Spansk spökhistoria - ansiktena i Bélmez

På väg till Mengíbar.
Byte av chaufför, Jesús tur att köra.
- Kan du kolla kartboken, om Bélmez ligger nära Jaén?
- Visst. Varför då? Vad finns det där?
- En spökhistoria!

Jesús älskar spökhistorier. Och mystiska fenomen och vampyrer och övernaturligheter. Älskar! Och tror inte på någonting. Det som inte är vetenskapligt bevisat finns inte, menar han.
Jag är mer skeptisk. Inte för att jag tror på vampyrer, men bara för att något inte har bevisats, betyder det ju inte att det inte existerar?
Han roas alltså av de här historierna, jag skräms.

I alla fall.
Las caras de Bélmez, ansiktena i Bélmez, är en rikskänd spökhistoria.
Vad man vet är att det på 1970-talet började dyka upp ansikten i ett hus i byn.
Bara så där. De gick inte att tvätta bort. Inte måla bort. De flyttade sig. Framträdde på olika ställen. Rörde sig långsamt, långsamt.
Den gamla kvinnan som bodde i huset var oberörd, men folk vallfärdade dit för att se bilderna.
Det har varit Jesús dröm att åka dit och titta han också, men tydligen var det så många besökare att ingen längre släpps in.

Häromdagen kom Jesús hem alldeles lycklig, för på lunchen på jobbet hade han pratat med en av religionslärarna på skolan, hon kommer just från de trakterna, och hon hade mer att berätta om historien!
Hon har nämligen själv varit i huset, träffat damen och sett ansiktena.
Historien började under kriget, då en familj flydde Bélmez för att bosätta sig i en annan by.
I flytten blev en flicka kvarlämnad, och hon fick växa upp utan familjen.
Övriga familjemedlemmar dödades senare i ett bombdåd.
Flickan klarade sig okej på egen hand, och hon bodde ensam när ansiktena började dyka upp i hennes hus. Hon kände igen dem som porträtt av hennes familjemedlemmar som lämnade henne och dog.

Religionsläraren är övertygad om att det var kvinnan själv som framkallade bilderna på något sätt, eller hennes medvetande.
Ingen vet.
Den gamla damen har avlidit och ansiktena syns inte längre.



Vågar inte stjäla några bilder, men googla Caras de Bélmez så får ni se...