Den absurda p-boten

Vi tar ännu ett exempel på absurda byråkrati-Spanien.

Jesús fick en p-bot förra året.
Boten var gammal.
Här är det så, att får man böter och betalar dem snabbt blir beloppet ganska lågt. Om man låter bli att betala stiger det snabbt.
Den här boten var ett par år gammal och beloppet hade flerdubblats.
Jesús fattade ingenting. Skulle han ha missat att betala en p-bot samt påminnelserna om den? Inte en chans. Han hade inte fått några brev.
Han åkte till myndigheten som har hand om trafikförseelser för att reda ut saken.
Och fick veta: Brev hade minsann skickats ut. Många! Och inte ett enda hade gett respons.
Jesús ville då veta till vilken adress de hade skickats. Och fick höra att breven gått till husets gamla adress. För en sådär tio år sedan bytte kommunen nummer på husen. Boten och påminnelserna hade skickats till en adress som inte längre finns.
Jesús tyckte att det var obegripligt att den här myndigheten inte hade koll på kommunens gamla adressändring och kunde inte förstå varför han skulle vara tvungen att betala så mycket pengar när breven aldrig hade nått honom.
Men det måste han, för det var hans skyldighet att åka till myndigheten och rapportera adressändringen, ifall han någon gång skulle få en böteslapp.
Till andra myndigheter har adressändringen gått igenom automatiskt.

Till historien hör att Jesús ett par år tidigare hade kört för fort förbi en fartkamera utanför Bilbao i norra Spanien.
Den böteslappen gick fram med en gång. Till rätt adress.