lördag 9 augusti 2014

Förlossningsberättelsen - del 2

Kejsasnitt blev det besämt väldigt snabbt, som sagt.
Jag rullades iväg i sängen.

- Vad händer, undrade den underbare scweiziske barnmorskan som precis gick förbi i korridoren.
- Kejsarsnitt, sa sköterskan som rullade sängen.
- Jag kommer, sa han.
Och det var nog inte riktigt hans uppgift, men det var precis vad han gjorde, han följde med.
Jesús packade ihop vårt rum på två minuter, fördes iväg av schweizaren till ett rum bredvid kirurgen (partnern får inte vara med under kejsarsnittet här) och kom in till mig, där jag satt på en brits omgiven av grönklädda människor och grät och skakade för jag var livrädd för ryggbedövningen (nålfobin ni vet).
Och han satte sig och tog mina händer och pratade och hur det nu gick så blev det bedövning, och det var inte så farligt, och alldeles strax därefter började det krypa och killa så behagligt i benen, de blev alldeles varma och tunga och de började greja med mig medan barnmorskan satt bredvid och pratade med mig.
Det tog inte lång stund innan barnet var ute.

Barnmorskan lyfte upp henne för att visa mig, jag fick en skymt av halva hennes ansikte bakom det gröna skynket och sedan bars hon iväg för att göras i ordning, och jag vet inte hur det gick till, denne barnmorska var överallt samtidigt, för han lyckades hämta Jesús, trots läkarnas arga protester om att där fick inga pappor vara, så att han skulle få se henne genom ett fönster medan flickan rengjordes och togs om hand.
Sedan satt han hos mig, barnmorskan, medan jag syddes ihop, och så fort det gick la han flickan på mitt bröst. Hon var så nära att jag inte såg mer än ett öga eller ett öra i taget, inte kunde jag ta i henne heller för mina armar var fastbundna.

När jag rullades iväg till uppvaket bar barnmorskan iväg vår flicka till Jesús, fick honom att dra upp tröjan och la henne på hans nakna bröst, och så fick han ta hand om henne de följande tre timmarna innan jag kom tillbaka.

Uppvaket var en märklig plats en våning ner. Vaken var jag ju, men jag fick ligga där medan bedövningen släppte.
Bredvid mig låg en äldre dam som opererat armen. Hon var förvirrad och undrade var hennes arm var. Den var ju bedövad så hon kände den inte. Först tyckte jag synd om henne, och personalen också förmodligen, men damen glömde hela tiden, frågade var och varanann minut var hennes arm var, personalen förklarade tålmodigt varenda gång tills det hade gått en timme ungefär, då började de tappa tålamodet och det började bli ganska lustigt. Tyvärr släppte epiduralen då och jag hade ont. Och började skratta. Fy sjutton. Jag täppte till öronen och nynnade Kentlåtar för att inte höra vad som hände bredvid eftersom jag var så rädd att skratta.

När jag legat där tillräckligt länge skulle jag göras i ordning för återfärden.
Minns ni när jag skrev vad vår barnmorska sagt på föräldrakursen, om magmassage på nyförlösta för att stimulera livmodern att dra ihop sig?
Det utövades här.
Magmassage några timmar efter att man sytts ihop efter kejsasnitt är inte behagligt.

Särskilt inte när bedövningen har släppt...

17 kommentarer:

  1. Hej

    Tur att din goa barnmorska var med dig under snittet. Här hemma får pappan vara med hela tiden utom då bedövnngen läggs. Min son och hans sambo fick en son förra året. Du pratade om kläder i ett tidigare inlägg. Sist lillgrabben var här hade han en jeansblå "gubbakeps" jeansblå kortbyxor och en starkt cerisrosa tröja. Undrar vad spanjorerna hade tyckt om detta!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var alldeles underbar, denne barnmorska. Vad skulle jag med Jesús till när jag hade honom? ;-)
      Fint att pappan får vara med i Sverige. Synd att inte vara tillsammans när det händer.
      Vet inte vad uppfattningen hade varit om den rosa tröjan. Om det i övrigt syns att det är en kille så... Njae, familjer med lite mer pengar kan sätta rosa skjortor på de lite äldre sönerna, det funkar!

      Radera
  2. Men herregud, magmassage! Det känns ju inte så himla kul precis efter kejsarsnitt…

    Här får inte heller papporna vara med på kejsarsnitt. Jag fick titta på Gael och så körde de iväg med honom i en kuvös och så fick Oscar sitta bredvid kuvösen medan jag blev ihopsydd och sådant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, inget vidare det där. Hu för magmassage!
      Och för kejsarsnitt utan pappan.

      Radera
  3. Blev riktigt orolig för vad som väntar mig när jag hörde att man blir både fastbunden och får magmassage så jag var tvungen att kolla upp det med andra jag känner som blivit snittade i Spanien men ingen av dem känner igen detta, de fick dropp för att livmodern skulle dra ihop sig men det kanske e en besparingsåtgärd un i kristider ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska inte läsa sådant här innan förlossningen:-)
      Att armarna satt fast tänkte jag inte så mycket på, det var så mycket som hände samtidigt.Inget att få panik över med andra ord. Om det skulle hända. Och oroa dig inte för magmassagen, det kanske är en grej på Sevilla-sjukhusen? De sa att det skulle bli mer sådant på avdelningen, men där var det ingen som försökte, och hade någon gjort det hade jag helt enkelt vägrat. Det kan man också göra.

      Radera
  4. Tack för din berättelse! För att du delar med dig. Var det värre eller bättre än du tänkt dig? Nu är det iallafall över. Och du klarade det. Så himla starkt!

    Magmassage efter kejsarsnitt låter helt sjukt! Det gjorde pissont efter vanlig förlossning liksom, så kan bara förseställa mig... Min drog inte ihop sig ändå. Hoppas smärtan släppt/blivit bättre nu? Jag tror de hade gjort snitt på mig om jag fött i något annat land. Allt hade antagligen blivit bättre för mig då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt nog var det värst efter förlossningen, hur jobbigt det än var med värkarna.Nu ett par veckor efteråt kan jag tänka tanken att gå igenom det igen, det är inte omöjligt att Disa får syskon i framtiden alltså. Men blir det en andra gång kommer jag att vara mycket mer förberedd. Men värre eller bättre? Vet fakiskt inte. Nu skulle jag nog vara mindre rädd.
      Varför drog den inte ihop sig? Hur vet du det? Vad hände då?

      Radera
  5. Hej Annuka!
    Tack för berättelserna. Känner igen en hel del utom då snitt. Inte så trevlig personal heller fast det var i Suecia. Men det är 43 år sen...mycket kan väl ha hänt :) Jag bestämde mig för att inte göra om det :) Och amningen gick inget bra så det slutade jag med fort och har/hade inte det minsta ångest eller dåligt samvete över det alls. Man gör som man vill och sk-ter i vad andra säger är mitt motto. Amningshysteri verkar det som...Fånigt.
    Nu är det över och ni har ert lilla knyte Disa! Underbart.
    Kram P ♥
    "Hon" verkar inte tagit skada :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. PS. Blev lite fel på slutet...med "hon" menar jag 43-åringen som jag lyckades åstadkomma :-) Hon hade själv jobbig förlossn i 3 dygn. Nästa barn krävde hon snitt annars hade hon inte skaffat fler barn...och - så blev två också :-) DS. P ♥

      Radera
    2. Hehe, jag förstod att du menade 43-åringen :-D
      Fy sjutton, tre dygn!
      Otrevlig personal kan man hitta var som helst. Synd bara på ett sådant ställe, där man ändå är så utsatt.
      Jag har nog gett upp amningen, och strunt samma. Huvudsaken är att hon äter. och tack vare flaskan är vi rätt fria att göra saker och jag behöver inte känna mig så trött, J tar nätterna.

      Radera
  6. Tack för berättelsen! Jag är själv i vecka 34 och tycker det är högintressant, även om jag helst skulle snabbspola till den dag vi får åka hem med babyn. :) Det här är mitt tredje barn, och jag har varit med om ett kejsarsnitt (pga. säte) och en vaginal förlossning, och jag hoppas innerligt att det går smidigare den här gången än förra. Men att först stå ut med värkarbete så länge som du gjorde, och sen ändå hamna på operationsbordet... ingen liten bedrift! Hur som helst, det är ju resultatet som är det viktiga. Njut av att ha henne hos dig! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det önskade jag också, att jag bara kunde spola förbi allt tills den dag då det var över! Tyvärr måste man ju vara med hela tiden...
      Hoppas att din nästa förlossningn kommer att gå smidigt. Det är väl god chans för det, med nummer tre? Tänk så! Grattis i förskott!

      Radera
  7. Nar gjort två kejsarsnitt, ett nersövd och ett vaket,båda aningen surrealistiska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innan hade jag gärna låtit dem söva ner mig, men nu önskar jag att jag kunde ha fått sova bort de tre följande dagarna istället.

      Radera
  8. Du fick en tuff förlossning men verkar ha hämtat dig ganska bra, hoppas det i alla fall. Förstår att man inte skriver allt i bloggen men det känns som att du är glad och positiv nu med lite distans i alla fall. Även om det är var ett helvete medan det pågick så är ju det viktiga nu att du inte får nåt slags trauma. Men det verkar inte så. Skönt med din schweiziske barnmorska, tummen upp för honom! Spännande att få läsa hur det var!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värsta var faktiskt efter förlossningen, märkligt nog. men, nej, det var inte traumatiskt, det känns helt okej nu efteråt. Det är bra.
      Denne barnmorska - jag glömmer honom aldrig.

      Radera