tisdag 30 juni 2015

Födelsedagshelgen



Det blev en sådan himla bra helg!
Vi åkte till El Portíl, till svärföräldrarnas lägenhet, redan på fredagskvällen. Där väntade Jesús syster och hennes lilla familj.
På lördagen åkte vi till Portugal med mål någon tjusig strand på Algarvekusten. Det var helt och hållet för min skull, med anledning av födelsedagen dagen därpå, för Jesús avskyr strandliv. Att promenera på stranden en tidig morgon, javisst, men att sätta sig där, lägga sig, smörja in sig med solkräm, sand i maten, obekvämt... nej, han avskyr det.
Vi började med lunch. Jag kom på, på vägen, att min elev Mati har rekommenderat ett ställe alldeles på andra sidan gränsen, i Vila Real de Santo António, så det tänkte vi att vi kunde prova. Mati är pålitlig. Lätt att hitta var det också.
- Kör tills strandpromenaden tar slut, ta sedan första till höger, och sedan till vänster. På ena sidan ligger lite industrier, på vandra en barrträdskog. Efter industrierna är det första stället, grönt med glasfönster!




Det är ett äldre par som har den lilla fiskrestaurangen. Kvinnan står i köket, mannen serverar och sköter grillen.




Här äter man grillad, färsk fisk.
Vi beställde sardiner, torsk och tunga, tror jag att det var. Så gott!




Utsikten är underbar.




När vi var mätta gick vi och badade. Inte på stranden på bilden, utan en likadan på andra sidan det vita huset.
Vi hade sett fram emot det här, första badet i havet för Disa! Lek på stranden, sådant ni vet.
Men Disa hatade det!
Hon var rädd för vattnet och ännu räddare för sanden.
Jag badade och det var alldeles underbart!

Disa kom inte över det där med stranden så lätt. Besöket hade ju föregåtts av smörj med solkräm samt hundra försök att sätta på henne solhatten, så hon var fortfarande tvärarg när vi kom tillbaka till bilen.




Hon var så arg, att det enda som fattades var den långa, höga tatatata-ramsan som hon skäller på oss med när hon är riktigt upprörd. Man måste respektera ilskan, men det är svårt att hålla sig för skratt när blir arg, för hon är så förbaskat söt och rolig då.
Hon somnade strax i bilen, och vaknade inte förrän vi var framme vid nästa strand:-)




Lillan som är världens livligaste unge annars satt helt stilla på en handduk, noga med att inte hamna utanför den och röra vid sanden (men råkade till sin förfäran välta bakåt i sanden en gång) och åt hallon och lekte med snäckor och fick sin livs första glass av Jesús. Hon tyckte om den, tog honom i armen när hon ville ha mer.
Jag satte mig med henne i famnen vid strandkanten för att titta på vågorna och barnen som lekte, för att vänja henne vid stranden och vattnet och visa henen att det är skoj och det gick... okej, ända tills det kom en stor våg och vi båda blev blöta.
Ja, det var ju dumt.


Drar upp benen för att slippa nudda sanden.


Dagen därpå, på själva födelsedagen, kom tre vänner från Sevilla. De var traumatiserade av hettan dagen innan, 41 grader i stkuggan, och den här dagen skulle det bli ännu lite varmare. Så gissa om de var glada att komma till kusten!
Först badade vi i poolen. Det gillade Disa. Efter en lång stund när hon hade vant sig, och när hon hade lillkusinens plastkrabbor att leka med.




Jag tog med henne till stora bassängen och vi hade jätteroligt.
Sedan blev det lunch.
Lidia, Loren och José Alberto hade med sig tortilla, laxsallad och  gazpacho.




Och José Alberto och Jesús köpte ett kilo boquerones (småfiskar) och salmonetes som vi stekte.




Sedan sov några av oss siesta, och därefter blev det födelsedagstårta.
Jesús ville så gärna visa att inte alla spanska tårtor är läskiga chokladpudding- och äggkrämstårtor som jag har så svårt för, så han beställde en från en brödaffär i byn. (Jag önskar att jag hade sagt ja när han visade mig lappen med skriften och frågade om han stavat rätt, då hade det stått "Bra fedelsedag" på på tårtan istället, så charmigt!)
Den var fantastiskt god. Jag är överbevisad. Det finns goda tårtor i Spanien också, efter åtta år inser jag det, jag har bara haft otur.




Vännerna hade bakat en underbar sockerkaka som de tagit med.
Det tändes ljus som jag fick blåsa ut, det är nog första gången jag blåser tårtljus på...20 år? Mer?
33 såg jag, det kändes konstigt. Fyller jag 33? Är jag 33? Stämmer det? Jag fick räkna efter. Jo, så är det. Konstig ålder. Det blir nog bättre att fylla 34.
Jag försökte öva med Disa på att blåsa ut ljusen. Om en månad är det hennes tur... Vi får träna den här månaden:-)




På kvällen åkte de hem och Jesús, Disa och jag gick ner till stranden och satte oss på en handduk, och satt där och lyssnade på havet och såg solen gå ner, och stjärnorna började lysa och det var varmt och skönt i luften. När vi gick tillbaka var Disa så trött att hon somnade i min famn med huvudet på axeln. Vi kände oss oerhört nöjda över att hon somnade redan halv elva på kvällen.


Oh, just det! Jag har fått en present också! En biljett till Sting som spelar i grannstaden Córdoba den 12 juli på gitarrfestivalen! (Bob Dylan kommer dit också, om någon är intresserad.) Det ska bli så himla roligt! Han är bra, min Jesús.



8 kommentarer:

  1. Jamen vad trevligt! Och det hade varit lite skoj med originaltexten på tårtan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas på originaltext nästa år! Om Jesús int l ärde sig hur det stavas den här gången:-)

      Radera
  2. Vad härligt det ser ut!
    Grattis i efterskott!
    Äntligen är jag hemma i Wales igen!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Skönt att komma hem igen, eller hur!

      Radera
  3. Vilken fantastisk helg!! Alltså, lite överraskning och så allt det där fina, sånt man alltid kommer minnas (sånt man önskar att man kunde göra varje år men i verkligheten är det inte möjligt kanske med tid och ekonomi och allt)! Vad roligt!
    ps. Jag önskar att vi var närmare när vi är i Sverige! Vi är uppåt Västeråshållet. Vi kommer inte att resa så mycket i Sverige denna gång (ekonomi och tid!), men är ni runt Västerås-Uppsala-Stockholm, hör av er! Vore ju kul att träffas om vi är i närheten! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har inga planer på att åka uppåt men det är inte omöjligt, jag har en bror i Uppsala. I så fall hör jag av mig, det vore jättekul att ses! Vi bor ju rätt långt ifrån varandra annars:-) Stannar ni hela augusti?
      Det var en himla fin födelsedag, det är en lyx att ha allt detta så nära, och möjlighet att åka! Tacksam!

      Radera