Tillbaka i Sevilla!

Tillbaka, det har vi varit sedan i tisdags.
Resan påbörjades mycket tidigt på måndagsmorgonen med tåg till Stockholm. Lägenheten städad, väskorna vägda.
Vi tillbringade dagen i Stockholm. Åt god thaimat för första gången under sommaren, promenerade, Jesús gjorde ett efterlängtat besök i en hårdrocksskivbutik... Vi grämde oss mycket över att Moderna museet stänger på måndagar. Jag ville så gärna se Yayoikusama-utställningen och Jesús ville se allt.
Disa köpte en liten mumintrollspappa för sina ihopsparade mynt i spardraken som hon fick i födelsedagspresent.
Vi bodde på ett urdåligt vandrarhem; City Lodge heter det, och enda anledningen till att vi valde det var för att det ligger nära stationen.
Vi gick dit jättetidigt på tisdagsmorgonen, tog flygbuss till Arlanda och Disa sov hela tiden. Inlämningen av bagaget är alltid en nervös historia, men vi gick igenom. Med omkring 90 kilo bagage! Tre handbagage och en extra väska utöver de tre som ingår. Hur kan det bli så mycket?? Jag tog inte ens med någon mat till Spanien på grund av vikten, ett paket potatismjöl fick jag lämna. Visst, medhavda kläder för alla väder i två månader väger en del, men dessutom en massa presenter efter Disas födelsedag, Jesús loppisfynd av vinylskivor samt, värsta boven kanske, alla nya och gamla böcker. Jag gjorde en större bokbeställning och har hittat på second hand. Måste ha böcker. Disa har ännu större behov av svenska böcker.
Men tungt var det.
En förfärlig, fuktig värme slog emot oss i Malaga. Det var så varmt att handsvetten gjorde det omöjligt för mig att dra de tunga väskorna, de gled ur händerna.
Det luktade Spanien.
Tåg till Sevilla. Vi missade det nästan. Innan man får komma till spåren i Malaga måste väskorna gå igenom en röntgenmaskin, som på flygplatsen... och vi hade två knivar med oss. Det ena var en hopfällbar svampkniv med borste, och det var den Jesús visade upp för kontrollanten, som skrattade och undrade om han såg i syne. Den andra kniven kollade han inte... och det var en täljkniv med ganska lång egg... Jesús var mörk efter pärsen med kontrollanten och det nästan missade tåget.

Han satt och tittade ut genom fönstret på ett av solen sönderbränt landskap. Han tyckte om det. Hemma. Han kanske kände som jag när jag kommer hem till Sverige och tittar ut på allt det gröna från tågfönstret.
Hettan i Sevilla var torrare och mer uthärdlig, men jag hade inte haft en chans att byta de varma Sverigekläderna.

På kvällen gick vi till en freiduría och frossade i friterad fisk, gazpacho och spanska räkor. Jag kanske borde skriva om svenska vs spanska räkor någon gång. Och det här med fisken i Sverige...

Dagen därpå tillbringade vi med Jesús pappa, och så hälsade vi på Disas nya släkting, ett kusinbarn på bara tre veckor.

Efter två dagar har vi ännu inte helt vant oss vid att vara hemma. Vi kommer inte ihåg var vi befinner oss när vi vaknar. Och häromnatten när jag vaknade av lågt blodsocker blev jag liggande en lång stund, för jag kunde inte komma ihåg var sovrumsdörren fanns, eller köket.

Sängen känns mycket mindre efter att ha sovit i en stor dubbelsäng i åtta veckor. En 135-centimeterssäng för tre är lite för liten.

Övrigt då?
Jo, jag är så himla glad hela tiden, för jag kan inte tänka på annat än att vi ska flytta härifrån! Jag tittar på alla fula höghus och bilvägar och ler för om en månad är det över!
I dag ska vi titta på hus!