lördag 7 mars 2015

Kvinnodagen i sydspansk byskola

- Du, kan du ta en bild på mig när jag byter blöja på Disa?
Jag blir lite förvånad över Jesús fråga, det blir jag.
- Varför då?
- Jag behöver den till skolan.
Tystnad.
Om jag väntar kommer kanske förklaringen, men det gör den inte så jag frågar.
Jo, Internationella Kvinnodagen uppmärksammas i Jesús skola på flera sätt. Ett av dem är att lärarna ska sätta upp bilder på sig själva utförande något typiskt kvinnligt eller manligt. Den manlige rektorn, till exempel, ska stryka skjortor, den kvinnliga engelskläraren skruva någonting, och de tyckte att Jesús skulle byta blöja.
- Jaha...Men är det en bra... Behövs det verkligen?
- Ja. Jag kan lova dig att inte en unge i den byn har någonsin sett en man byta blöja, eller diska eller bädda.

Så blev det fredag. Tre mammor var på besök i skolan och berättade om sina yrken, en som fick sämre betalt än sina manliga kollegor och bytte yrkesbana till lastbilschaufför, en som vårdar gamla och menar att många manliga patienter önskar att män jobbade där, och alla tre berättade om svårigheten att först jobba hela dagen och sedan komma hem och göra allt hushållsarbete.
Eleverna hade fått skriva lappar att sätta upp i ett stort, gemensamt träd med löften om något de ska hjälpa till med hemma, underförstått; hjälpa sina mammor med i hushållet.
Barnen fick också gå runt mellan olika stationer och prova på saker. Bädda en säng, sopa golv, diska, hänga och vika tvätt, skruva i en glödlampa och koppla ihop ett par högtalare, samt spika. Syftet var att visa att både pojkar och flickor kan skruva glödlampor och diska.

Bilderna då?
Tja, Idén i sig var väl inte dålig. Om det bara hade varit trovärdigt. Lärarna skulle vara förebilder, men visade sig i situationer som de aldrig är med om annars, inte en unge låter sig luras av det. Engelskläraren som skulle skruva hade klätt sig i makens arbetsoverall och poserade. Den äldre kvinnan mixtrade med sladdar, något som hon aldrig gjort tidigare. Den unga nya tjejen som hade sådana bekymmer med att komma på ett motiv, eftersom hon "aldrig gör manliga saker" målade en vägg.
Om rektorn verkligen stryker skjortor vet jag inte. Det alla ungar hade skoj åt var bilden på Jesús. En man som bytte blöjor!
Han tror att de förstod att det är på riktigt.


Kommentera gärna. Jag tänker för mycket för att kunna skriva något vettigt.



18 kommentarer:

  1. Det var väl bra? Man försöker i alla fall! (:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både bra och mindre bra saker tycker jag!

      Radera
  2. Oj, vad det här skulle irritera mig om vi bodde i Spanien och mitt barn gick i spansk skola. Men nu får det mig bara vara säkrare på mitt beslut om svensk skolgång för min halvspanjor. Jag träffar flera svenskar tjejer som bor i Sverige med sina spanska män och det svåra är just att kvinnan har jobb, lön, makten och den spanske mannen får ta mer hand om barnen, hushåll. Träffar även en del spanska par där hon fått jobb som sjuksköterska eller läkare och han är hemma, pappaledig - ingen av de spanska männen trivs - de klagar på typ allt i Sverige.

    I Spanien växer ju fortfarande många pojkar upp och slipper hjälpa till hemma med flickorna hjälper mamman med allt från mat, disk, plocka undan etc. Jag blir chockad när jag har spanska vänner som fortsätter uppfostra pojkarna utan att behöva hjälpa till hemma. Min son är med mig och gör allt. Hans pappa är också en jämställd förebild. Det är jätteviktigt för mig, att tex. Mitt barn ser mig med verktyg, köra bil, fixa hemma etc.

    Ja, jag irriterar mig mest på de spanska kvinnorna som inte ser sin del i att uppfostra jämställda män medan de klagar... Eller kräva jämställdhet av sin man och inte serva honom när båda jobbar. Tyvärr är flera av mina vänner i 35-årsåldern hemmafruar, helt beroende av sina män. Jag skulle aldrig kunna leva så, utan egna pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant kommentar.
      Jag tänker genast på de spanska män du beskriver, som bor i Sverige, och vill, utan att känna dem eller deras liv alls, på något sätt försvara dem. Jag tycker inte att det låter konstigt om de inte trivs. Att lämna jobb, familj, vanor, liv är tufft. Att gå hemma och sköta hushållet och barnen istället för att jobba, lära känna folk, få ett eget kontaktnät, en plats i samhället är inte lätt. Det verkar råda obalans i de förhållandena? Ja, jag skriver det här utan att ha en aning om de personer du talar om så jag kanske är ute och cyklar. Men jag ser på mig själv. Det har varit svårt att lämna mitt liv i Sverige för det här. Lämna ett jobb jag tyckte mycket om, mina vanor, min släkt, mina vänner. Det tog ett tag innan jag slutade leva genom J och hans bekanta och började få ett eget liv här, egna relationer.

      Det är som du säger, vanligt att pojkar helt slipper hjälpa till hemma medan flickor förväntas göra det.För mig är det också mycket viktigt med jämställda förebilder. Trots alla influenser från samhället runt omkring är familjen en viktig bas att stå på, att utgå ifrån.
      Det är många kvinnor som klagar över ojämnställdheten, men gör inte ett dugg åt den utan går hem och sköter hushållet istället.

      Skolorna är ju olika, det är inte samma sak att gå i byskola som i storstadsskola, och lärarna är ju vanligt folk. Det vill säga, att även om det står i skollagen att jämställdheten ska prioriteras och det fixas temadagar, så lever lärarna själva sällan jämställt och få tycker att det är en sådan viktig fråga att de bryr sig om att skilja feminism och kvinnomakt åt.

      Radera
    2. Jag har absolut förståelse för dem men de spanska kvinnorna får ett rejält jämställdhetsuppvaknande när de var ok att de var hemmafruar i Spanien och visst inte fick klaga, tycka det var jobbigt/tråkigt då det är kvinnans roll liksom...

      Min relation började gå åt.... När han var pappaledig, jag jobbade och tjänade pengar. Obalansen blev för mycket för honom. Då har jag ändå alltid varit självständig, jobbat etc. Ja, det är inte lätt att göra rätt.

      Ja, du kanske har rätt att det är skillnad mellan småstäder och större städer i Spanien, jag trivdes mycket bättre i bcn, Madrid men skulle inte kunna tänka mig att bo i Cartagena.

      Du får gärna skriva mer om frågan, den är intressant! Så här på kvinnodagen!

      Radera
    3. Inte lätt... Det handlar ju om hela samhällets syn på jämställdhet. Det tar lång tid innan den förändras. Det är ju både kvinnors och mäns tankesätt som måste förändras.

      Radera
  3. Temadagen i sig är ju ett stort framsteg tänker jag? :o) Väldigt intressant och tankvärt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det är ofta temadagar, och tema kvinnodagen är inget nytt. Varje skola uppmärksammar dagen på sitt sätt. Så här går det till i den här byn, i år med influenser utifrån genom den nye rektorn.

      Radera
  4. Du skriver jättevettigt, så bara fortsätt är du snäll!
    /Freja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad snällt! Jag lovar att fortsätta :-)

      Radera
  5. Intressant idé det där :) Eftersom jag vet hur gammaldags principer de har, speciellt i södra Spanien och speciellt i byarna, låter det inte som någon dum idé den där temadagen. Här i Madrid verkar det som att kvinnorna gör större delen av hushållsarbetet, men mannen hjälper absolut till. Och de av våra manliga kompisar som har barn, byter också blöjor, matar etc. Till en början, då mamman har ont efter förlossningen, byter pappan alltid blöjorna, verkar det som. Hur funkar det där i södern? om inte mamman mår bra efter förlossningen, är det då mormor som tar hand om barnet?

    Vi har inga barn, men min man säger alltid att han absolut kunde vara hemmapappa. Synd bara att han tjänar mer än mig, så skulle inte funka i praktiken. Vi har annars hushållssysslorna bra fördelade; han lagar mat eftersom han tycker om det (och lägger ner en massa tid på det dessutom), och jag har hand om tvätt och städning.

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. För det första är det skillnad på storstad och liten landsbygdsby. Det går inte att jämföra livet i Sevilla med livet i den by där J jobbar. I Sevilla är det få som lever jämställt (vad jag ser), men det är inte något ovanligt att mannen lagar mat eller gör andra saker i hemmet.
      Vet inte hur det är efter förlossningen, generellt så tror jag att det brukar vara mannen, mne det stämmer att den nyförlösta brukar ha en nära relation med sin egen mamma och få mycket hjälp av henne.
      Vi delar också på hemarbetet. Han diskar oftare än vad jag gör, men jag tvättar oftare.

      Radera
  6. Nu är jag visserligen förbannad redan av helt andra orsaker, men...
    HUR I HELSKOTTA TÄNKER DE???
    Ja, jag menar de spanska kvinnorna! Varför går de med på att curla sina ungar o gubbar? De måste ju bryta själva. Och det där fjöket till lärare som "aldrig gör några manliga saker" vad är det för fel på henne? Vem fasen lät henne gå ut själv? Hallå, 1800-talet ringde o ville ha sin genus-syn tillbaka! Ge skrället sparken med hänvisning till att hon är en dålig förebild i det moderna Europa. Jesús kan ju få hennes lön oxo, för han är iaf normal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför är du arg?

      Den tjejen du menar är inget ovanligt fall. J har berättat om många skräckexempel. Det skulle inte bli många kvar om man sparkade alla med den synen. Här lever machokulturen, lärarna är inte annorlunda än vanligt folk, Och ärligt talat oroar det mig gällande Disa.
      Många, många kvinnor påstår att de är feminister, men de vet inte vad feminism är. De tror att det handlar om att framhålla kvinnan som bättre än mannen, tro på kvinnomakt. Och sedan går de hem och lagar mat åt mannen och barnen, tar hand om barnen, tvättar och städar och berättar klagande för vännerna att mannen är lat och inte gör någonting.
      Klart att det handlar om att kvinnorna måste förändra sitt synsätt och sitt sätt att leva, men hur vänder man en kultur? Här läser man inga artiklar, finns inga dokumentärer om genus och jämställdhet, medierna tillhör politiska partier, och dessa är intresserade av annat än genus.

      Radera
  7. Det är ju förstås både lite sorgligt och skrattretande hur de valde att ta sig an kvinnodagen, samtidigt fint att de gjorde det, på något sätt alls. Att de tar upp det, på ett lite skojigt och kreativt sätt, får någon att tänka nytt, kanske ifrågasätt något väl invant mönster. Spanien är verkligen inte jämställt, samtidigt finns det mycket som är bra och Sverige är inget jämställt land där alla män tar halva jobbet hemma och tar pappaledigt 9 månader etc. Det är ett ganska vanligt fenomen i storstäderna, inte i övrigt. Jag har många jämnåriga som levt ungefär samma liv som sina föräldrar, bara med den skillnaden att inte en enda kvinna är hemmafru eller blir försörjd, som ju var mer vanligt i våra föräldrars generation. Alltså jobbar de halvtid eller heltid och tar huvudansvaret hemma. Jag har inte svaret hur. Lever själv med en man som gärna skulle rätta in sig i de gamla mönstren. Inte för att han anser att det är rätt, utan för att han är lat. När det gäller barnen gör han dock allt han kan och lite till. Själv slutar jag aldrig att ställa krav och försöker tänka på att den totala arbetsfördelningen blir rättvis. Han gör saker som aldrig jag gör. Det gäller att inte stirra sig blind på att varje enskild syssla måste göras tillsammans eller varannan gång... utan bara att det blir rättvist i slutändan och att båda är nöjda. Att som kvinna spela martyr under en massa år utan att säga ett knyst, och plötsligt explodera... då är det bättre att gå, eller att explodera lite varje dag.
    Och när det gäller mammor som gör allt för sina söner... de gör det för sina döttrar också. Kan bli tokig på att spanska föräldrar skyddar sina barn till max från minsta lilla ansträngning, livet blir väldigt tufft då, när man inte har nån aning om vad det är att kämpa för något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl det som är tanken, att åtminstone någon ska tänka till och fundera på varför det är som det är med "manligt"/"kvinnligt".
      Sverige är naturligtvis inte jämställt, även om många anser det och svenskar överlag är onödigt stolta över jämställdheten.
      Jag anser att den som bara tyst finer sig i att göra allt hushållsarbete är med på att det ska vara så. Att dela på sysslorna borde vara självklart. Det hadnlar ju inte bara om förhållandet, utan om barnen också, För den som är intresserad av jämställdhet. Ska barnen lära sig att både kvinnor och män gör hushållsarbete, eller ska de lära sig att det är en kvinnogrej?
      Jag håller med att de är likadana mot döttrarna...

      Radera
  8. Det är klart att det är frustrerande att (många av) de spanska kvinnorna inte säger ifrån, men jag tycker att många kommentarer här lägger alltför mycket ansvar på kvinnan, och då är ju inte vi bättre. Vi förutsätter att kvinnan ska ta ansvar både för sitt eget beteende och för mannens. Tänk om hon får massa skit då? Tänk om hon inte blir accepterad om hon säger ifrån? Hon är ju en del i systemet, har blivit fostrad hela livet till att passa upp på och behaga män. Kan vi verkligen kräva av henne att hon ska vara stark och bryta systemet? Ansvaret ligger hos mannen att göra sin del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du rätt i, att männen msåte ta sin del av ansvaret. Men det är nog inget man kan gå och hoppas på, många män är nog bekväma med hur det är? Är jag fördomsfull nu? Jag tror inte att de tycker att det är bråttom med att bryta något som för deras del fungerar utmärkt. (Ja, nu drar jag alla över en kam.)
      Därför hänger det mycket på kvinnan om något ska förändras.

      Radera