lördag 7 juni 2014

Blues och bebistankar

I dag är det blues-festival i Las Pajanosas. Vi ska luncha hemma hos en kollega till Jesús innan musiken på kvällen. Det blir bra.

Den förbaskade, dumma, elaka (nya!) datorn är på lagning, så det blir bildlöst ett tag igen. Enkelt fel att fixa, men reservdelen ska skickas från Barcelona, och där har de en månad på sig att skicka den, och eftersom vi är i Spanien är det troligare att de skickar den om en månad istället för direkt, så, tja, hur lång tid det tar vet ingen.
Ett bildinlägg har jag klart, så det kommer snart.

Jag är så trött, så trött. Kan inte sova. I går somnade jag inte förrän klockan sju på morgonen. Jag var stentrött hela natten,men det var omöjligt att sova. Tur att två bokpaket har kommit med posten, för det är väldigt långtråkigt att vara sömnlös.

Jag är trött på alla gravidtankar. Sedan beskedet är det mest detta jag har tänkt på, men nu har det blivit för mycket. Jag kan inte tänka på något annat. Varenda tanke, allt som händer runt omkring, allt jag gör, ser och hör, precis allt är präglat av graviditet, bebis, förlossning, framtid. Jag försöker prata om vanliga saker med folk, men har under tiden det andra i huvudet. Och hur trött jag än är på att bara tänka på samma saker, ständigt, finns det inget som intresserar mig mer än detta. Tänk om jag kunde filtrera huvudet så att det blev helt fritt från graviditetstankar en liten stund, en timme eller så, vilken vila det vore.
Lätt galenskap, eller brukar det vara så i slutet av en graviditet?


6 kommentarer:

  1. Oroa dej inte! Slutskedet i en graviditet är inte lätt! Man är trött och vill bara ha barnet, inte vara gravid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nej, jag får erkänna att jag är ganska trött på det här tillståndet nu. Måtte sista tiden gå fort.

      Radera
  2. Det är väldigt speciellt att vara i slutet av en graviditet. Man upplever tiden på ett helt annat vis och man är ganska besatt. Jag vet när jag hade gått över tiden vilket innebar att det var max en vecka-10 dar tills förlossningen och det kändes på riktigt som att jag skulle vara gravid för resten av mitt liv. Logiken sa en sak men min upplevelse av tiden var att en vecka till = för evigt. Och innan jag gick hem från jobbet längtade jag bara hem den sista tiden, det enda jag ville göra var att tvätta begagnade barnkläder och hänga upp dem på tork... :) Jag tittade väldigt på mycket på TV sista tiden också, Bron och Homeland, det var nog det som fick mig på andra tankar för att det bröt så mot bebistankarna. Men man får gilla läget, sista två månaderna är inte särskilt kul helt enkelt (tyckte jag), det positiva är att för varje dag är det en dag mindre av väntan. Även om varje dag i ögonblicket känns som en vecka :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns faktiskt som om tiden går onaturligt långsamt. Enligt alamanckan är det knappt två månader kvar (fast barnet ska ut tidigare, säger de, så en och en halv månad borde det vara kvar) och det känns som en otroligt lång tid Trots att jag ser hur det blir nytt datum varje dag. Det känns som om tiden har stannat.
      Jag har fått ett gäng filmer och tv-serier, de är bra att ha nu!
      Jag har hört om gravid-för-alltid-känslan, blir intressant att se om jag också får den!

      Radera
  3. Jag kunde inte heller sova (kunde inte ligga ner heller pga halsbränna och illamående...) och allt jag tänkte på var graviditeten. var ju ständigt påmind av den eftersom jag mådde så fysiskt dåligt. Det är inte konstigt att alla tankar går dit! Man bär ju barnet med sig i magen heeela tiden och det är en stor sak på väg. Den största någonsin. Omvälvande. Inte mycket kvar nu!! Tror även att det är rätt bra att tröttna på graviditeten - då börjar man kanske se fram emot förlossningen trots smärre skräck? Liksom att ha det överstökat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har börjat tröttna, men är inte så trött på den än att jag ser fram emot förossningen:-)
      Jag mår inte så eländigt som du gjorde förstås, men kan inte glömma graviditeten på något sätt, den känns hela tiden!

      Radera