söndag 31 juli 2016

En dag på jobbet

Klockan närmar sig 23 och vi borde lägga Disa, jag vet att hon är trött, men låt mig sitta vid datorn en liten stund bara och ägna bloggen lite tid!
Alla inlägg som jag inte hinner skriva! För det blir ingen tid över på dygnet.
All datortid tar jag från sömnen. Men hela veckan har jag legat på så många timmar minus ändå, utan att slå på datorn, så det har inte blivit något bloggande.
Vi hyr en etta nu. En jättebra lägenhet, men ett litet bekymmer är att den ligger på tredje våningen utan hiss. Bekymmer eftersom vi inte kan söva Disa på barnvagnspromenad när hon inte somnar på annat sätt. Vilket har lett till att hon har somnat klockan två på natten flera gånger. Och eftersom det är en etta är vi alla vakna så länge hon är det.
Nej, jag klagar inte. Det ÄR en bra bostad, och tack vare att vi kunde hyra den, och att jag jobbar, kan vi stanna här en hel månad till.
I dag har Jesús och Disa varit i skogen och plockat blåbär, hallon och smultron.
Jag jobbade, som vanligt.
En superlugn dag på redaktionen. En hästpremiering och en veteranfordondag. På den träffade jag en gammal bekant. Jag kände igen honom när han kom fram, men mindes först inte varför. Han har sett i tidningen att jag är tillbaka, och kommer ihåg första gången jag intervjuade honom. när Riksmarschen fyllde 40 år. Sedan har det blivit bouletävlingar och allt möjligt. 91 år har han blivit, har haft problem med lungorna men är på benen igen. "Jag hörde av Gösta att du bor i Spanien nu" sa han, och än en gång blev jag förvånad över att någon vet om det. Jag har visst många fler bekanta som har koll på mig än jag trodde.
Redaktionen var helt tom, inte ens sporten var på plats, så jag lyssnade på musik och åt godis när jag la in bilder, åt en pirog framför skärmen och var nästan klar med veteranfordondagen när det ringde.
Nej, inte nu! En olycka! Ett tåg som krockat med en personbil. Fem mil bort.
Det var bara att åka.
Ingen fara, endast chock, totalt stopp i tågtrafiken och 30 resenärer som fick åka buss istället, och så en väldigt stressig fortsättning på eftermiddagen för att bli klar.

I veckan kommer ett par kompisar från Spanien och hälsar på. Det blir roligt.

4 kommentarer:

  1. Låter som ett roligt jobb, spännande! Men tur att det inte var någon värre olycka. Vet hur det är att bo trångt med småbarn,, och hålle rtummarna för er i höst med Jesús jobb och placering! Kram!

    SvaraRadera
  2. Sitter och läser ikapp lite bloggar...

    Så Jesús har fått jobbet!? Ett varmt grattis till hela familjen! Vad glad jag blir för er skull, äntligen gräs mellan tårna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det gick vägen! Nu hoppas vi på att få drömhuset också!

      Radera