2013 - 2014

2013.
Ett rätt bra år. Väldigt kortfattat kan jag konstatera:

Jobb: bra.
Ett par otroligt givande kurser.
En underbar Portugalresa på våren.
En mycket efterlängtad Boliviaresa.

Efter lång tids kämpande känns det okej med Spanien och att vara här.
Vi bestämde oss för att registrera oss som partner och firade det (men har ännu inte ordnat registreringen).
Och så blev 2013 början på något nytt, som vi får se hur det går med. Det visar sig 2014.

Jag tror att det nya året kommer att bli riktigt händelserikt och minnesvärt.

När man befinner sig långt borta

När man verkligen känner av att man bor långt borta, det är när någon av ens nära råkar illa ut eller mår dåligt.
Då man inte kan vara där.

Ni utlandssvenskar som läser det här känner igen er.
En del av er bor på andra sidan jordklotet. Jag bor ju i alla fall i Europa.
Men ändå.
Det känns ibland väldigt långt borta, när man skulle behöva vara närmare dem man tycker mycket om.

Söndagsgrejer

Söndag.
Vi åt lunch ute på en bar i Triana. Grillad köttbit och skrynkliga, salta potatisar med stark sås till mig, komage och blodbitar i tomatsås till Jesús.
Bra ställe.

Sedan tänkte vi titta på utställningen i klostret där Columbus planerade sin Amerikaresa, men det var stängt, så vi åkte till Italica för att fotografera amfiteatern och romarnas mosaikgolv till adventskalendern (som kommer i januari) istället.
Där inne på området sjönk blodsockret som bara sjutton, och vi gick snabbt tvärsöver gatan och köpte söt läsk och fabriksbakverk på baren mittemot.
När jag började kvickna till la jag märke till att den var den mest spanska bar jag varit på på länge. Så genomspanskt alltihop.
Jesús kaffe i det lilla glaset, det fula glittret i lamporna över bardisken, stamkunderna, slamret, tv:n, lukterna, matsalen med lekande ungar, solen som sken in... Det var liksom komplett och väldigt roligt att sitta där. Så spanskt på det rätt fula, otillgjorda sättet, men ändå... hemtrevligt på något sätt.

Hur tillbringade ni söndagen?

Svampplockning i Aracena

I slutet av november var vi på Gerenas svampklubbs årliga svamputflykt.
Jag och Jesús hamnade i en grupp med bergsklättrare, en av klättrarna planerade sin Mount Everest-tur.
Vi åkte till Aracena för att leta svamp.
Det var sagolikt vackert.
Kändes inte som en novemberdag.

I grönskan där vi parkerade stod en åsna.

När vi började gå upptäckte vi att det gick väldigt mycket uppför.

En vattenkälla på vägen.

Det har varit en torr höst, så vi hittade inte mycket svamp. Men blev visade var man kan hitta kantareller.
Vi plockade blodriskor och madroños.

Madroños, bär från smultronträdet. Man kan bli full om man äter för många. Det fanns otroligt mycket bär, och vi åt och åt. Ingen av oss skulle ju köra ändå:)

Alla grupper återsamlades i Gerena vid lunchtid. Där dukades det upp långbord med mat. Alla hade tagit med sig något till knytkalaset. En hel radda med tortillor fanns det, pastasallader, chorizo och allt möjligt gott. Efter maten gicks det igenom vad som egentligen hade plockats. De flesta var nybörjare.

Se vad som kom med posten!

Måste bara visa er det här.
Jag fick ju ett alldeles fantastiskt paket med posten av Anitha, som läser bloggen och skriver omtänksamma kommentarer. Hon var också en av två vinnare i tävlingen.
I alla fall, det här hade jag aldrig väntat mig!

Nu råkar det vara så att jag hade nallat lite av innehållet av paketet (en chokladbit fattas till exempel och lakritsen är slut), men det mesta sparades faktiskt till jul!
Tack snälla Anitha!

Spanska julgotter

Ingen jul utan detta: turrón och mantecados!

Från 6 december kan man bli bjuden på anissprit och mantecados från Estepa var som helst, hemma hos folk och i butiker. Jesús köpte en kartong i skolan med en massa olika mantecados och andra traditionella spanska bakverk. Alla har sina favoriter av julkakorna.

Klassisk turrón är som en hård kaka med hela mandlar och en blandning av honung, socker och ägg. Fransk nougat tror jag att den kallas också.
Det finns en mjuk variant av detta också, samt en massa uppstickare. Turrón i alla möjliga smaker. Choklad med nötter, crema catalana och en massa annat. Gott att skära eller bryta bitar och och äta.

Spansk jul vs svensk

Första julen i Spanien var en stor besvikelse.
Jag hade väntat mig en jul liknande den i Sverige, och upplevde något helt annat.

Inget julmys. Har kommit på att man inte kan mysa när man fryser. Dessutom skiner solen varje dag, det är torrt och relativt varmt och palmer vajar i solen. Det blir inte mysigt då.
Man tänder inte ljus som i Sverige.
Ingen grandoft. Finns ju inga granar, så de som väljer att ha gran har en plastgran.
Dåligt tomteutbud. Tomtar finns traditionellt sett inte i Spanien, så dem man ser är fula cocacola-tomtar som ökar i popularitet.
Inga julklappar. Klapparna delas ut på trettondagen.
Inte någon stark mattradition med samma rätter varje år.
Ingen Kalle (jo, jag tycker att det räknas!)
Ingen snö.
Det är viktigt att umgås med familjen, men i Spanien är familjekänslan stark, man umgås så mycket med släktingarna ändå, året om.

I Sverige behöver man julen. Behöver något ljust, glatt att se fram emot för att orka med den långa mörka årstiden. Så många traditioner, tomtetillverkning i skolan, julpyssel hemma. Julkort. Samma mat, samma Kalle. Samma choklad. Klapparna. Ett sällsynt släktbesök. Mys. Vackra julsånger, advent, lucia. Julstämning, traditioner.

Ordet Julstämning finns inte på spanska.


Nu har jag lärt mig att tycka om den spanska julen.
Det är roligt när julkrubborna sätts upp i staden så att man kan gå och titta på dem. Fint att se belysningen över affärsgatorna, familjemiddagen är något att se fram emot. Längta efter spanska julgodsaker.

Det är inte samma, det går inte att jämföra spansk jul med svensk för det är olika festligheter, spansk jul är ungefär som en släktfest vilken som helst under året. Men det är roligt.

Julhelgen

Gissa vad som låg i den avlånga paketet?
En stjärnkikare!
Det var varit mulet i ett par dagar, men ikväll hoppas vi kunna gå upp på taket och titta på månen. Så fint!

På julafton hade vi alltså svensk jullunch hemma med några vänner.
En massa goda saker på bordet.
Använde äntligen rågmjölet jag köpte i Fuengirola förra året och bakade limpor. Är så rädd om det mjölet, så svårt att få tag på, att det kommer att hinna mögla innan det tar slut:)

Och jag är löjligt stolt över att jag lyckades göra en smörgåstårta. Mitt livs första smörgåstårta.
(Gör man smörgåstårtor i min ålder? Är det ett utlandssvensksymptom?)

Vi blev absolut proppmätta, och när vi var det blev det Kalle Anka och hans vänner på dvd, bara en halvtimme efter utsatt tid. Förmodligen var det bara jag som tyckte att det var kul. Men Kalle är obligatoriskt på ett svenskt julfirande, då spelar det ingen roll om man är spanjor och inte förstår vad de säger.

Och det blev choklad, och jordnötter, och kaffe och julklappsleken, och sedan var alla rädda att vara för mätta till det ordinarie julfirandet med familjen på kvällen och så bröt vi upp där.


Jag var fortfarande proppmätt när vi kom hem till Jesús föräldrar, där hans syster, hennes man och dotter redan väntade. Bordet hade fällts ut och var täckt med fat med pata negraskinka, stark ost, lomo, hemkokta räkor och krabbklor.
Sedan kom huvudrätten; långkokt kalkon. Och till detta olika viner, champagne och andra drycker. Efteråt: olika sorters turrón och chokladpraliner. Och Jesús pappa bröt upp korken till champagneflaskan som hans och hans fru fick när de gifte sig för nästan 50 år sedan och som de har sparat sedan dess. De tar fram den ibland och visar, men nu var det dags att provsmaka drycken.
Det visade sig att man inte ska vänta för länge med champagne... Den kommer att användas i matlagningen istället.
Det var jul-flamenco på tv:n och Raphael som alltid sjunger på julafton och J tog fram gitarren och de andra sjöng spanska julsånger.

Vi var trötta och åkte hem relativt tidigt och var hemma klockan två.

Nästa dag åkte vi tillbaka till Jesús föräldrar för juldagslunch. Jesús brors familj var där också, och vi åt ännu mer tapas och fick mariscos con fideo, en skaldjursrätt med pasta, otroligt gott. Och ännu mer turrón och mantecados och chokladpraliner, och vi satt kvar i soffan precis hela eftermiddagen och en stor del av kvällen, Jesús bror och hans fru åkte och jobbade, istället kom systern och hennes familj, och småungarna lekte och vi var kvar i soffan ända till nio på kvällen då vi delade på en gryta med buljong och sedan åkte vi hem.
Julen slut, men inte festligheterna, på nyårsafton åker vi till Jesús bror, och på den roliga trettondagen, höjdpunkten, samlas vi återigen hos Jesús föräldrar.

Det korta julinlägget

Jo, här tänkte jag visa bilder och skriva lite om mitt livs första hemkokta tomtegröt, mitt livs första egentillverkade smörgåstårta, vad det avlånga paketet innehöll, om champagnen som Jesús föräldrar öppnat efter 50 års lagring, om mat och mat och släktingar och mat och fin jul utan julstämning.

Men jag är så trött.
Återkommer.

Fina dagar i alla fall. Och snart blir det en lika rolig nyårsafton, och därefter trettondagen.

Julafton

Så blev det julafton.
Under granen (ja, jag gav upp till slut, vi har nu en plastgran, det finns ju inga riktiga här) ligger tre paket i olika storlekar och väntar. Ett gissar jag är en film, ett annat, det tunga, vet jag innehåller en munspelsmikrofon (hemligt beställd från Tyskland, skickad till Jesús föräldrar för att han inte skulle upptäcka den) och det tredje, det avlånga, stora paketet... Det är till mig och jag har inte en aning om vad det kan vara!

Idag ska vi ha svensk julaftonslunch med några vänner. Vi tog med en del godsaker från Sverige, bland annat en liten julskinka (!) och knäckebröd, vi har gjort köttbullar, köpt sill och must på Ikea och ska pussla ihop en smörgåstårta. Inte så juligt, men svenskt!
Klockan tre blir det Kalle på dvd som en vän ordnade åt mig (tack snälla!), och ikväll åker vi hem till Jesús föräldrar och firar jul.
Här är julafton arbetsdag, så julafton firar man på kvällen med en riktigt god middag med familjen.
På juldagen fortsätter firandet med en lyxig jullunch.
Vanliga inslag på julbordet: pata negraskinka och räkor eller andra skaldjur. Delikatesser.

Julklappsutdelningen är traditionellt sett inte förrän på trettondagen här.

Må ni ha en riktigt, riktigt fin jul, varenda en av er som läser!

Dan före dan i Sevilla

Folk, folk, folk.
Igenproppade gågator, barnvagnar i vägen.
Plingande stadståg, spelande karuseller.
Spunnet socker, friterade minimunkar.
Rök från kastanjeförsäljarnas vagnar.
Folk, folk.
Julsånger i flamencorytmer.
Folk.
Trängsel.
Hoppborgar och åkattraktioner för barnen.
Ballonger som flyger.
Ungar som gråter.
Kassar i allas händer.
Köer.
Musikgrupper.
Tiggare.
Folk, folk.

Orkar inte mer.
Sjunker ner på en bänk.
Jag skulle bara till fotoaffären, men fick en väntetid på 45 minuter. Vart ska jag ta vägen?
Bänken.

Vill hem.

Spaniens nya abortlag

Att följa Spaniens nyhetsflöde är ganska deprimerande. Korruptionen, maktmissbruket, krisens förlorare, man översköljs av det.
Och den senaste nyheten blir man ledsen av på riktigt.
Det kom ju inte som någon överraskning. Folk visste vad de röstade på i förra valet.
Högerregeringen har haft påtryckningar från katolska kyrkan och i möten blivit tillsagda att inte dröja längre.
I fredags, precis innan ministrarna gick på julledighet (de vill knappast stå till svars för det här), presenterades det noggrant genomarbetade lagförslaget som förväntas träda i kraft om ett år.

Lite bakgrundsinformation: Den nuvarande lagen drev socialistpartiet igenom 2010, som en befrielse från den gamla abortlagen från 1985.
Det nya lagförslaget är mer restriktivt än den gamla abortlagen.

Nu har kvinnor rätt att göra abort fram till vecka 14 utan att uppge skäl.
Vid riskgraviditeter och andra speciella omständigheter har man rätt till abort fram till vecka 22.

Detta försvinner nu.
Abort förbjuds.
Med den nya lagen kommer det att finnas två möjligheter till laglig abort i Spanien:
Abort efter våldtäkt (fram till vecka tolv)
Abort då kvinnans fyskiska eller psykiska hälsa riskeras allvarligt (fram till vecka 22).
Under sådana omständigheter måste två oberoende läkare ge sitt utlåtande, och ingen av dem får arbeta på kliniken där aborten utförs.
(Abortkliniker förbjuds nu att göra reklam, men om de även måste stänga ner sina hemsidor är inte klart än.)
Sedan ges sju dagars betänketid.

Svåra missbildningar och sjukdomar hos fostret är inte längre en anledning till abort, inte ens om fostret är så skadat att det beräknas dö vid födseln.
Enbart om kvinnan då riskeras att drabbas av bestående psykiska men, kan abort övervägas.

I princip blir det nästan omöjligt att få göra en laglig abort i Spanien, vilket kommer att leda till att de kvinnor som kan söker sig utomlands för att få aborten utförd.

I Spanien går utvecklingen bakåt. Landet tillhör nu ett av de mest restriktiva i Europa gällande abortlagstiftning.
Läs gärna den här artikeln (på spanska) om abortlagstiftning i Europa. Kartan är intressant också.

Lördag strax innan jul

Det är vansinne att ge sig in i centrum en helgdag strax innan jul. Gatorna är igenproppade av folk.

Men vi gjorde det ändå. Hade ännu inte fått tag i julgransljus till exempel.

Vi tittade lite på julmarknaden vid Las Setas.

Vi gick in i det allra finaste urmakeri man kan tänka sig mitt i centrum, Jesús behövde laga en klocka, sedan gick vi skilda vägar. Jag ringde hem till Sverige på billiga telefonstället, han gick och hämtade ett nytt munspel som han beställt, och kom oväntat tillbaka med en ny vinylskiva och en hemlig julklapp i innerfickan...

Vi köpte med av Lindts lyxiga chokladpraliner på El Corte Inglés till Jesús föräldrar och gick hem till dem.

De var väldigt glada båda två, för de hade en glad nyhet att berätta (kommer nog i ett senare inlägg).

Jesús pappa hade gjort paella med kaninkött och köpt en liten Roscón de Reyes bara till mig, fast jag fick hjälp med att äta upp den, blev proppmätt av paellan. Och så chokladpraliner på det...

När vi gick ut igen på kvällen var juldekorationerna tända över stadens gatorna. Så fint.

Julkrubbemarknaden

Här i katolska Spanien är inte granen och tomten typiska julsymboler, utan julkrubban.
Jaja, både tomte och gran ses här och där, men traditionellt, spanskt julpynt är julkrubba.

Inte krubba i en mesig, svensk version, utan hela byar, landskap befolkat med figurer som tvättar, leker, pratar, slaktar grisar och allt vad folk har för sig.
Alldeles vid katedralen hålls varje år en julkrubbemarknad från mitten av november.

Här finns en massa stånd som säljer i princip allt man kan behöva till sin krubba.

Figurer i olika serier och material, vatten till den obligatoriska bäcken, rörliga figurer, miniatyrer av djur, träd, grönsaker och möbler.

Till och med pata negra-skinkor, som ju inte har särskilt mycket med Jesus födelse att göra.

Jesusbarn i alla storlekar.

Jag som är samlare vill gå dit så fort som möjligt, innan rariteterna försvinner, så jag bad Nikki, som jobbar alldeles i närheten, att säga till när den öppnade.

Ostressad

Det slog mig häromdagen att jag lever ett väldigt lugnt liv.
Jag kom på det eftersom jag just den dagen var stressad, och det var så ovanligt att jag hajade till.
Och med stressad menar jag inte att ha bråttom till något eller att vara orolig. Utan en sådan där stress som sätter sig i sinnet och kroppen och bråkar.

Jag har både jobb och fritid och inga egentliga problem.
Rätt nöjd och tillfreds med tillvaron.
Det är väldigt skönt.
Så här vill jag fortsätta.



Snart borde Jesús komma hem. Kanske med en chokladask. Han höll på att få en av en elev i går, men eleven stoppade ner asken i ryggsäcken och tog hem den igen :-)
När jag avslutar jobbet ikväll ska vi gå ut. Köpa julgransbelysning och äta middag på något kul ställe. För att fira min lyckade blodprovstagning, och för att fira jullovet!

Sticket

Hujedanemej.
För andra gången efter nålfobiterapin för ett och ett halvt år sedan skulle jag ta blodprov i armen.
Det var i onsdags.
Jag var relativt lugn innan.
Men det kom ändå inget blod.
Jag blev stucken fem eller sex gånger, och sista gången, jag vet inte vad de gjorde och vill inte att Jesús berättar heller (men han säger att man inte brukar göra så) gjorde det alldeles förjävligt ont, och där passerades gränsen, hjärtat började plötsligt slå så långsamt, jag hyperventilerade, behövde kräkas, tårarna droppade och jag sjönk ihop och kunde omöjligt öppna ögonen som jag haft hopknipna..
Fick ligga på en brits och kvickna till, sedan skickades jag hem med en ny tid två dagar senare.
I dag alltså.
Och den här gången var jag nervös på riktigt.
Trodde att jag skulle kunna gå själv, men så blev det inte, Jesús fick följa med och komma försent till jobbet igen. (Rektorn på skolan har själv nålfobi och vet vad det handlar om.)
Och tårarna trillade redan innan jag hade satt mig, stack fram en arm och blev stucken, och blodet rann och jag hulkade i Jesús kostym så jag knappt fick luft, men det gick faktiskt bra.
Det tog en timme innan jag blev mig själv igen, men nu är det alltså gjort och jag behöver inte göra om det på... tre veckor.

Efter sådant här behöver man choklad. Vi är överens om det va?

Tre dagar i Sverige

Just det, vi var ju en snabbis i Sverige!
Vi åkte på natten från Sevilla för att vara i Malaga vid femtiden på morgonen.
Det var fortfarande ganska tidigt på dagen när vi kom fram till vandrarhemmet vi skulle sova på en natt i Göteborg, och vi lämnade väskorna och drog på oss alla varma kläder vi hade och gick ut.
Sedan promenerade vi runt, Jesús besökte skivaffärer, jag loppisar och antikvariat. Det är så roligt! Varför finns inte loppisar i Spanien?
Vi åt supermysig lunch, strömming och julmust och knäckebröd. Det var så svenskt allting; knäckebrödet, salladen, värmen inomhus, den mysiga belysningen, att det nästan blev för mycket. Underbart.
Jag växlade pengar och det kändes jättekonstigt, jag förstod inte varför förrän efteråt (Jesús fick tala om det), och det var för att växlingskillen var så vänlig. Jag är inte van. Kassörer, växlingsmänniskor, receptionister och så vidare är i princip inte särskilt vänliga här.
Vi gick runt och tittade på julbelysning, och frös lite, och gick in och drack glögg, och åt thai-mat till middag, och det var kallt, men var man än gick in var det varmt och skönt.
Vandrarhemmet var också varmt, och jag njöt av den torra värmen.
Och jag tog en lång, varm dusch bara för att jag kunde. Jag visste att varmvattnet inte skulle ta slut.

Nästa dag mötte vi moster på tågstationen. Hon hade med sig en sådan god frukost, smörgåsar och must.
Sedan njöt jag av tågresan. Älskar att åka tåg, och det var så vitt och vackert ute.
Framme i den tråkiga staden blev vi hämtade av min vän Chatrin som skriver så roliga kommentarer i bloggen ibland. Vi åkte hem till henne, och där mötte fler vänner upp och vi fick världsgod kladdkaka och det var himla roligt att träffa dem och vara där.
Och jag fick en mycket välbehövlig varm vinterjacka av Chatrin!
Jag och Jesús åkte sedan vidare hem till min vän Åsa, där vi skulle sova.
Nästa dag skjutsades vi till min morbror. Han hade eldat i vedkaminen i gäststugan, och vi bara njöt av att vara där.
Vi åt kalops, tittade på när det snöade och åkte på en liten julmarknad i närheten.
Sedan blev det besök på kyrkogården, besök i mataffären där vi handlade godsaker att ta med till Spanien och till middag fick vi julskinka som precis tagits ur ugnen. Ett litet julfirande, med julklappar till och med efteråt.

Vilka fina Sverige-dagar.
På söndagsmorgonen åkte vi tillbaka till flygplatsen i Göteborg, och hu, vad nervös jag var för att det skulle bli övervikt.
Vi hade knappt tagit med något alls till oss själva i de två handbagagen, allt var julklappar, och när vi åkte tillbaka var det ännu mer julklappar och godsaker i dem.
Men vi klarade oss med 200 grams marginal.

Det kändes jättekonstigt att landa i Spanien. Från kallt, färglöst, mörkt Sverige till blå himmel, strålande sol, dofter, värme och palmer.
- I Sverige är det mörkt nu, kommenterade Jesús.

Bokmarknad

Under min bloggfrånvaro har det varit bokmarknad. Den hålls varje år i november-december på Plaza Nueva.

Det är gamla böcker som säljs, andrahandsböcker, olika antikvariat som står i stånden.

Men det är så mycket att titta på, man behöver gott om tid.

Jag hann inte med så många stånd innan de stängde, för jag fastnade i ett som sålde historiska böcker om Sevilla.
Det blev två buntar med nytrycka gamla vykort, en bunt från världsutställningen (spansk-amerikanska utställningen) 1929, som jag är nyfiken på, det finns så vackra byggnader kvar från den, dels blev det en bunt med gamla kort från april-ferian.
Dessutom en bok om utställningen 1929.
Mycket nöjd med mina inköp.
För Jesús del blev det en bok om kommunistledaren Gordillo.

Årets lucia

Okej, nu är jag tillbaka på riktigt.
Jag sitter och väntar på att de drygt 800 bilderna jag samlat på mig i kameran ska laddas över, tills dess får det bli ett bildlöst inlägg.

I fredags var det ju lucia, och som vanligt ordnar Ikea i Sevilla ett luciafirande för oss svenskar i trakten.
Det är alltid kul.
Det var luciatåg och mat från Ikeas sortiment.
Och maten är kanske inte jätterolig, men man måste småle lite ändå.
Kräftor på ett julbord?
Två sorters Ikea-sill, stekkorvar som skurits i bitar för att likna prinskorv, köttbullar med både brunsås och lingonsylt (men man fick leta efter de skålarna), ingen potatis, knäckebröd men inget smör, tunnbrödsrullar med lax, och både rökt och kokt lax och julskinka.
Jag vet inte, det kanske låter som om jag raljerar lite nu men det är inte meningen. Ikea behöver ju egentligen inte bjuda oss alls. I år kostade det förresten en slant till skillnad från andra år, men den slanten går till något bra, inte itll företaget.
Carolina var med på luciafirandet för första gången och slogs över hur mycket spanjorer det var. Hon har jobbat på Solkusten tidigare, och menade att på en svenskträff där hade det i princip bara varit svenskar, men så fungerar det ju inte i Sevilla. Vi få svenskar som bor här har nästan allihop kommit hit på grund av en spansk partner, och då går vi förstås med denne och dennes familj, samt de eventuella halvspanska barnen. Spanjorer i majoritet alltså.

Apelsintid

Varje årstid har sin frukt och sina grönsaker.
Nu är det apelsin- och mandarintid, och jag älskar det.
Undrar, som vartenda år, om man kan få i sig för mycket c-vitamin.
Pressar apelsiner till frukost, lunch och middag.
Frossar i små smakrika mandariner med tunt skal och bladen på.
Apelsinerna på stadens tusentals apelsinträd som kantar gatorna börjar äntligen mogna och lysa i orange.
Så fint.

Uppdatering

Eftersom det FORTFARANDE inte är någon fart på bloggandet, inte finns några nya bilder och ingen adventskalender, så kommer en uppdatering av läget.
Det där virusläget.
Vi fick hjälp att formatera.
Det var så traumatiskt att jag drömde om det hela natten efteråt. Varenda gång jag vaknade (och det var många), varenda gång jag låg halvvaken. Försökte tvinga mig själv att tänka på något annat så att jag kunde drömma om andra saker, men det var omöjligt. Jag återupplevde formateringen och allt runt omkring hela natten. Som en film som gick på om och om igen.

Dagen därpå ägnade Jesús åt att installera program.
När allt var klart lyckades han ta bort internet. Alltså verkligen radera. Någon windowsgrej. Om någon fattar.

Men vi har fått lite liv en gammal bärbar dator som vi fick av någon som tyckte att den hade gjort sitt.
Det hade den inte. Och den lilla uppdateringen kommer härifrån.

Långhelg i Sverige

Om en och en halv timme åker vi mot Sverige. Ska med ett tidigt morgonflyg från Malaga. Fredag till måndag, det är långhelg i Spanien.
Ska bli så roligt att åka till Sverige tillsammans. Jesús har inte varit där sedan förra julen.
Det blir en dag i Göteborg och två dagar i mina hemtrakter.

Jag har haft lite bekymmer med vinterkläder.
Jga har ingen varm jacka, och här i Sevilla är utbudet begränsat. Man behöver ju sällan riktigt varma jackor här. Jag vet inte vad jag ska ha på mig. En massa ylletröjor lager på lager? Hoppas att det inte blir så kallt, eller att det regnar.
Annat bekymmer: Skor. Mina skor är tunna. Fortfarande med hål i. Eftersom jag valde att köpa en yoghurtmaskin istället för nya skor då för ett tag sedan :)
(Nej, ångrar mig inte!)
Ett tredje bekymmer: Jag verkar ha förlagt bankkort samt pengaportmonä. Eftersom det är båda sakerna samt ett cykelkort som jag inte hittar antar jag att jag har förlagt dem (och inte slängt eller tappat). Har letat överallt, till och med i kylskåpet, men icke. En och en halv timme innan vi åker. och Jesús, han som brukar hittta mina förlagda grejer, är inte hemma, han har en konsert någonstans i centrum.
Det börjar faktiskt bli nervöst...

Kylan igen

Det maste ju bli lite tjatigt med mina inlagg om kylan, men det ar mest det som ror sig i huvudet nu. Allt kretsar kring kylan. Som kallast har vi haft 12, 6 grader, men mest ror det sig mellan 13,5 och 14,5.
Duschkramen andrar konsistens vid den har temperaturen.
Huset ar ett vanligt andalusiskt hus; otatt och oisolerat, och elen ar dyr. Sa fort man stanger av det lilla elementet pa hjul forsvinenr varmen. Med en gang.
Favoritsysselsattning numera: sta bojd ovanfor elementet och varma mig.
Max ett rum i taget ar upppvarmt. Det betyder att man ogarna gar ut ur det rummet. Jag haller mig sa lange det gar for att slippa ga pa den kalla toaletten. Undviker att gora allt som maste goras utanfor det for tillfallet varma rummet.
Det ar plagsamt att krypa ner i de kalla lakanen pa kvallen, och jag varmer alltid kudden med vetesacken (en sadan som man varmer i micron, kan inte leva utan den!) eftersom det ar fruktansvart att lagga nacken mot kudden nar den ar rumstempererad.
Jag ar sa trott pa vintern. Onskar bara att den kunhhde ta slut. Och det har ar bara borjan av december...
I fredags, nar ett par var har och gick ut ur det uppvarda rummet, trodde de att vi hade fonstret oppet som kylde de andra rummen. Det hade vi inte. Vi har bara en ovanligt kall lagenhet som solen inte nar att varma upp pa hela dagen, eftersom den star lagre nu och hoghusen mittemot skymmer.

Nog om det for den har gangen.
Men det kommer sakert fler sadan har inlagg :-) Vintern ar lang!

Adventskalendern

Adventskalendern skulle ju liksom ha borjat igar, men dataviruset ar kvar.
Sa jag berattar istallet vad som kommer!
Jag tycker att det har varit lite for lite om staden som jag bor i har pa bloggen, sa varje dag fram till julafton kommer Sevilla att presenteras. Denna vackra stad med sa mycket att se och gora och med sa mycket intressant historia. Vikingar som mna kastade apelsiner pa, mannen som inspirerade till berattelserna om don Juan, inkvisitionen, arkitekturen, modejarpalatsen.... Forhoppningsvis kommer ni allihop att ta som nyarslofte att aka hit kommande ar :-)
Staden ar val vard ett besok.

Det ar valdigt kul att gora kalendern, for jag har besokt flera platser som jag faktiskt inte varit inne i tidigare, men nyfiken pa. Da ar det toppen att vara bosatt har, for pa flera av stallena gar man in gratis som sevilla-bo. Det dar pappret som jag hamtade ut pa distriktskontoret, som jag maste visa upp tillsammans med passet, kommer jag absolut att utnyttja mer! Tank att fa besoka de har platserna nar som helst, utan att det kostar nagonting!

Forsta advent

Nej, det gick inte vagen, vi gor ett nytt forsok med datorn pa tisdag kvall. Da tror jag att det ska ordna sig. Jag ar hjartinnerligt trottt pa det har viruset, och saknar att blogga.
Tills dess kommer ytterligare ett par inlagg utan prickar och ringar over vokalerna!

Det ar forsta advent idag. Jag kommer pa det da och da. Tanker pa vilken skillnad det ar. Sverige - Spanien. Har uppmarksammas inte forsta advent. Ingen av de andra adventerna heller.
Jag fick syn pa en svensk psalmbok som blivit kvar hos Jesús foraldrar. Jesús kopte den en sommar i Sverige. Jag bladdrade framett par adventspsalmer som han sjong sa dar utan vidare, utan att ha hort dem forut. Han kan sant, sjunga efter noter.
Har har inte folk psalmbocker. I den katolska kyrkan sjunger inte kyrkbesokarna, bara prasten.

Jag hade tankt satta upp min roda adventsljusstake idag, men det far bli i morgon istallet, for jag har inte hunnit mala klart fonsterbradorna.
Har har man inte fonsterbrador, sa vi akte och kopte en brada som vi sagade itu. De bada bitarna har sandpapprats och nu malar jag dem, och redan i morgon ska atminstone en av dem vara uppsatt, med adventsljusstake pa! Och blommor! Jag tror att det kommer att bli fint, men kanske tycker spanjorer som kommer hit att det ser konstigt ut? Med en hylla under fonstret?

Fina, fina sondag

Hej bloggvanner!
Dataviruset finns kvar, men ska nog forsvinna i mitten av den har veckan.
Vad kan jag beratta sa lange?
 Jo, i lordags var vi och plockade svamp, Jesús och Patri och jag, och vi fick ihop en hel stor korg full med blodriskor. Vi akte hem och lagade blodrisklunch.

Det ar verkligen, verkligen kallt nu, bade ute och inne. I morse var det inte mer an 13,9 grader inne. Men man vanjer sig gradvis vid kylan. Pa lordagskvallen kandes det varmt och skont i sovrummet nar elementet varit pa en stund och temepraturen stgit till nastan 16 grader, man markte skillnaden nar man kommer fran ett annat rum.

Vi har atit sondagslunch hos Jesús foraldrar. Hans mamma hade lagat min favoritratt, det underbara langkokta kottet med himmelsk sas. Sedan hade hon kopt sotsaker i pa ett konditori, en bricka med pestiños som alla i J:s familj ar valdigt fortjusta i. Det ar ett ganska torrt bakverk indrankt i honung, som sa manga andra av de traditionella bakverken har, ett arv fran nar Andalusien var ett arabiskt land.
Jag tycker inte sarskilt mycket om dessa pestiños, och hans mamma kom ihag det och kopte min favorit; en chokladbomd, glansig, rund, fylld med mork chokladmousse.

Det basta med besoket var, trots maten, trots fler familjemedlemmar pa besok, trots allt, att ett stort paket lag och vantade pa mig. Jag hade varit nyfiken pa det sedan i fredags nar Jesús pappa ringde och sa att han hade hamtat upp ett tungt paket till mig som brevbararen kommit med.
Och det var helt otroligt! Vilket paket jag fick! Jag ska beratta och visa er sa fort jag kan lagga in bilder! (Tack snalla, snalla Anitha!)

Darefter skjutsade jag Jesús till Camas. Pa kvallen skulle det bli premiar for korens nya program, en konsert med svenska och finska kompositorer, i en kyrka bredvid tjurfaktningsskolan.
Jag korde tillbaka till stan, for det var flera timmar kvar innan det skulle borja, och jag gick den ljuvligaste promenad. Jag var sa behagligt matt, log nar jag tankte pa lunchen, fros inte i kvallssolen, gick langs Río Guadalquivir, forbi Jesús farmors hus dar hon bodde, ett gammalt casa de vecinos med patio, forbi inkvisitionsgranden bredvid San Jorgeborgen, under Trianabron, over Trianabron, tittade pa hanglas som karlekspar satt fast, gick utmed floden igen men pa andra sidan. Traffade pa en bekant som det var langesedan jag pratade med, kul! Gick till guldtornet, forbi Maestranza-teatern och sjukhuset vars grundare inspirerat till berattelsen om Don Juan.
Alltsa, det ar en sa vansinnigt vacker stad det har. Med alla lustfyllda byggnader, kakeldetaljer, sa mycket att titta pa. Och hela tiden upptacker man nya saker.
Jag gick langs avenyn, forbi julkrubbemarknaden som satts upp, katedralen varifran det hordes sang, flera kastanjeforsaljare, och jag var sa sugen pa att kopa en strut rostade, salta kastanjer nar jag kande rokdoften i nasan men var for matt. Det var saxofonister som spelade, en djavul som verkade sitta i luften, marionetteater, rullskridskogang, den upplysta bokmarknaden, massor oav folk som gick langs affarsgatorna arm i arm och tittade i julskyltade butiksfonster. Prasslande, nedfallna eukalyptuslov, klapper fran skor, dragspel och kaffedofter fran barerna.

Jag har kameran full av bilder att visa er, och dessutom forbereder jag advenskalendern, det ar ju premiar om bara en vecka!
Snart tillbaka, hoppas jag!

Vintern har kommit till Sevilla

Det har varit tyst har pa bloggen nagra dagar.
Det beror pa att jag har nagot virus i datorn hemma sa jag kan inte skriva inlagg till bloggen dar. Inte lagga in bilder i datorn heller.
Jag ar pa ett internetstalle nu.
Varifran kommer datavirusen egentligen? Vad har de for syfte?
Jag ar nog tillbaka och skriver som vanligt om nagra dagar.

Det har blivit vinter har i Sevilla. Det marks inte sa mycket, det ar lika soligt som vanligt, torrt, vacker vader, gronska, blommor.
Men man marker det pa temperaturen, for den har sjunkigt rejalt.
Nagon skrev "Vintern ar nar man valjer att ga pa den soliga sidan av gatan istallet" eller nagot liknande, och det ar sa sant har (Pa somamren gar vi langa omvagar for att sa mycket som mojligt ga i skuggan.)
Det har varit pa gang ett tag, det var inte mer an 13-14 grader ute pa formiddagar coh kvallar, men solen varmde upp lagenheten under dagen sa det har inte varit sa farligt, 18- 19 grader inne. Helt okej.
Men i sondags var vi borta hela dagen, och nar vi kom hem rackte det med att oppna dorren sa kande vi att vi behovde behalla ytterkladerna pa. Jovisst, 14,9 grader inne. Och daromkring har det hallit sig sedan dess, en innetemperatur pa ungefar 15 grader.

Det var ingen idé att satta pa elementet da i sondags, for vi skulle stada och greja och ga ut och in i olika rum, men vi bytte till tjocka duntacket i sangen, och sedan dess har vi haft pa elementet flera ganger om dagen.

Ni vet, sydspanska bostader ar inte gjorda for att halla kylan ute. Eller for att halla kvar varmen inne. Och elektriciteten ar valdigt dyr. Manga har som vi ett element pa hjul som man tar med sig till det rum dar man ska vara en langre stund och later det vara pa under tiden (om man inte kan losa kylan med tjocka klader och filtar, som beroende pa situation ofta ar att foredra fñr att inte slosa med strom). Varmen forsvinner strax efter att man stanger av elementet.

Jag tycker inte alls om den spanska vitnern, for jag avskyr att frysa.
Spanjorer skrattar at mig, for de forstar inte hur jag kan frysa sa, jag som ar svensk. Men i Sverige behover man ju aldrig frysa, om man bara klar pa sig bra nar man gar ut. Inne kan vi ju ga i kortarmat och i bara strumplasten.

Tack Spanien

Äntligen har jag gått igenom hela processen. Eller, min ansökan har gjort det. Jag är nu godkänt insulinpumpanvändare på mitt sjukhus, vilket innebär att jag får kanyler och grejer som jag behöver till insulinpumpen.
Hittills har jag fått dem lite på nåder, och jag har haft oron att de en dag ska neka mig det jag behöver, och undrat vad som händer om pumpen går sönder efter att garantin går ut. Får jag hjälp av sjukhuset då?

Oron har varit befogad. Spanien, som ni vet, har riktigt, riktigt dålig ekonomi, och det märks även i sjukvården. Inom diabetesvården till exempel ges nästan inga insulinpumpar alls längre, bara till de allra svåraste fallen av diabetes. När jag fick in första pump för sex år sedan kostade den svenska skattebetalare drygt 50 000 kronor. Vad priset är nu vet jag inte, men den kartong som jag får hämta en gång i månaden på sjukhuset, kartongen som innehåller infusionsset, nålar och slangar, är värd 200-300 euro. Den räcker i en månad.
Det är mycket pengar alltså, väldigt mycket om jag skulle behöva stå för kostnaden själv.

Jag blev inte bara godkänd av sjukhuset, utan det beslutades också att jag skulle få en helt ny pump, så i går var jag på pumpkurs med tre andra diabetiker.
Vi fick varsin jättestor kasse med pump och tillbehör och en splitter ny blodsockermätare, och jag tänkte, att jag är verkligen tacksam över allt det här.
Över vården i Spanien. Över husläkaren som jag kan gå till hur ofta som helst utan att det kostar något alls. Över den subventionerade medicinen. Över de nödvändiga, obehagliga ögonbehandlingarna som jag inte heller betalar för. Över min fantastiska diabetesläkare som har hjälpt mig att förbättra blodsockret så.
Över den nya pumpen.
Så mycket jag får utan att det kostar något, och så bra det fungerar för det allra mesta.

Och jag som är utlänning.
Jag är ju inte född här.
Det är fantastiskt.
Jag är väldigt glad över att ha jobb och betala skatt och kunna bidra lite till det här systemet.

Ni har rätt

Klart att ni har rätt, ni som kommenterade förra inlägget och påpekade att jag borde byta frisör.
Tanken har faktiskt inte slagit mig.
För det blev nämligen bra, en gång. Det må vara ganska längesedan, men den gången kände jag att jag hittat rätt, att jag haft tur, att jag skulle fortsätta på det här stället. Billigt som sjutton är det också.

Jag ska söka vidare.
Någonstans där ute finns MIN frisör, det är jag övertygad om.
Raquel tycker att jag är dum som går till en kvinnlig frisör, enligt henne klipper kvinnliga frisörer som de vill, medan manliga klipper som kunden vill.
Jag tycker att det låter som en rätt grov generalisering, men har inget att sätta emot, eftersom jag nog aldrig varit hos en manlig frisör. Undrar varför.

Övrigt: Jesús är i svampskogen. Han ringde förut och var alldeles lycklig, skogen var proppfull av blodriskor, bara medan vi pratade plockade han några stycken, han befinner sig i blodriskhimlen.
Jag har använt hela min övertalningsförmåga för att han ska plocka alla han hittar så att vi kan frysa in. Jesús vill nämligen inte plocka mer svamp än man kan äta upp samma kväll.

I morgon kommer jag nog att få en liten dos julkänsla. Har nämligen planerat ett besök på den speciella marknaden...

Någon som inte ljuger för frisören?

Ja, så var det dags igen.
Det var tvunget. Kunde inte vänta längre.
Jag satt nervös, på helspänn hela tiden, svettades, för man vet ju aldrig hur det slutar. Bara att det inte slutar väl.
Ändå säger man "bra", "fint", "javisst, jättenöjd" när det är klart. Eller "sätt tillbaka tio centimeter av mitt hår!" när frisören frågar om man är nöjd, eller om något ska ändras.

Finns det någon av er som läser som tycker om att gå till frisören?
Finns det någon av er som någon gång blir nöjd?
Är någon av er bloggläsare frisör, och ser ni i så fall på kunderna när de ljuger?
Och viktigast: finns det någon av er som inte ljuger för er frisör när det är färdigt?

(Alltså, vi var överens. Vi var det. Inga missförstånd. Hur kunde det då bli så kort? Jag är inte direkt långhårig, så jo, att hon tog en decimeter för mycket, det syns.)

Filmfestival i Sevilla

Just nu pågår den europeiska filmfestivalen i Sevilla.
Massor av film på tre biografer och två teatrar under hela vecka.
Det är bra film som visas!
I lördags såg jag som sagt Miele, i söndags blev det filmen Imagine av Andrzej Jakimowski. Och gud en så bra film!.En sådan där som stannar kvar länge. Så vackert gjord. Den handlar om en blind man som kommer som ny lärare till en skola för blinda i Lissabon. Han undervisar ungdomarna i att klara sig själva, trots att de inte har någon syn. Han vill lära dem att använda hörseln. Själv har han utvecklat tekniker för att kunna gå utan käpp. Och han gör det så bra att han blir ifrågasatt om han verkligen är blind på riktigt.
HÄR är en länk till trailern.
Jag rekommenderar den varmt.

Det visas även svenska filmer under veckan. Vi är bäst av Lukas Moodyson, Äta, sova dö av Gabriela Pichler, kortfilmer av Gunvor Nelson, och i går var jag på Anna Odells Återträffen med ett helt gäng svenskelever. Kul!
Det är verkligen roligt med filmfestivalen. Det negativa är väl att man lätt blir utan biljetter för det är stort intresse. Synd också att de flesta filmerna visas på vardagseftermiddagar och vardagskvällar, så den som jobbar missar det mesta.
Toppenbra däremot att intresset är just så stort, att sevillaborna går på bra, europeisk film som visas på originalspråk.
Billigt är det också att gå, bara tre euro per film, eller 20 euro för åtta för den som skaffar rabattkort.

Program+filmkatalog.

Mat, bio och konsert

Lördagslunk.
Vi tog bilen och parkerade utanför Jesús föräldrars hus i Triana, sedan letade vi efter dem för att meddela att vi bjöd in oss själva på lunch.
Vi gick ned till floden, för Jesús pappa brukar sälja tavlor på konstmarknaden vid bron på lördags- och söndagsförmiddagar.
Men där var varken han eller hans fru.
Vi gick upp genom inkvisitionstunneln bredvid den gamla inkvisitionsdomstolen som nu rymmer matmarknad och teater, och hittade Jesús pappa på en bar i närheten. Han drack mosto ("färskt" vitt vin) med sin äldre syster, Jesús gamla faster, och hennes dotter.

Sedan gick vi längs San Jacinto, huvudgatan i Triana.
Kastanjeförsäljaren var på plats, det rök och luktade så gott från hans vagn där han grillade både kastanjer och sötpotatis. Den doften förknippar jag med höst.

Klockan var halv två och därmed sevillabornas inbyggda öltimme, tiden för la cervecíta här, så vi tog varsin dryck på Marisco Emilio, där man får två räkor per glas.

Jesús mamma hade lagat en stor bit kött med världsgod sås till. Det var så otroligt gott, precis lika gott som en perfekt paella.

Efter lunchen åkte Jesús på övning med kören och jag gick över Trianabron, till centrum.

Jag gick på stan en stund och fixade grejer, sedan gick jag på bio.
Det är Sevillas europeiska filmfestival nu, och jag hade en biljett till Miele på Alamedateatern klockan åtta.
Filmen var riktigt bra. Om en kvinna som utför dödshjälp i hemlighet.

Sedan var det alldeles mörkt ute. Jag gick till livespelstället Fun Club som ligger i Alameda. Jesús var redan där. Vi såg en konsert med en bekant till J, och det var den bästa konsert vi sett tillsammans tror jag. Riktigt, riktigt bra var den! Med musik i någon blandning av jazz, psykedelisk rock och heavy metal. Malheur heter gruppen.

Två missöden med vaniljsås och ett med glögg

Eftersom vi fortfarande hade beranaisesås kvar så bestämde jag mig för att göra om succén med den hemgjorda pizzan.
Den blev ju så himla god sist.
Det blev två stycken, en liten till mig till lunch, en större som jag tänkte att vi kunde dela på till middag.
När J kom hem, sent, jobbade jag och vi hann inte prata, men han passade på att äta innan han skyndade iväg till replokalen.
Vad han åt?
Pizzan.
Hela pizzan.
Snopet för mig, men han fick sitt straff.
Han var sugen på mer sås på pizzan, och tog ett paket som stod i kylen. Det var inte bearnaisesås, för den var slut, utan vaniljsås.
Japp, han hällde vaniljsås på pizzan.
Det var inte gott, fick jag veta i efterhand.

Så lika tycker jag inte att paketen är.
Inte i det fallet.
Men vaniljsvisppaketen och gräddpaketen i Sverige är nästan kopior.
Det tyckte i alla fall jag för några år sedan när jag skulle steka kantareller. Hade äntligen hittat lite kantareller och skulle steka skatten till Jesús, och pappa. Åh, vad vi såg fram emot den svampen! Jag skulle prova ett recept på kantarellstuvning som en vän rekommenderat, den skulle vara himla god sa hon. Och jag testade.
När vi väl skulle äta våra smörgåsar med kantarellstuvning smakade det... Konstigt.
Sött.
Har du hällt socker i stuvningen istället för salt, undrade någon.
- Nej, det har jag verkligen inte!
Jag var säker på att jag inte hade sockrat.
Men började ändå tveka. Varför smakade det så sött?
Vi saltade och saltade och försökte rädda stuvningen, men det gick inte, det var verkligen inte gott.
Det visade sig sedan att jag hade förväxlat paketen och hällt vaniljvisp i stuvningen istället för grädde...

Jesús gjorde en riktig tabbe en gång. Jag var i Sverige och fick det berättat för mig i efterhand.
Han skulle laga en köttgryta, som krävde rött vin.
Det enda röda vinet som fanns hemma var en flaska glögg, så Jesús hällde glögg i grytan.
Jag fattar inte hur han tänkte, men det var vad han gjorde.
Grytan blev oätlig, inte bara till smaken, utan även för att allt kokade ihop till ett enda stort klibb.

Nikki var förresten och hälsade på, och berättade om när hon häromdagen skulle göra fisk med yoghurtsås. Grekisk yoghurt. Fast det visade sig, när de började äta, att yoghurten som hon rört ihop med kryddor och grejer var... yoghurt med jordgubbssmak. Och såsen var tyvärr inget tillbehör, fisken var tillagad i den.


Har ni gjort några dumma misstag i matlagningen?

När Jesús lagade korv stroganoff

Jag kom att tänka på den här händelsen häromdagen.

Vi var båda i Sverige under sommaren. Jag jobbade, Jesús hade semester och skötte hushållet litegrann. Vi bodde i föräldrahemmet.
Jesús var snäll och lagade mat och bad mig om idéer till svensk mat som han kunde laga till oss alla, och jag tänkte, att korv stroganoff är alltid gott. Lätt att göra också, det skulle han nog gilla.
Jag skrev receptet på spanska, plockade fram ingredienser och åkte till jobbet.
Jesús stod där i köket och hackade och stekte och blandade, och när han var klar tänkte han... vad lite det blev.
Snopet la han hälften i en matlåda som jag kunde ta med till jobbet nästa dag, resten värmde han när min pappa och min bror kom hem från sitt jobb mitt på dagen för att äta.
De blev också snopna kan jag tala om, men de sa inget.
Det var nämligen bara korv stroganoff som serverades. Ingenting mer. Och eftersom Jesús hade lagt undan hälften var det ganska lite mat att dela på för tre personer.
Att man äter någonting till korv stroganoff, eller köttfärssås, eller köttbullar och så vidare, det tar vi för givet i Sverige, men i Spanien är det inte på samma sätt. Här kan grytan eller köttet vara den enda rätten, och man äter den med bröd, ibland med en liten kokt potatis kanske, eller lite stekt potatis eller något annat för att bryta av smaken med. Men man brukar inte äta sig mätt på potatisen, som i Sverige.
Jag hade alltså inte nämnt för Jesús att han borde koka ris eller potatis också.
Pappa och bror var rätt fulla i skratt när de hade kommit över förvåningen, men sa inget till Jesús och åkte sedan till korvkiosken för att stilla hungern.

Jag kan hålla med om att bilden inte har jättemycket att göra med berättelsen, men det här är vad jag hittade på J.

Slutet på en lång dag

Inte för att klaga.
Inte alls, det har varit en rätt bra dag.
Men jag slutade nyss att jobba och är väldigt trött i huvudet känner jag, så det är skönt att veta att inte alla dagar är torsdagar.

Jesús kommer hem sent, han har konsert.

Nu: varm macka med skinka och ananas, och varm choklad, finns inget jag hellre äter till middag i kväll.
Och bok och katt och varm filt i soffan.
Precis vad jag behöver för att ladda för morgondagen, då jag ska åka till spansk myndighet med ett papper, och förhoppningsvis få ett papper tillbaka.
Bara tanken på det kan ta musten ur vem som helst.

Recept: Fricandó

Ett favoritrecept här hemma är fricandó; carne guisada con setas.
Vi gör det rätt sällan eftersom det innehåller kött, men när Jesús plockade så fina blodriskor var det perfekt tillfälle för att laga rätten.
Det blev så fantastiskt gott (även om det inte synd på bilden hur smakrikt det är) så jag delar med mig av receptet.

För fyra personer behövs:
1 kg nötkött
600 g svamp
1 lök
2 tomater
1 vitlöksklyfta
1, 5 glas vitt vin
1 lagerblad
salt
mjöl
olivolja
persilja

Skala och hacka tomaten.
Hacka löken.
Skär köttet i tärningar och vänd i mjölet.
Stek köttet i oljan och lägg det sedan åt sidan.
Stek lök och tomat. När löken är mjuk, lägg tillbaka köttet i pannan med lök och tomat, tillsätt lagerblad och vin. Salta lite. Lägg på locket och låt steka/koka på låg värme 30 minuter.
Tillsätt därefter svampen i bitar.
Mortla vitlök och persilja och rör i det i pannan. Smaka av med salt.
Låt steka/koka på svag värme ytterligare 15-20 minuter.

Servera med hemgjord pommes frites stekt i olivolja.

Plåt-vampyren

Jag är ingen halloweenare, men kunde inte annat än stanna till när jag såg den enorma lådan i mataffären, lådan som var full av plåtaskar formade som spöken, pumpor, vampyrer och monster.
Så söta!
Och de innehöll choklad!

Det var förra året, och jag köpte ingen.
När lådorna var tillbaka det här året tänkte jag, att i år måste det bli en ask, men jag köpte ingen förrän då nästan alla askar var slut. Stod bara en liten kartong vid varje kassa med kvarvarande spöken och en vampyr.
Det blev vampyren.
 När jag öppnade den hemma upptäckte jag till min glädje att chokladen i den var stora, runda chokladhalvor inslagna i guldpapper. Himla fina.
Två dagar senare var jag tillbaka för att köpa en till, nej två, för jag skulle ge en till Jesús också, men då var askarna slut.
Vilken besvikelse.
- Men varför köper du inte någon annan choklad då, undrade Jesús.
Han fattade inte.
Det var ju inte bara chokladen. Det var ju alltihop. Gulpappret, de tjocka, halva chokladkulorna, monstret i plåt...
Och då skrattade han så där igen, som om han inte kunde sluta, och pussade mig i ansiktet och på håret gång på gång.

Slå in kakor eller choklad eller te i världens finaste ask. Jag är en ask- och burkmänniska. Jag väljer asken före innehållet.

Skördetid för bomull

Jag blir helt faschinerad varje höst när det är bomullsskörd här i Andalusien.
Vägrenarna täcks av vit mjuk bomull, bomull som flugit av fraktbilarna och fastnat i vägkanternas taggiga växter.
Det ser ut som snö.
Och jag får sådan lust att stanna och plocka upp bomullen.
Har gjort det också, fyllde en påse.
Den här gången hade jag tur, för vi körde förbi ett fält som ännu inte var skördat.

Jag stanande bilen, klev ut och sprang över vägen, mot fältet som bredde ut sig brunt och vitt under mig.
Klev ned och hittade en bortglömd hatt.

Satte mig och stirrade på bomullen och kände på det mjuka som sprängde ut ur torra växter.
Det var varmt, solen stod som högst på himlen, men det spelade ingen roll. Häftigt att se bomull växa.

Cello

Jesús har dammat av cellon och sitter på den runda, röda mattan och spelar.
Fint!
Kul att han använder den igen, till annat än improvisationsmusik.
Mitt bästa cellominne är när jag var så sjuk i början av vårt förhållande, en vecka innan jag skulle åka hem till Sverige igen, och Jesús satt och spelade den sorgnaste musik man kan tänka sig för mig där uppe i rummet hos den onda spanjorskan där vi båda hyrde varsitt rum.

Vinnarsöndag

Jag skriver visst ungefär samma sak varje helg, men vi brukar försöka äta lunch hos Jesús föräldrar på lördagen eller söndagen, så då blir det så.
Vi fick lamm med ärtor och bönor tillagat på något vis så att det blir en otroligt god, gul sås.
Sedan somnade jag i soffan under en filt med huvudet på Jesús mage, och när jag vaknade var det mörkt och alla sov sittandes i sofforna.
Vi åkte hem, spelade Carcassone (försökte lära oss broarna och de där brickorna med marknader men det gick så där) medan vi åt chips och lyssnade på den här vackra musiken på grammofonen (samtidigt som jag inte kunde låta bli att tänka på Nötknäpparen som vi ska se, titta på den här fina potpurrin i Pär Isbergs koreografi förresten), och allt slutade med att jag vann med över 50 poäng.
Inte illa!

Jerez de la Frontera

Trots att Jerez de la Frontera bara ligger en dryg timmes väg från Sevilla hade jag inte sett staden förrän i går.
Staden är känd för vin, tapas, flamenco och hästdans.
Det är faktiskt en riktigt fin stad, jag blev förtjust i den.
Vi gick en massa och kollade runt.

Vi hittade till teatern, och utanför den satt programmet uppsatt på en stor skylt, och roligt nog kommer Nötknäpparen hit i december, så den ska vi gå på! Ser fram emot det!
Vi åt medhavda baguetter i en liten park, och efterrättsbakverk på ett kafé.

Vi hittade den finaste kyrkan, en gotisk en. Det var bröllop där.

I närheten av kyrkan snurrar en vacker karusell, drygt 100 år gammal, drömlikt vacker, två våningar hög.

Vi snubblade på en kvartersfest också, med flamencosång.

Jerez är centrum av sherryområdet, men vi smakade ingenting. Jag gillar ju inte alkohol, och Jesús tycker bättre om viner från norra Spanien. Men annars har man goda tillfällen till provsmakning i Jerez.

Det blir mörkt så himla fort nu.

Men det var lika bra, för vi skulle ju egentligen till musikfestivalen Monkey Week i El Puerto de Santa María, så dit åkte vi sedan