Nej tack till internetmobiler

I höstas märkte jag att mobilen började bli sliten. Locket var till hälften loss.
Men inte förrän nu har jag varit tvungen att köpa en ny. För plötsligt gick det bara att prata i telefonen om högtalarfunktionen var på.

Om man vill ha en "gammaldags" telefon här måste man fråga efter den, för det är ingenting som visas upp i butiken så att säga.
Om man vill ha en gammaldags telefon får man räkna med att det inte finns olika modeller att välja mellan.
Ingen vill ha en gammaldags mobil. Alla vill ha internettelefoner.
(Vägrar använda det fåniga uttrycket Smart Telefon).

Varför envisas hon med en gammaldags telefon då?
Jo, för att jag blir mer och mer anti internettelefoner.

Inte prylen i sig egentligen. Utan människan som håller i den, när det är en person som inte kan hantera grejen.

Folk har tappat vettet fullständigt. Förlorat all respekt för andra. All artighet. Slutat umgås. Det enda de har ögonen för är sin internettelefon. Och det stör mig.
Överallt är telefonen med, och i centrum för allas uppmärksamhet.

Situationer som jag stör mig på:
När ett par går ut för att äta, och den ene sitter uttråkad och den andre är upptagen av sin mobil.
När man är några stycken som går en vandringsled, och någon/några i gänget knappt är närvarande eftersom hen är upptagen med mobilen.
När man träffar en kompis man inte pratat med på länge, och det visar sig omöjligt att hålla igång ett samtal eftersom kompisen hela tiden får meddelanden och stannar upp för att läsa och skriva tillbaka.
När man äter en god, hemlagad middag ihop några stycken och en av dem blir helt frånvarande eftersom personen i fråga är upptagen med mobilen. Och ännu värre när även nästa börjar pilla med sin mobil. (Blir person nummer tre uttråkad? Ja!)
När en liten pojke får rida på en ponny och knappt vet var han är eftersom han fått låna mammas mobil och sitter och grejar med den på hästryggen.
Föräldrar med mobilen på lekplatsen. Vuxna som rastar hunden med mobilen i handen. Ungdomar som sitter i gäng och inte pratar med varandra, var och en upptagen av sin mobil, ibland visar de något för de andra.
Folk som slutat läsa på bussar, tåg och i väntrum, sitter bara med mobilen.
Folk som ständigt ska leta grejer och foton och visa de andra.
Reportage om familjer som infört skärmfri dag. Att det behövs en skärmfri dag, då ingen kollar mobil, surfplatta, dator. Där barnen blir förvirrade utan skärmarna eftersom de inte vet vad de ska göra utan dem. Så sjukt.
Mobilen har blivit folks viktigaste pryl. En del betalar försäkringar för den.

Jag väljer en gammaldags i ren protest. Helst skulle jag inte ha någon alls, bara en fast telefon, men behöver en för jobbet.
(Alla dessa som säger att de BEHÖVER en - snicksnack! Det är LEKSAKER FÖR VUXNA!)
Jag vill inte ha en internettelefon, eftersom jag inte vill vara uppkopplad hela tiden. Man kan ju aldrig koppla ur då? Om jag får ett mejl som rör jobbet måste jag alltså stanna upp i det jag gör och svara på det, eller åtminstone läsa och sedan fortsätter jag att tänka på det. Vill jag ha det så? Nej.
Utan internetmobil är man närvarande i det man gör. Känner doften av skogen, lyssnar på havet, umgås med dem man har i närheten. Var sak har sin tid. Svara på mejl har sin tid, blogg sin, jobb sin, umgås sin.

Alla som hävdar att mobilen är gratis. Den är inte gratis. Att skriva på ett tvåårskontrakt med ett telefonbolag är INTE gratis.

Det enda som har fått mig att överväga en internetmobil är spelet wordfeud som jag testade när jag lånade min vän Åsas internetmobil. Jag hade kunnat bli fast. Älskar, älskar ordspel. Och det funkar inte att spela vanliga ordspel med min spanske sambo eller någon annan spanjor heller, eftersom jag skulle förlora, vilket betyder att jag aldrig någonsin spelar ordspel.
(Hint - om någon av er som läser är på väg till Sevilla och gillar att spela, ta med ett alfapet eller annat kul ordspel så ska vi spela! Jag fixar tortillan!)
Men nej, det räcker inte som anledning.