Den ljuva sommartiden - men inte här

Plötsligt kom jag på mig själv med att nynna I denna ljuva sommartid.
Varför vet jag inte, men förmodligen var det en sådan där liten fågel, som påminner om en svensk kvällsfågel, som satte igång det.

Den sången skulle aldrig fungera här.
Det finns inget ljuvt och vackert i Sevilla på sommaren.
Sommaren här är en plåga. en fruktansvärt het plåga, då människor måste hålla sig inne, det blir så hett ibland att det är direkt farligt att gå ut. Man håller sig inne och i stillhet så mycket som möjligt, försöker sova bort de värsta timmarna. Sömnlösheten på nätterna då det är för varmt för att sova. Håglöshet och irritation vart man än går på grund av sömnlöshet. Ute är all växtlighet sönderbränd av torkan.
Personligen kan jag inte komma på en enda jag känner här som faktiskt tycker om sommaren. Tvärtom, många avskyr den! Alla som har råd och möjlighet flyr staden när de är lediga, oftast till kusten. I augusti är Sevilla en spökstad, den som inte har möjlighet att sticka går runt och konstaterar att det ser ut som om en stor katastrof har inträffat eftersom staden är tom på folk och många barer och butiker är stängda.

Klart att det finns något bra med sommaren i Sevilla också när man vill vara positiv. Nämligen sommarfrukterna och tomaterna. Och jag kan lova att det kommer minst ett inlägg om det. Men inte nu, nu är jag för trött.

Annika i Colombia konstaterar att det här är den värsta tiden på året att bo utomlands, och jag håller med. Facebook och bloggar svämmar över av vackra bilder och kommentarer om hur ljuvligt det är ute i Sverige. Och det är så vackert på bilderna, det är grönt, mjukt ljus, folk åker och badar, och det är så vackert att jag undrar om det är på riktigt, men det vet jag ju att det är, jag har ju varit med om en massa somrar i Sverige, hört fågelsången långa, ljusa kvällar, känt dofterna.
Det känns bara så väldigt långt borta.