Feria de las naciones - och bajskatastrof

Varje år i oktober hålls Feria de las naciones i Sevilla.
Det är alltid kul att gå dit. En marknad med grejer från olika länder, det mesta skräp, en del kul, dessutom en massa stånd med mat.
Vi tog med lillan i bärsjalen och gick dit. Det är tradition.
Vi gick runt och blev hungriga, kollade maten i alla stånden, fastnade till slut för argentiskt kött och argentinsk grillad, tjock korv, satt vid ett bord med tända ljus i ölflaskor och lyssnade på argentisk musik.
Tog ett varv till, funderade, Mat från Japan? Australien? Sydafrika? Jesús ville helst äta korv i de tyska ståndet och bläckfisk i det spanska, jag var sugen på mat från Puerto Rico och Peru, men vi kom överenes om ett par kul små rätter i det indiska ståndet.
Från scenen hördes flamenco, det hålls konserter och uppträdanden där nästan varje dag.
- Vi sätter oss på en bänk i parken och ger Disa mat, sa jag och doppade den friterade linsbollen i yoghurtsås. Disa satt i mitt knä, klarvaken, och tittade på folk.
- Sedan tar vi, nej just det jag, du gillar ju inte det, men ändå, jag tar en själv, crepes med kolasås, och så ska jag köpa en sådan där liten rolig i julklapp, min bror ska få en, och en påse Turkish Delight, den var så himla god den jag provade, den med citronsmak och... Bajsar Disa? Jag tror hon bajsar. Vi får nog ta och byta blöjan där på bänken också. Det känns lite varmt mot benet. Kissar hon? Läcker det? Det känns verkligen varmt, just här, titta...

Det visade sig vara vår första bajskatastrof.
Himmel vad mycket det var, och var löst det var. Och vad det hade läckt från blöjan. Halva ungen var nersmetad.
Det fanns inget att göra, det var bara att ta henne i famnen och ta sig hem så snabbt som möjligt, stoppa henne i badet och fixa nappflaskan hemma.



Vad vi lärde oss? Att alltid, alltid ta med ett helt extra ombyte.

Den enda bild jag hann ta när vi sprang iväg med det nedbajsade barnet...