Jesús och jag hade fortfarande inte varit ute själva, tillsammans, på någonting sedan Disa föddes. Det börjar närma sig ett år sedan vi var på bio tillsammans, så när nu Alejandro González Iñárritus nya film Birdman (bra film!) går på Avenida-bion passade vi på.
Men för Disas del var det inte så lyckat. Det var hennes sovtid när hon lämnades hons farmor och farfar och hon somnade också, men vaknade efter en halvtimme bara. Hon märkte förstås att hon inte var hemma. och när hon skrek var inte vi där. Farmor och farfar är inte samma sak. Hon skrek tills strax innan vi kom hem. Stackars lilla... Hon är glad hemma med oss, men med andra och hos andra blir hon allvarlig och ibland ledsen, även om vi är med.
Stackars Jesús föräldrar. Som alltid när Disa skriker trodde de att hon hade hon i magen och försökte kurera det med magmassage och att byta kläder (?).
Stackars lilla Disa. Vilken jobbig dag :(
SvaraRaderaVar det väldigt obekväma kläder eller är Disa speciellt trendkänslig? ;)
Disa: "Nej, nu klarar jag bara inte av att ha på mig den här röda sparkdräkten längre, den skär sig med de rosa hjärtanen på mina sockar. Mamma, hur tänkte du här egentligen?"
Kram
*fnissfnissfniss*
RaderaDet finns ingen rationell förklaring till klädbytet. Jag tror att anledningen är att bodysar inte är typiskt spanskt och, hm, en del släktingar här tror inte på sådana klädesplagg, även om de är ett nummer för stora och sitter alldeles för löst.