tisdag 30 juli 2013

I Buena Vista

Jag stod i sanden bredvid huvudvägen med väskan när bussen körde iväg. Jag hade ingen aning om var jag var, eller i vilken riktning som torget låg. Buena Vistas centrum.
Jag bar med mig väskan till en liten butik bredvid, en sådan som säljer allt, med ett litet plastbord utanför och några urdruckna ölflaskor på det. Det gamla paret i butiken hade en telefon som folk får ringa från, och där ringde jag Feve, min kompis som jag kommit for att hälsa på. Jag satte mig vid plastbordet med en flaska kallt vatten, pratade lite med den gamla damen och väntade på att bli räddad.
Feve kom snart på sin motorcykel. Hon var sig lik, det har ju ändå gått åtta år sedan jag träffade henne senast. Längre hår, lite rundare, precis som jag. Fast mitt hår är kortare nu.
Hon är så söt, den tjejen.
Hon tog mig på motorcykeln och betalade en motorcykeltaxi for att leverera min resväska hem till henne.
Jag tänkte på Micke, som för bara en vecka sedan forvånat konstaterade att i Spanien kör inte motorcyklister i skinnstall, som i Sverige, utan i kostym och vardagskläder, och tänkte att om han sett det här skulle han bli mer förvånad, här där man kör utan hjälm, med ordentliga packningar och tre, fyra personer på varje motorcykel ibland.
Jag svettades som en tok, hade under resan skalat av mig alla plagg jag kunde av dem som jag tog på mig innan jag lämnade La Paz, men hade fortfarande den varma undertröjan och kände mig allmänt smutsig efter två bussresor på 18 timmar. Jag blaskade av mig i kallt vatten och bytte om, och under tiden hade Feve ställt ut två trasiga trästolar och hämtat en stor bunke med mandariner som vi åt medan vi pratade igenom allt som hänt sedan sist och var det blivit av gemensamma bekanta som jobbade på samma hotell.
Hennes hus är mycket enkelt. Det är omgärdat av hus där de flesta familjemedlemmarna och släktingarna bor. Feve är omgärdad av nästan hela sin släkt. Då och då kom systrar och syskonbarn och hälsade, och Feves söta gamla mamma kom förbi, bärandes på en liten unge med feber.
När det började mörkna tog vi motorcykeln till marknaden, köpte kyckling, pasta och grönsaker och lagade sedan middag på den lilla elektriska spisen. Nä, det var Feve som lagade mat, jag diskade, allt i mörker eftersom köket inte har någon lampa.
Feves adoptivson kom hem, han är redan sex år nu, och sedan kom hennes man från motorcykelverkstaden där han jobbar.
Vi åt middag, kycklinggryta med pasta i och kokt yuca och de hade roligt åt mina spanska ord som betyder andra saker här än i Spanien.
Fick också höra historien som jag glömt, när jag kom till hotellet, hur Feve och Emilio och de andra försökte sätta mig in i receptionistens arbete, och jag begrep ingenting. Hade inte så stora kunskaper i spanska då. Det sa jag också: "Jag förstår ingenting, men jag är bra på att hacka persilja (som jag brukade göra hos min värdfamilj i Tarija). Då blev jag satt i köket med rare Felipe och den tokige, tjocke don Carmelo.
Av någon anledning sa jag ja när Feve frågade om jag ville följa med till kyrkan. Jag som inte är troende alls. Men även jag gjorde mig fin, så gott det gick med de få klädesplagg jag tagit med, för att gå till kyrkan med Feve och hennes son.
Vi tog motorcykeln, Feve först, sedan jag, och längst bak lille sonen som jag tror satt och somnade mot min rygg. Vi åkte förbi Feves nya hus som de håller på att färdigställa.
Kyrkan har församlingen själva jobbat ihop pengar till och byggt. En enkel lokal.
Mässan hade redan börjat. Eller kan man kalla det mässa? Det spelades trummor och elbas och pastorn sjöng. Det var nästan bara ungdomar där. Det var intressant, helt klart mer underhållande än en spansk katolsk mässan som är dödstråkig. Pastorn var teatralisk och musiken fortsatte och alla var involverade i vad som hände. Men jag tyckte inte om det pastorn sa.
Efteråt såldes stora friterade buñuelos och api för en boliviano styck. Api är en slags majsdryck, gjord på rödlila majs, kanel, socker och vatten, och intas som en varm dryck. Jättegod. Smaken påminner om blåbärssoppa och nyponsoppa. Det hade börjat bli kyligt så drycken värmde gott. Vi stannade där ute och pratade tills vi inte kunde stå stilla längre på grund av de bitande myrorna. Feves son hade somnat i kyrkan och blev hemkörd i förtid av sin morfar.
De tre senaste nätterna hade jag sovit mer eller mindre sittandes, sa gissa om jag sov gott i sängen jag fick här!

2 kommentarer:

  1. Det låter som en trevligt återförening. Grattis till den första natten i en riktig säng :)
    Kramar

    SvaraRadera