Vi var bjudna på barnkalas, alla tre. Förre sångaren i Jesús grupp har en son, och dennes son fyllde fem.
Barnkalas här behöver inte betyda kalas med en massa kompisar till födelsedagsbarnet. Detta var ett typiskt kalas med unga och gamla släktingar, föräldrars kompisar och deras barn. Festen hölls hos farföräldrarna i San Juan, alldeles vid det stora monumentet/kyrkan uppe på berget. Deras patio är underbar, med kakel och ett stort apelsinträd fullt med mogna frukter.
Det grillades hamburgare, köttfiléer, chorizo och andra korvar och allt serverades med bröd, som på en typisk spansk grillning. Salchichón, chips och oliver fanns så klart. och massor med dryck.
Ölen kyldes i en stor frigolitlåda full med isvatten, och det blev Disas favorit. Jag ägnade mesta tiden åt att hindra henne från att ramla i eller bli genomblöt.
Efter några timmar blev hon trött och då gick jag på promenad med henne för att få henne att somna.
Milde tid vilken lättnad att komma ifrån!
Det är inte så att jag inte kände någon.- Jesús gruppkompisar träffar jag ju ibland. Snälla människor, verkligen.
Men... Herregud, det finns folk som är sociala, gillar att träffa och lära känna nya människor (jag vet det, jag känner en som har sagt det öppet), och så finns det andra som inte har något som helst intresse av det. Sådan är jag. Värst är det med en hel grupp okända. Jag orkar inte ens anstränga mig längre för att prata eller försöka lära känna dem. Jag är en antisocial person, en social katastrof. Eller träffar kanske inte min sorts människor så ofta. Eller så är jag bara blyg. Att jag har några nära vänner alls beror nog bara på att de var envisa och inte gav upp om mig. Eller för att jag träffade dem genom jobbet, då träffas man ju varje dag och pratar.
Jag gick ut med Disa i vagnen och kom inte tillbaka förrän hon hade vaknat efter två timmar. Jag ångrade djupt att jag inte tagit med mig en bok. Vilken härlig eftermiddag jag hade haft i så fall! Men jag hade med mig burken med hembakta kolakakor som jag hade tänkt ge till födelsedagsbarnets pappa. Och kunde läsa lite tidningar i mobilen.
Du är nog bara introvert! Jag har också svårt för fester, speciellt med främmande människor, socialt och löst småprat, minglande eller mycket folk som pratar mycket på ett ställe. Känner jag lite fler människor så går det bättre men mest gillar jag mindre sällskap och middagar där man har chansen att verkligen prata med folk man känner och gillar. Och till och med då når jag så småningom en gräns där jag vill gå hem och stänga om mig och vara själv ett tag. Helt normalt, tycker jag :)
SvaraRaderaJa, introvert är jag.
RaderaJag tycker också bättre om små middagar med kända ansikten!
Man behöver alltid en paus från en spansk fest : )
SvaraRaderaHehehe...
RaderaJag känner väldigt väl igen mig! Jag kan vara social, mingla och småprata, men det är inget jag har behov av och har jag den allra minsta ursäkt att slippa så gör jag det! Att ha ett barn är världens bästa ursäkt och jag kan tycka att det är rätt skönt att i sociala sammanhang tvingas fokusera på honom, man behöver aldrig känna sig oartig för att man inte kan byta ner än några ord. Jag gick mycket mer in för att ha meningsfulla konversationer med människor när jag var yngre, kanske har den spanska mentaliteten lite grand släckt gnistan också. Generellt sett är det väldigt ytligt snack när stora grupper samlas. Jag har hundratals gånger försökt följa en konversation mellan spanjorer för att försöka engagera mig och säga något kul eller intelligent (eller bara något vad som helst...) men det slutar alltid med att jag tappar tråden. De är ju experter på att prata om ingenting och jag blir helt förvirrad. Nu för tiden orkar jag inte alltid ens försöka och när jag slutar lyssna är det kört, jag går in i min egen bubbla. Men det beror förstås lite på sammanhang och typ av sällskap, det är inte alltid så!
SvaraRaderaJa!!! Att ha barn är en jättebra ursäkt för att slippa umgås med andra! Verkligen! Jag lärde mig det i lördags.
RaderaI de flesta sammanhang med grupper, är de andra i gruppkonstellationen Jesús kompisar. Vilket innebär att de endast pratar musik och eventuellt film. Ibland gemensamma kompisar eller kulturella barndomsreferenser. Du förstår ju att jag har tråkigt. Jag försöker inte längre hänga med i samtalen.