Om att gifta sig

Jag har aldrig drömt om att gifta mig.
Aldrig önskat vara gift.
Aldrig velat.
Aldrig drömt om vit brudklänning ceremoni, bröllopsfest, bröllopsfotografier, möhippa, tal...
(Fast den där omtalade bröllopsresan kunde ju vara kul?)

Sedan fattade jag att man gifter sig av praktiska skäl.

Men jag vill ändå inte gifta mig. Har svårt att förklara varför, vill bara inte vara gift. Kan inte livet fortsätta som vanligt ändå? Kan man inte bara få vara tillsammans ändå?
Nej, det går inte.
För plötsligt händer något och då står man där alldeles skyddslös. Och då tänker jag inte på så allvarliga saker som dödsfall och arv och separation (vi äger ju inget annat än böcker och skivor ändå).
Saker har redan hänt, det har varit dödsfall inom familjen, det har varit sjukhusvistelser.
Och det är vid sådana tillfällen man märker hur oskyddad man är i en oregistrerad relation. Jag och Jesús närmar oss sjuårsdagen, men formellt sett är vi inget annat än kompisar. Ni vet.

Så vi sa att okej då, vi får väl göra något.

Hade vi bott i Sverige hade vi kunnat registrera samboskap.
Inte i Spanien. Här finns inte ens något ord för sambo. (På många mindre ställen är det fortfarande otänkbart att bo tillsammans före äktenskapet.)
Det enda alternativet till giftermål är då att registrera sig som Pareja de hecho. Som är nästan som äktenskap, men ett fåtal skillnader, samt att det gäller bara i den region där man är bosatt. Alltså, vi kan registrera oss i Andalusien, men flyttar vi till Extremadura eller Galicien till exempel får vi göra en ny registrering.
Vilket känns lite absurt, men inte som något problem  På grund av Jesús jobb kommer vi inte att bosätta oss utanför Andalusien förrän vi flyttar till Sverige någon gång i framtiden.

Så giftermål, om det blir nödvändigt någon gång, får vänta, för vi ska registrera oss som Pareja de hecho.
Nu har det visat sig vara mer komplicerat än vi trodde på grund av att jag kommer från ett annat land än Jesús, men så småningom ska vi få igenom det. (Om någon av er Spaniensvenskar har gjort detsamma, berätta!)

Ni ser, den här registreringen är för oss en nödvändig formalitet bara.
Men vi tänkte att vi gör något kul av det, och fixar en Pareja de hecho-fest!
Internt kallad El Echen på spansk-svenska.
Den blir i dag. Vi har hyrt en lokal billigt, bottenvåningen där Jesús repar. Kokat kikärtsgryta, bakat kanelbullar. Bjudit vänner i Spanien och Jesús familj och släktingar. Det blir väldigt informellt; först lite att äta, och senare musik. Jesús grupper och andra vänner ska spela. Scen, ljus, förstärkare och sådant finns i lokalen. Perfekt.
Det blir nog skoj.

Det är en liten protest också, mot kostsamma bröllopsfester.
Här i Spanien gifter sig de allra flesta par, och det ordnas stora bröllopsfester som de inbjudna gästerna är med och betalar, antingen genom en dyr present eller pengar direkt in på ett kontonummer (som inte sällan står med på inbjudningskortet). Och under festen försöker man samla ännu mer pengar, gästerna får till exempel ge bidrag i kontanter eller köpa en bit av brudgummens slips för en hiskelig summa pengar.
Många tackar nej till att gå på bröllop eftersom de inte har råd. Nu är bröllopen visst uppe i 100 euro. Alltså, presenten, eller pengasumman bör uppgå till 100 euro.
Vi tycker båda att det där känns lite trist. Så vi ordnar alltså ett budgetalternativ (som ju inte heller är bröllopsfest). Billig lokal, hemlagad traditionell spansk husmanskost, inga presenter eller pengar men de som kommer får gärna ta med sig ett par flaskor öl eller vad som kan tänkas drickas. Och inga dyra nya kostymer och frisyrer, utan komma som man är.
Det handlar ju faktiskt bara om att träffas och ha kul, och vi tänker att man behöver inte ha roligare runt ett vackert dukat bord än så här.

All respekt till er gifta bloggläsare.
Ni bförstår väl att det inte är någon kritik mot den som väljer att gifta sig? Bara egna tankar om mitt eget icke-giftermål.
Vad tänker ni om giftermål förresten? Är ni gifta, singlar eller sambor som valt att leva ihop med er parnet ändå, på annat sätt? Eller sitter ni inne med superfina bröllopsminnen som ni kommer att tänka på när ni läser det här?
Skriv ett par rader (eller långt inlägg) i kommentarsfältet och berätta!