Disa 20 månader

Så mycket som har hänt bara den senaste månaden!
Disa har blivit så mycket bättre på att uttrycka sig.
Hon pekar och gestikulerar och pratar på sitt eget språk, väldigt uttrycksfullt, och man förstår nästan alltid vad hon menar. Kanske inte i morse, när hon stod och tittade upp på Pipen som låg på sin kudde på byrån, och hon gestikulerade med armarna så att de slog i väggen, och pratade och pratade allvarligt med honom, och jag stod bredvid och fattade ingenting.
Och i går under middagen var vi helt frågande till vad hon höll på med när hon svischade med armarna upp och ner och babblade och sa Pla pla! och sedan Bom! och smällde handen i bordet, gång på gång. På natten kom jag på att det var en perfekt imitation av Musse Pigg när han som trollkarlslärling föll i sömn och drömde att han trollade med vågorna och stjärnorna på himlen, filmen som Disa brukar se.
När hon ramlar pekar hon och berättar alltid upprört precis vad som har hänt, och när hon fick en tillsägning av Jesús häromdagen, det var något med skohyllan, sprang hon genast till mig och berättade. Hon söker hjälp och rättvisa hos den andre vuxne när hon tycker att hon har blivit orättvist behandlad, eller när någon, barn eller vuxen, tar något ifrån henne utan lov.

Disa har också utökat ordförrådet. Mamma är det mest använda ordet. När hon vill att jag ska göra någonting, som att sätta mig bredvid henne på bänken, lägga mig bredvid henne på golvet eller ställa mig i en vattenpöl, säger hon mamma liksom frågande och uppmanande på samma gång och pekar.
Hon härmar fler djur. Nu säger inte katten pla längre, utan maaa, hönan säger kakaka, kossan och vargen får ofta ljud, och ankan kan hon. Hon gillar ankor och säger aka (anka) så fort det finns tillfälle. Hon slutade säga pappa, men det har kommit tillbaka nu, Apa säger hon också.
Hon säger Pippi (Långstrump) och älskar sin Pippi-pyjamas. Flera kvällar i rad sa hon Mamma Pappa Pippi.

Aj är användbart också, särskilt om element och ugn och sådant som bränns. Aj! säger hon och tittar allvarligt på mig. Hon säger ehte (este - den/det här på spanska) och ke - den. Sockar (kocka). Caca (skräp/smuts/bajs på spanska), alltid när jag säger skräp på svenska, då säger hon caca. Och hon har börjat räkna! Vi trodde att det var en slump, då för några veckor sedan, men hon gjorde samma sak gång på gång, räknade karameller och legobitar och annat. Hon säger mest två och tre (tååå, teeeee...) men nu säger hon ibland ett eller e (en) också. Hon har fattat principen ungefär.

Disa tycker om att få nya kläder och att titta sig i spegeln. Hon vill äntligen ha hårspännen också, gärna flera stycken samt hårband om det finns något, och hon är på humör. Då sätter jag det i hennes hår och hon går och ser sig i spegeln. Häromdagen kunde vi inte låta bli att tjuvkika på henne, Jesús och jag, och gömde oss bakom väggen medan Disa studerade sig själv i den nya klänningen i spegeln.
Disa tycker om att sopa golvet och använder sopborsten som är dubbelt så lång som hon själv, samt sopskyffeln med den långa pinnen. Jag skulle vilja köpa en liten barnsopborste till henne, om det finns. Hon gillar också att lägga in kläder i tvättmaskinen, klättrar upp i barnstolen när hon är hungrig.

Vi hade en föreställning om att det är vi som lär Disa vad som är otäckt på film och så, hon är ju så liten än. Men hon har börjat bli rädd för vargen i Peter och vargen (Disney, 1946, musik av Prokofiev) på egen hand. Mamma, säger och hon tar tag i mig och tittar bort med vill samtidigt se filmen och kan inte bestämma sig för vad hon ska göra. Aaaaaa, morrar hon  allvarligt och härmar vargen.
En tecknad favorit är annars Pino,som är lite snällare.
Jag tror jag har sagt att Det här måste vara den roligaste åldern, bättre än så kan det inte bli! sedan Disa var sju månader, men det kan inte bli roligare än så här! 20 månader måste vara den allra bästa åldern!