Den lilla resan före den stora dagen

Tre dagar på kusten, och åh, så skönt!
I söndags var Jesús föräldrar och hans systers familj där, på måndagen blev vi själva.
Vi åkte till Portugal för att äta lunch.

Sista lunchen i Portugal, och sista Portugalbesöket, utan barn.
Vi åkte inte långt, bara till favoritrestaurangen O Infante i Altura, alldeles nära gränsen.
Den är fantastiskt bra.
- Det kommer att bli som vanligt, jag läser igenom hela menyn men tar det vanliga, sa jag.
- Jag också.

Och så blev det. En bacalao a Bras till mig, en ugnstekt bacalao (torsk) till Jesús.
Och herregud så gott det var! Precis perfekt! Problemet är att man får så förbaskat stora portioner i Portugal. Jag hade inte ens ätit hälften förrän jag var mätt och funderade på om man kunde få med sig resterna i en låda. Det var alldeles, alldeles för gott för att lämna. Så jag åt och åt. Och åt. Vi var helt tysta båda två. Otroligt nog lyckades vi äta upp, tillsammans, hela min rätt utom en liten bit, men då var jag så mätt att jag inte kunde dra efter andan ordentligt. Jesús tvingades lämna all potatis och alla grönsaker på sin tallrik. Då hade vi också delat på en skål god grönsakssoppa innan, och ätit av det goda som alltid ställs fram till förrätt; varmt, gott bröd, en hel liten färskost, oliver, smör och ansjovispastej.

Innan vi åkte tillbaka till lägenheten stannande vi till vid ett poortugisiskt snabbköp och köpte kul choklad och spännande drycker.


Tisdagen var bara vila.
Jag satt på balkongen med en bok bredvid mig, tittade på barrträdet och njöt av doften av det och den svalkande vinden. Men läste nästan ingenting, tänkte mest på det som är på väg att hända.
Barnet.
Fick tallrikar med vattenmelon och persika av J.

På kvällen åt vi friterade puntillitas (minibläckfsik), olika sorters friterad fisk och tortillitas de camarones.
Perfekt avslutning på denna lilla miniresa den här konstiga veckan.
Sedan åket vi tillbaka till heta Sevilla, där temperaturen återigen har stigit.