vi om det var någon idé att åka. Det regnade så mycket, och här ställs allt in när det regnar. Vi skulle med största sannolikhet åka flera mil för ingenting. Men vi var äntligen klara, efter en timmes letande av regnkläder, juice, nycklar, våtservetter och allt vad det är, och ville inte ha gjort allt i onödan. Så vi åkte.

Milde tid, vilken upptäckt!
Vi kollade litegrann efter skyltar till ferian, men struntade snart i det och stirrade på de vackra, backiga gatorna vi körde förbi. När vi kört igenom hela byn och var ute på andra sidan parkerade jag. Det var så vackert!




När vi hade stirrat på sjön där borta i det grå, de blommande mandelträden på sluttningen, getter och gröna kullar började vi gå uppför, mot kyrkan.




Vi kom till ett litet torg med kommunhus från 1600-talet och bilar parkerade under apelsinträden. Här blev v Disa kissnödig och jag och Jesús stressade, för vi är inte vana vid det här, som Sverigeboende småbarnsföräldrar är. Ta av regnjacka, regnbyxor, byxor... Vi tog skydd under ett apelsinträd för att inte bli så blöta och jag tänkte på vinterklädda ungar i Sverige.




Disa hittade en fontän att leka vid, och sedan gick vi för att leta efter en bar, för Jesús och jag frös, och Disa var blöt om huvudet och kall om händerna.




Vi kom fram till det fina, roliga torget vi kört förbi tidigare. Disa lekte lite på lekplatsen innan vi gick in på den ena av restaurangerna vid torget.
Jag beundrade utsikten och såg redan för mig alla varma sommarkvällar som vi kommer att sitta vid de här borden.




Inne på restaurangen värmde en braskamin, och vi stötte på bekanta från Sevilla. Vilket gjorde att vi, istället för att dricka varm choklad och äta någon tapa innan vi åkte hem, stannade i två och en halv timme och åt lunch.
Disa hade rätt tråkigt så jag var ute och lekte med henne på lekplatsen i regnet ett par gånger.
Jag stör mig så himla mycket på spanjorers trams med vädret (inställda ferior och konserter som planerats månader tillbaka, inställda besök, skolbarn måste vara inne på rasten när det regnar, en födelsedagsfest i helgen ställs troligtvis in på grund av regn...) att jag gladde mig löjligt mycket åt våra regnkläder och att vi kunde vara ute, att till och med en liten unge var ute i regnet, och hoppades att alla i restaurangen såg oss.

Vi hade ingen lust att åka hem redan, denna roliga söndag, så vi åkte vidare mot sjön som vi sett från utsiktsplatsen.




Den ringlade sig runt och vi körde en urdålig, trasig väg med den vackraste utsikt. Det regnade och regnade, vattnet forsade i plötsligt uppståndna vattenfall längs bergväggarna. Vi stannade bilen när en stor flock getter skulle över vägen, och fortsatte sedan.





Vägen visade sig vara lång, och vi tröttnade till slut och ville åka hem, tända brasa och baka sockerkaka. Det var perfekt väder och sinnesstämning för det.
Det blev ingen sockerkaka, för väl hemma påmindes jag om hur kallt det är inne i ett spanskt hus, och jag lämnade vardagsrummet med element och brasa förrän vid läggdags.

8 kommentarer:

  1. Ibland blir det bäst när allt inte är så planerat! Ytterligare en liten guldklimp ni har hittat i er omgivning.

    SvaraRadera
  2. Det finns inget dåligt väder...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör det inte! Men det finns tråkiga väder, och ett sådant är en deppig jämngrå himmel och kallt. Dag efter dag...Det har vi sällan här.

      Radera
  3. Wow vad fint det ser ut där! Ja allt är nästan i klass ed världsarv i landet!
    Un abrazo! P ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns fantastiska ställen häromkring! Så mycket vackert!

      Radera
  4. Låter som en jättefin utflykt och helg! Härligt att spontant träffa kompisar och hänga med dem när man bara är ute sådär. Och ja, det är fint att faktiskt kunna leka och vara ute i regn fast för min del så är jag inte speciellt förtjust i det, speciellt om det är kallt. Men det är skillnad på att FÖREDRA att det inte regnar och att tro att man smälter bort i regn (som de gör här i Sydkalifornien också för den delen - mina studerande kör inte bil om det regnar, mina klasser är halvtomma då...).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men! Det är ju värre än i Spanien! Här åker folk bil, även om de blir nervösa av att köra på våta vägar och trafikskyltarna uppmanar bilister att moderera hastigheten....
      Jag föredrar också att det inte rengar, trots att jag tycker om regn, men det beror på när det regnar.

      Radera