måndag 9 maj 2016

Laga paella



Det är inte klokt. Men efter nio år i Spanien är det först nu som jag har köpt mig en paellera - paellapanna.
Jesús pappa kom dagen efter för att lära mig att laga paella. Det är han som är paellakocken i familjen. Bättre läromästare kan man inte få. Det är alltid han som lagat paella till söndagsluncherna med familjen, som lagat jättepaella på födelsedagsfester utomhus. Det händer nästan aldrig att jag beställer paella när vi äter ute, för den blir bara jämförd med Jesús pappas paella, och mot den har ingen annan någon chans. Dessutom bör paella ätas hemlagad.
Att laga paella är egentligen inte svårt. Det är bara så himla tricks som ska tänkas på, och så många olika moment.
Min paellapanna invigdes med en skaldjurspaella. Den gröna paprikan skulle stekas med vitlöken och senare tomaten (paella-refrito görs utan lök!), den röda paprikan skulle kokas, snäckorna dödas i kokande vatten, som sedan blandas med vattnet som räkskalen kokats i, och det måste vara rätt mängd vatten, ett glas per portion ris, och riset ska stekas lite, och champinjonerna kokas, och man får absolut inte röra i riset för det rundkorniga riset får inte klibbas ihop, och räkorna läggs i efter halva riskoktiden, och, och, och...
Jag är inte redo att lägga ut receptet på bloggen än, måste lära mig att göra paella själv först, utan hjälp.




I går åt vi hemma hos Jesús pappa och tillbringade en vilsam eftermiddag och kväll där. Han gjorde kycklingpaella till oss, och jag studerade, lyssnade, mindes och la nytt på minnet.
"Det krävs en filosof för att salta."
"Paella lagar man med ett glas vin som sällskap." "Men jag dricker inte vin, vad gör jag då?" "Då kan du lyssna på flamenco istället."
"Du måste hela tiden ligga steget före. Du måste hälla på mer vatten innan riset vet om att det behöver mer vatten."
"Om vattnet inte är varmt får du lura riset och hälla på litegrann på olika ställen så att det inte märker något."

Jag tänkte på min kompis som trodde att paella gör man av kylskåpsrester och sådant som man råkar ha hemma. Jag tänkte på hen när Jesús pappa tog fram kycklingen som legat och marinerats hela natten i olivolja med vitlök och timjan för att få en riktigt god smak i paellan. Och skaldjur och fisk och bläckfisk som varsamt väljs ut, och bara vildskjutna kaniner får användas i kaninpaellan, inga industrikaniner.

Jesús pappas paellor är alltid mycket goda, men när de blir perfekta är varenda tugga en njutning, och man önskar att det aldrig ska ta slut.
Gårdagens paella, med kyckling, champinjoner, sparris, morot, ärtor, bönor, paprika, var en sådan. Tur att det blev så mycket!




12 kommentarer:

  1. Paella verkar vara en hel vetenskap! Hos svärisarna äter jag paella varje söndag, och det är verkligen något helt annat än den man får ute. Men jag tror det dröjer innan jag vågar mig på att laga det själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur! Vi åt ofta paella på söndagarna hos mina svärföräldrar tidigare.
      Börja studera hur de gör. Det är en massa tricks, men själva receptet är rätt enkelt.

      Radera
  2. Åh vad gott det verkar! Och vilka underbara citat från kocken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt gott!
      Kocken har känsla för ris.

      Radera
  3. Åh... paella. Det brukar jag passa på att äta när jag går på restaurang. Det jag gjort själv tror jag inte man egentligen kan kalla paella, möjligen saffransgul risgryta. God, men inte paella.

    Och en paellera kanske man ska satsa på då, alltså? Det där md vätskan, det är som nä rman lagar till risotto, det är röra-röra-ösa-röra... Mmmm ... risotto! Nu blev jag ju hungrig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vätskan till paellan är inte detsamma som till risotton. Risotton vill man ju ska vara klibbig. Till paellan ska helst exakt rätt mängd vatten hällas på från början. Om mer måste tillsättas får det inte ske i slutet av tillagningen. Och man får aldrig röra i paellan.
      Jag gjorde ibland en risotto med soltorkade tomater och chorizo. Den var så god! Men Jesús gillar inte soltorkade tomater så jag slutade, det var tomaterna som var grejen.
      Jag ska lägga ut paellareceptet framöver så får du testa!

      Radera
  4. Åh, vad fint! skulle vara ett sant nöje att lära sig laga paella av någon som kan på riktigt. Jag lagar förvisso paella när jag råkar få tag på saffran - men uppenbarligen inte efter alla konstens regler. Vattnas i munnen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är tur att vi har svärfar som visar1 Han är expert!
      Saffranet är inte så viktigt, svärfar själv har sällan i det.

      Radera
  5. Så bra att det funkar med flamenco istället för vin! :) En bra paella kan vara riktigt gott!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att jag inte kunde laga paella när ni var på besök!

      Radera
  6. Åh vad kul att få lära sig av en riktig expert! Härliga citat. Tror aldrig att jag lagat paella, och nu vågar jag nog mig inte på det heller... Å andra sidan, om man både lyssnar på flamenco och dricker vin så borde ju paellan bli extra bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söndagens kycklingpaella tillagades med både vin och flamenco, och den blev verkligen extra god, den blev perfekt. Så ja, ta båda när du försöker :-)

      Radera