måndag 25 januari 2016

Bästa mamman? Struntprat.

"Du är den bästa mamman till ditt barn!"
Jag har läst den meningen många gånger på olika ställen. Det verkar vara modernt att säga så.
Nu ska det kanske inte tolkas ordagrant, men jag tänker ändå, att vad är det för dumheter? Vem hittade på det?
Åtminstone i mitt fall tror jag inte alls att jag är den bästa mamman till mitt barn. Jag tror att Disa kunde ha fått en bättre mamma som fixar det här med maten mycket bättre än vad jag gör.
Om hon hade haft en annan mamma kanske hon skulle ha vägt mer, ätit mer, växt mer, haft bättre rutiner.
Det är några veckor kvar till nästa läkarbesök hos specialisten. Det gick inte så bra förra gången, Disa hade inte gått upp ett hekto på nästan fyra månader, inte heller växt, och jag undrar varenda dag vad som händer om det inte går bra den här gången heller.
Disa har varit lite krasslig ett tag. Jag smittade henne med en förkylning, hon fick feber och var ledsen och gnällig och het och trött och tappade matlusten. Och mitt i alltihop kändes det så skönt! Disa hade tappat matlusten på grund av sjukdom, det fanns en anledning till att hon inte åt! Det är normalt att inte vilja äta när man är sjuk! Det spelar ingen roll om jag trugar, lurar, läser, visar film, försöker med annan mat, för flickan är sjuk och har ingen matlust, det är normalt! Så jag slappnade av, försökte inte så mycket, tog det för vad det var. Det var som en liten mental vilopaus.
Samtidigt tänkte jag hela tiden, att det här är en vecka utan någon viktuppgång alls. Jag får nämna det för läkaren.


Jag har skrivit om det här tidigare.

11 kommentarer:

  1. Men finns det ingen mat som hon tycker om som ni kan servera varje dag? Bananmuffins, pannkakor, yoghurtglass, milkshake, smoothie eller vad som helst... Smoothies och pasta brukar ju vara mat som barn tycker om? Men det är ju extremt olika... Min unge älskar soppor, grytor... Har hon varit med och bakat kaka och kladdat och slickat... Jag antar att vid det här laget har ni testat allt? För vissa barn, har jag hört? börjar de äta självständigt i förskolan (imiterar de andra barnen)... Skulle ni kunna duka barnbord med lite större barn och bara lämna henne med en tallrik mat. Har ni hjälp av dietist eller kan ni söka det privat kanske? Har du läst allt du kommer över? Truga och lura i barnet mat brukar väl inte rekommenderas hursomhelst?

    SvaraRadera
  2. Jag tänker PRECIS som du när jag hör den meningen. Ven sjutton myntade det? Jag vet en hel del mammor (och pappor) som borde tänka om några gånger.

    Men vad jobbigt det måste vara med maten för er. Så frustrerande!

    SvaraRadera
  3. Sedan tror jag lite att alla föräldrar eller i alla fall majoriteten har "issues"och att det beror lite vilken fas man är i. Mitt barn har inga kompisar, är blygt, tycker inte om skolan, är sjövilt, äter för mycket mat, pratar inte, sover för lite, är ofta sjukt, kommer inte överens med sitt syskon, har rädslor och fobier... Den här enorma oron känns lite som en del av föräldraskapet vare sig det gäller smâsaker eller allvarliga sjukdomar? Uttrycket ditt barns bästa mamma är idiotiskt!!! Jag tänker lite mer "good enough". Vilken tur mitt barn har som är fött med svenskt medborgarskap (ett av världens rikaste länder), tillgâng till sjukvârd och skola, ett tryggt samhälle och har föräldrar som avgudar barnet... Jag tycker nog att det är ganska "good enough" redan, oavsett sedan hur mânga hobbies barnet kommer ha, kompisar, hur bra betyg, eller vad för karriär barnet väljer. Mitt föräldraskap är ju egentligen inte barnets allt utan kultur och skola och kompisar kommer ju forma barnet väldigt mycket dessutom... Läste en gâng att som föräldrar formar vi bara "en tredjedel" av barnets liv... Det kanske inte alls stämmer; men just tanken att vi kan ju ändâ inte styra allt och Disa är ju sâ liten fortfarande. Men att det är en utmaning att vara mamma? Det hoppas jag att de flesta tycker? Jag gör det definitivt.

    SvaraRadera
  4. Ja usch vad jobbigt det där med maten. Min svärmor hade ett drastiskt tips, låt dem vara utan mat så kanske de blir intresserade. Slutade duka åt dottern som alltid bara petade i maten. "Du 'äter ju ändå inget!" Då började hon äta som bara den. Inget bra tips kanske, men sådan är min svärmor. Läste förrresten en grej på facebook om ett trix som gör att man får barn att somna på en minut. Klappa barnet på huvudet, stryk det över kinden, något sådant. Magic touch liksom, men har svårt att tro att det funkar.
    Mina barn brukar säga att jag är världens bästa mamma, men det är ju bara för att de inte vet något annat. Jag vet att det inte är sant, men det är snällt sagt./Åsa

    SvaraRadera
  5. Jag är en av dem som gärna vill tro på uttrycket "du är den bästa mamman till ditt barn". Vår dotter äter bra men har ett handikapp som innebär att vi bland annat måste stretcha flera gånger varje dag, träna, sätta på hjälpmedel på henne och fixa med ett antal saker. Varken lätt eller roligt med en viljestark tvååring... Det är strider varje dag. Ibland går det bara inte och då kommer ju det dåliga samvetet och oron för framtiden blir mer påtaglig.

    Men, det jag ville komma till är att jag ju är så mycket mer än mamman som fixar med de sakerna och tar de striderna precis som du är så mycket mer än mamman som kämpar med dotterns mat. Det är bara en del av min mammaroll. Jag tror det är viktigt att sätta allt i ett sammanhang och framförallt vara snäll mot sig själv. Annars blir det svårt att orka i längden. Tänk på allt annat som ingår i din mammaroll och som fungerar bra. Det är lätt att börja tvivla på sin egen förmåga och analysera vad man skulle gjort annorlunda framförallt inför läkarbesök, utvärderingar etc.

    Hoppas att ni får bra hjälp och stöd!

    SvaraRadera
  6. Ja, det där med att vara bästa mamman för sitt barn...gah. Att vara mamma är svårt! på många sätt är jag en bra mamma, men på andra sätt är jag sämsta mamman. Har väldigt lite tålamod ofta, kan vara väldigt moody, ogillar att leka...Vi alla försöker vårt bästa i alla lägen!

    Min son gillar mat men ogillar att sitta och äta. Och han har sina favoriter och vägrar äta annat. Min man är duktig på det där med att mata honom. Igår var maken borta och jag skulle ge sonen lunch. Jag trugade i 30 min, han åt pyttelite. Så jag gav upp. Det skulle maken aldrig göra. Å andra sidan slukade sonen sedan sin middag eftersom han var superhungrig.

    Det finns vissa bordsunderlägg man kan köpa som har en stig ritad. På stigen lägger man olika matbitar och barnet måste äta alla matbitar på stigen för att sedan nå en "skatt" vilket oftast är något som barnet gillar (frukt eller nån dessert). Kanske kan vara nåt att försöka? Är det något annat som hon gillar som kanske inte är supernyttigt som man kan göra nyttigt utan att hon fattar det? :)

    Det jobbiga är ju att se att hon inte växer och går upp i vikt. Är det bara på grund av maten säger doktorn? Kanske är hon bara liten i växten och växer lite långsamt? Vissa människor är ju små av naturen, både korta och/väldigt smala...

    SvaraRadera
  7. Har funderat på det här under dagen nu. Jag var också inne lite på det där som Åsa skrev om fast kanske inte så extremt. Vad händer om ni serverar henne maten och när alla andra är färdiga och plockar bort så tas hennes tallrik också bort? Jag förstår att det kommer kännas pest och pina för ni vill ju att hon får i sig något. Men om ni gör så frukost och lunch, vad kommer då hända vid middag?

    I Sverige brukar man ju säga att inga barn svälter där, att det är inte hela världen om barnet inte äter bra en dag eller så. Vet ju att så inte är fallet med Disa, att hon borde få i sig lite till.

    Sedan har jag också funderat på VARFÖR hon inte äter. Ännu är hon ju så liten att hon inte kan berätta själv, tyvärr. Men jag har funderat på om det är något som känns obehagligt när hon äter, har hon ont, är matsituationen något som är negativt laddat? Är det lika illa om ni är hemma, hos vänner och på restaturang? Beter hon sig lika om farmor och farfar har henne själv?

    Massor med frågr som ni säkert redan har ställt er själva. Du måste så klart inte svara på dem, försöker bara få er att komma fram till något.

    Min lillebror var i tunnaste laget när han var liten (fast det var och är både han och jag, precis som min pappa) och läkaren var på mamma om det, minns att hon var lite upprörd. Men han sa att "ge honom pannkakor då, varenda måltid om det är det han äter". Har ni något sådant? Finns det något som i stort sett alltid fungerar?

    Sömntrasslet som du skrivit om, kan det hänga ihop med att hon egentligen är hungrig?

    SvaraRadera
  8. Hm, det är kanske helt enkelt är ett mer invecklat sätt att säga "du gör ditt bästa och du duger som du är!" Och om vi säger såhär: min mamma var långtifrån en perfekt förälder och självklart har jag varit arg i omgångar för den sakens skull men självklart hade jag trots det aldrig velat byta ut henne mot någon annan oavsett hur perfekt den alternativa skulle varit. För hon var min, luktade rätt, hörde ihop med mig, etc. etc. Jag har ju inga barn men som utomstående tycker jag alltid att kraven på att vara "bra" mammor verkar helt utomjordiska. Man måste väl ändå kunna få vila i att man duger som man är och att det nog blir folk av barnet i sluttampen ändå...?

    Ledsen att Dísa inte äter! Inga råd (se föregående stycke ;) ) men jag hoppas ni löser det.
    Kram.

    SvaraRadera
  9. Det här med viktkurvor är ju fascinerande. I Sverige är mitt barn av normallängd OCH mager.... I Frankrike är han gigantiskt lâng men normalviktig. I Sverige fick vi höra att vi skulle mata mera (han äter mer än alla andra barn vi känner so eeeh NO!) och nu i Frankrike fâr vi höra att han väger perfekt... Franska kroppsidealet för barn är magrare än det svenska. Här väger flera treâringar vi känner cirka 12 kg... Mitt barn... vägde nog 16kg som treâring? Hur var era egna viktkurvor som barn? Och tyckte ni om mat som barn. Jag ât ingenting tills jag var 12âr... Jo jag ât kanske 15 livsmedel som roterades hemma. Men jag hoppade över ALLA skolluncher i 12 ârs tid! Jag röntgades för benskörhet till och med men det var ingen fara fastän min kurva lâg jättelâgt. Men jag växte ju helt normalt pâ längden.

    SvaraRadera
  10. Jag tror du har skrivit det förut, att det inte finns något speciellt som Disa tycker om att äta. Då är det ju svårt. Annars skulle jag säga, servera det hon äter. Är det pannkaka med smör och socker varje dag så satsa på det. Och varför inte börja med godis? Om inte annat för att muta med. Om du äter upp en potatis och 4 bitar kokt skinka får du en gummi (mjukt gelegodis som är poppis här hemma). Har ni provat halvfabrikat? Fiskpinnar och chicken Nuggets? Gå på Mc Donalds och se alla andra barnen som blir lyriska över en Happy Meal. Annars har "äta i grupp" fungerat bäst för vår dotter. På förskola och skola har hon lärt sig äta linser, grönsakssoppa och köttfärssås utan problem. Till och med paprikan på paellan äter hon nu. Vad gäller sömnen, har du testat boken med kaninen ännu?

    SvaraRadera
  11. http://www.1177.se/Tema/Barn-och-foraldrar/Mat-somn-och-praktiska-rad/Mat-och-naring/Tips-och-rad-for-att-oka-barnets-matlust/

    SvaraRadera