Romería

Klockan var tre på natten när vi kom hem från släktkalaset (det beror inte på att J:s syster bor långt härifrån, utan det blev helt enkelt sent, som vanligt) och gick till sängs, och sex timmar senare gick vi upp för att åka på romería.
Romería, tänker en del av er, vad är det?

Jo, väldigt kort kan man säga att under romerían tar stadens eller byns skyddshelgon ut ur kyrkan och bärs till ett kapell som brukar ligga på landsbygden en bit utanför stan. Anledningen brukar vara önskan om god skörd. Byborna går med i tåget, alternativt rider eller åker oxdragen kärra, och avslutar med en fest.

Här i södra Spanien har varenda by en romería. Osäker på hur det är norrut.
Vi blev bjudna till romerían som hålls i Lorens by söder om Sevilla.

Romerían började i torsdags eller i fredags, och i går, söndag, var finalen då skyddspatron San Isidoro bars ut.

Vi gick inte med i tåget från byn utan tog bilen direkt till festplatsen. Det var slutet för tåget. I ledet bakom San Isidoro gick folk, många kvinnor var klädda i traje de flamenca och dansade sevillana.

Med gick också en liten orkester.

Längs vägen låg en rad med festtält, casetas, och ett av dem var Lorens. Där höll hennes släktingar och familjens vänner till, och där hamnade vi också.

José Alberto och Loren.

Patri.

Vi fick ett bord och genast började det sättas fram drycker och tallrikar med mat till oss. Räkor, pata negra-skinka, montaditos med pata negra och salmorejo, köttgryta, ost, oliver, aliño, friterad bläckfisk och småfisk...

Under tiden pysslade kocken med den enorma paellan, och när den var färdig fick var och en i casetan, och vi var många, en jättetallrik med skaldjurspaella.

Därefter skulle vi nykomlingar döpas, en ritual som hålls med varje nykomling som gästar casetan. En äldre man utsågs till präst, ett ljus tändes, vi fick en massa vatten på huvudet och skulle kyssa ett kors. Alla skrattade, det är en skämtsam grej.

Det hotades om att nykomlingar måste dansa sevillana också, och ingen av oss tre kan det, så vi smet fegt iväg till toaletterna när orkestern kom.
Orkestern som spelade i tåget tidigare gick runt till alla festtälten, fick alkoholhaltig dryck och spelade en gammal sevillana.

När alla har ätit sig proppmätta, druckit kaffe och berusat sig i den egna casetan börjar de gå runt och hälsa på vänner och grannar i de andra.
Vi gick på landsvägen en liten bit och hälsade på i en öppen caseta som ligger på ett fält, mitt emot ett kikärtsfält.

På väg dit går man förbi ett pyttelitet nöjesfält med tre åkattraktioner. En av dem var den klassiska spanska Tren de brujas, häxtåget, där man åker runt, runt i ett minitåg och blir slagen i huvudet med en kvast av en person som är utklädd till häxa. Det går ut på att försöka ta häxans kvast och vinna äran.

Tillbaka i vår egen caseta, mitt emot ståndet med churros...

... fanns just vad vi (jag) behövde då. Spunnet socker i en kiosk!

nu var kocken igång igen, han började med middagen och lagade montaditos med pata negra-skinka och kött som aptitretare. Vi åt montaditos med stannande inte på middag. Måndag nästa dag - jobbdag.
Men vi hann med en titt på Lorens familjs fantastiska patio, med bland annat hönsgård, kaninungar, fikon- och persikoträd, påfågel med hela den vackra stjärten ute, och så klart Lorens pappas husdjur tjuren.

Vad mer kan man önska sig av en söndag?