måndag 21 juli 2014

Sista dagarna utan barn

Redan i julas började vi.
- Det här är, om allt går bra, sista julen som vi firar ensamma, utan barn.
Sedan blev det sista trettondagsafton, sista påsken, sista det-ena-med-det-andra tilsl vi kom fram till sista hela veckan själva.
Sista helgen.
Sista söndagen.
Sista lilla minisemestern utan barn på väldigt länge, förmodligen. Det är visserligen bara ett par dagar vid kusten, men ändå.
Det här är veckan då vi får träffa vårt barn, om allt går bra.

6 kommentarer:

  1. Ååååh så lite tid det är kvar! Det är helt surrealistiskt att tänka sådär, men det gjorde vi också. Kan enbart säga att jag förvisso varit sjukt trött (men Victor är extrem på sovfronten, eller har varit), men ack så lycklig. Det är SÅ kul att ha ett barn. Kärleken och beskyddarinstinkten man slås av direkt... WOW. Och alla minimala framsteg. Ett första leende. Ett första "mamma". När ungen lär sig att vända på sig, åla baklänges, krypa, gå. Man blir så obeskrivligt stolt - går inte att riktigt förstå innan man får barn. Snart är ert barn här, hurra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot allt det där! Ska bli så spännande att se vad det blir för en liten person!

      Radera
  2. Oj, så tänkte aldrig vi, jag var mer åt hållet om det går bra så får vi en bebis. Men vi har ju också väntat så länge på att få barn att vi nästan gav upp...så här i efterhand kan jag känna att jag inte riktigt vågade njuta fullt ut av graviditeten. Så om det går en gång till ska jag försöka göra det mer, hur man än gör kan man ju inte styra det ändå så det är ju bara att njuta så mycket det bara går. Så det låter underbart att ni har kunnat göra det! Tänk att det är sista dagarna nu! Det är det bästa som finns som väntar er! Lyckönskningar från oss! Kram /Hillevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag visste inte att ni hade haft det svårt. Jag vet fler som har fått vänta länge, som även fått beviljat adoption (som ju inte är någon snabb process) innan det blivit något. Vad glad jag är att det gick bra för er! Jag har också varit sådan, att OM det går bra, ända till sista dagen... men knappt vågat säga det högt.

      Radera
  3. Så spännande, tänk att ni snart kommer vara tre stycken! Lycka till med allt!

    SvaraRadera
  4. Får väl erkänna att jag ser fram emot att bli (hel)morbror. Har kommit på mig själv med att ibland bli barnsligt förtjust vid tanken. Blir bara en jädra bit att hälsa på :)
    /Thomas

    SvaraRadera