fredag 22 augusti 2014

Förändringar

Snart en månad gammal och det känns om om Disa förändras dag för dag.
Vi tar ett exempel.
Från att ha varit en liten sömntuta de första veckorna, näst intill omöjlig att väcka för mat, har hon slagit om helt. Jag saknar nu tiden då vi kunde göra en massa saker medan hon sov.
Nu vill hon absolut inte vara ensam. Är vaken många timmar i taget. Hon kan tänka sig att sova, eller åtminstone vara stilla och blunda, men då ska det vara i en vyssande famn eller på magen på någon av oss, alternativt i bärsjalen. Att lägga henne i spjälsängen är samma sak som att väcka henne. Mellanspel av gråtperioder då ingenting hjälper.

Vad har ni för erfarenhet av sådant här? Jag är ju ny på området.

21 kommentarer:

  1. Nu börjar en lite jobbig tid, när hon är mer vaken och samtidigt inte kan GÖRA något. Det blir bättre när hon kan börja greppa efter grejer, vid 3-4 månader kanske. Då underhåller hon sig själv mer. Nu får ni göra saker med henne i bärsjalen och försöka undvika att få ont i ryggen :) Jättesöt är hon. /Anna Malaga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en sida av problemet, att hon inte kan göra något. Är helt beroende av våra armar och händer. 3-4 månader... ett tag kvar då...

      Radera
  2. Ja så ändras det hela tiden. När man tror att nu nu vet vi!...så ändras det... När Signe var 3 månader sov hon hela nätter, gärna sådär 9-9, mmm sovmorgon. Gott tänkte en ganska utvilad mamma. Men sen vid 4 månader fick hon för sig att vakna 1-2ggr varje natt och äta för att sen vakna vid 06 och vara jätteglad och pigg. Så har det varit en månad nu och mamman är inte lika pigg och utvilad längre...så det är bara att se glad ut och hänga med i svängarna. Nu kryper nästan Signe sådär vid 5 mån...lite tidigt, men såklart roligt att se den utvecklingen. Tips ta mycket kort i vardagen, man glömmer snabbt och det är kul att titta och se tillbaka. Så härligt förresten att ni spelar mycket musik för henne. Det ska ju var så bra kan man läsa över allt. Andreas spelar mycket hårdrock för Signe. Ha det gott, det är kul att följa er här på bloggen. Kram /Hillevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! "Nu har vi fått rutin..." Nu vaknar hon varje förmiddag klockan tio-elva..." Det här gillar hon att man gör med henne..." Ja, ett par dagar kanske, sedan ändras det. Jag tänkte att det ändras till det bättre hela tiden, men inte det heller...
      Förstår att du är trött! Jag fasar för att J ska börja jobba i september så jag måste ta nätterna... Hu!
      Kul att Andreas spelar hårdrock för henne:-) Spelar du någonting?
      Jag tar ganska mycket bilder. Har försökt anteckna också, men det blir inte av så ofta...
      Roligt att du hänger med här, och kommenterar, och att få höra hur ni har det också!

      Radera
  3. De förändras hela tiden och går igenom så många faser relaterade till utvecklingen, att det är lönlöst att tro att man ska kunna "uppfostra" dem i denna ålder. Anser jag. Gör som hon vill så blir det lugnast och mest harmoniskt för alla. Dvs försök inte lära henne att ligga ensam i spjälsängen om hon helst vill ligga i någons armar. Det går över. Hon har precis upptäckt att hon är en egen individ antagligen, och att mamma och pappa kan vara nära och inte. Ger man dem trygghet blir det lättare för dem sedan att börja utforska världen på egen hand. Till exempel babygymet i 3-4 mån ålder. Men detta är min höst personliga åsikt. Min svärmor tyckte inte som jag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejdå, vi lägger henne i spjälsängen när hon redan sover och vi behöver våra händer till andra saker,. Och på nätterna, för att kunna sova båda två. Men det går förstås bara om hon redan sover djupt.

      Radera
  4. Bära, bära och bära. En bra sjal är den bästa investering jag har gjort i mitt liv. Den ger också fria händer till att göra lite annat samtidgt som du har en väldigt nöjd liten Disa, och du har fri tillgång till den ljuvliga bebisdoften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bärsjalen är fantastiskt bra. Kunde inte tänka mig att den skulle vara så bra. Disa är helnöjd i den, fast jag oroar mig lite för att det ska bli för varmt nu på sommaren. Men hon är nöjd som sagt!

      Radera
  5. Det är nog bara att försöka gilla läget. Allting är en övergående fas. Plötsligt vill hon sova i sängen igen och nåt annat är jobbigt istället. Jag tyckte det var svårt med första barnet att precis när jag trodde att vi fått rutin på en sak så ändrades det. Nu bebis nummer två är det lättare för jag vet att det som är jobbigt för tillfället snart kommer att förändras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt att höra! Att det jobbiga snart förändras. Och det är precis så, när vi tycker att vi har fått rutin på en sak så ändras det...

      Radera
  6. Hej Annika!
    När jag läser om folk som har bebisar som sover på nätterna så tänker jag alltid att vilka lyckostar dom är. Min hon sov aldrig ordentligt eller åtminstone några tim ens. Från början var hon vaken vara och varannan timme. På dagen sov hon en kvart då och då. Hopplös men jag var likadan (och vi var två...Stackars mor). Och hennes egen dotter också. Vid 2.5 år sov hon i bland 4 tim i sträck. Hade börjat på dagis som hon ogillade. Jobbigt förstod man.
    Ligga i egen säng oooonej då. Hon låg i vår säng till hon var ca 8 år. Men hellre sova än inte alls. En barnpsykolog på TV sa en gång när en mamma frågade om sonen som absolut ville sova i hennes säng: "Vad är problemet? När han är 12 vill han inte det" :-)
    Jobbigt är det som f-n med sömnbrist, men det är ju olika periodvis...inte för min då men de flesta andra :-)
    "Hon är ett vaket barn" sa en läkare till mig...ja det visste vi men han menade en som var alert och ville vara med hela tiden :-) Började prata jättetidigt och det var väl för att hon hörde så mycket från start :-) Kram P ♪♫♪♫♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. "När han är tolv..." Hahaha! Vilket bra svar!
      Hujedamej, jag kan bara tänka mig hur trött du var. Och din mamma... Vi har ett par grannar i huset med tvillingar, och de verkar inte sova så mycket... Jag har till och med funderat på att gå dit och erbjuda mig att hjälpa till, de föräldrarna måste vara trötta. Vi har än så länge haft tur med Disa tror jag, nätterna är inte så eländiga, dessutom har J semester och vi turas om med att mata. Det är bra. Hoppas att det förblir så, att hon sover okej då, och inte förändras till det sämre...

      Radera
  7. "Utvecklingsperiod" kallade BM här det för. Det där när ungarna ska vara nära heeeeeela tiden och inte kan va ensamma nåt. Saker händer i hjärnan och kroppen, de vet inte vad det är o närhet är enda tryggheten. Och mat, för en del barn. De äter hela tiden då. Troligen behöver de mer energi för att ta sig genom de där faserna.
    Bärsjal är verkligen bra skit! Hade det till mitt Lilltroll. Hon är ju fortfarande världens gosigaste, men när hon var bebis skulle hon helst va nära hela tiden - jämt. Och hålla i en tumme eller lillfinger. Eller båda. Andra fingrar dög inte. Lärde mig göra mycket enhänt med andra näven innanför sjalen. :)
    Flyt med och inse att familjen har en liten men krävande boss, ni andra två är bara passopper åt henne. Inte ens katten är i närheten av att vara lika krävande boss, fast det kommer han aldrig gå med på att erkänna... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åååååh, vilket svar! Det finns en förklaring! Jag suger åt mig och för vidare till J.
      Bärsjalen är toppenbra, bästa köpet.
      Lustigt att hon märkte sådan skillnad på fingrarna. Var det bara dina fingrar som dög, eller gick det bra med vilket lillfinger eller tumme som helst?
      Tidigare var det jag som bossade, men jag kommer inte i närheten av den här nya lilla människan:-D

      Radera
  8. Bärsele eller bärsjal, kanske babysitter (sistnämnda hade dock inte vi), ha en vagn inne hon kan sova i (vi gjorde en fusktröskel vid tv:n) och rullade vagnen fram och tillbaka över den med fötterna så att vi kunde sitta ned. Första månaderna var dock kaos pga mina komplikationer, så helt ärligt minns jag inte allt - mer än att jag inte ens fick sova första månaden eftersom det var läkarbesök varje dag (ibland flera gånger om dagen).

    Det KAN också vara mjölkproteinallergi, vilket ganska många bebisar har första månaderna/året/åren. Ca 10% har det har jag hört (Victor var en av dem). Isåfall finns det mjölkfri ersättning, samt om du pumpar än får man tänka på att inte äta några mjölkprodukter. De kan också få ont av citrusfrukter, kryddor, stark mat, tomat och en massa sånt - jag slutade äta allt sånt i 7 mån (tråkigaste tiden EVER). Annars skulle jag vilja säga att det enda man kan göra är att STÅ UT (för att man måste) och att det BLIR BÄTTRE, även om det inte känns så. Om man nu tycker att det är jobbigt, alltså.

    Napp hjälpte Victor också, men han sov bara 5-20 min åt gången första månaderna, så det var rätt hårt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har fått låna en bärsele, men den fungerar inte alla lika bra som bärsjalen.
      Kul idé med fusktröskeln:-)
      Vagnen är inte så populär längre... Ungefär på samma nivå som spjälsängen.
      Napp fungerar ibland.
      Det är egentligen bara verkligt jobbigt när hon gråter och gråter och vi inte vet vad vi ska göra för att få tyst på henne. Men det är inte efter varje måltid, så jag antar att det inte är magont... Måtte det inte vara någon allergi... Trist att sluta med all god mat!
      5-20 minuter... Jag hade varit nära döden.

      Radera
  9. Gud vilka stärkande kommentarer. Ni är helt suveräna!!!

    SvaraRadera
  10. Oscar var precis likadan! Och sa tror jag manga bebisar ar. De vill ha narhet, de kanner sig inte trygga om de inte ligger nara, nara, nara. Tank hur vi levde forr i tiden, pa stenaldern. Vi bodde i grottor med massa laskiga djur omkring oss. Nyfodda bebisar lamnade man aldrig langt bort ifran sig for att man var tvungen att skydda dem fran alla farligheter. Och det sags att aven om vi, den vuxna manniskan har moderniserats sa har inte spadbarn gjort det. De lever fortfarande kvar pa stenaldern, de tror fortfarande instinktivt att det ar farligt om de inte ar alldeles nara foraldern.
    Sa jag tror pa att ge bebisar sa mkt narhet som de kraver, barsjal och barsele ar ju jattebra. Oscar alskade barsjalen och blev som en helt annan bebis i den. Hatade vagnen forsta fem manaderna. Jag oroade mig for att han aldrig skulle gilla att aka vagn, och att han skulle bli for van vid att bli buren, men nu gillar han vagnen!

    Nagon sa till mig att barn andras sa snabbt sa det ar ingen ide att oroa sig for att det alltid kommer att vara pa ett visst satt. Oscar sov pa mig de forsta sju manaderna av sitt liv, nu kan han sova sjalv i egen sang och det ingenting vi har behovt braka om, nar han var mogen sa gick det liksom utan problem, trots manader av av sova nara, nara, nara.

    Man tror liksom att bara for en bebis inte gillar vagn, spjalsang eller vad det nu kan vara sa ar det nagot fel, men sa ar det verkligen inte! I mina ogon sa ar nastan alla bebisar sa, det kanns nastan konstigare med bebisar som ar helt harmoniska i sin egen sang nar de ar sa pyttesma, tycker jag i alla fall :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också, att ge så mycket närhet som möjligt, all närhet de önskar!
      Vi vill att Disa sover i spjälsängen på natten, vi är helt enkelt rädda att hon ska falla ner från den hon sover på. Även om hon landar mjukt i sängen är vi rädda att vända oss över och klämma henne. Hon är så liten. Så på natten är det spjälsängen som gäller, men det går såklart bara om hon sover djupt när vi lägger henne där.

      Radera
  11. Oj, vad mycket bra kommentarer du fått, tror de summerar allt jag ville säga - jag är själv en AP (attachment parenting) förälder så jag tror på att låta henne bestämma - lyssna på henne. Jag hade en bebis som inte ville sova typ alls på 6 månader (mellan han var typ 4-10mån), korta stunder och helst på mitt bröst men även om det låter kliché - det är så kort tid: njut av närheten! Ge henne den. Köp en sjal!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har en sjal, den är toppen.
      Jag känner att det inte går att göra på något annat sätt än att låta bebisen bestämma. Vi är här för att ta hand om henne nu, hon vet vad hon behöver. Bland anant mycket, mycket närhet, och den ger jag henne så gärna!

      Radera