El Rompido

Återigen åkte vi till stranden över helgen.
Den här gången stannade vi inte i El Portíl hela tiden, utan tog bilen till grannbyn El Rompido också.

Där finns ett par fina fyrar...

... och vita hus med finfint läge mot vattnet...

...och en massa skaldjursrestauranger.

Det här är ju skaldjurstrakter. Framför allt räkorna från Huelva är omtalade.

Vi gick igenom byn, hamnade på ett litet kyrktorg där det ringde till mässa vid solnedgången.
Förvånades lite glatt över att det fanns turister i byn, få utlänningar hittar hit till det här området.
Gick ner till stranden. Där fanns en massa lustiga små krabbor.

De sprang omkring i sanden, men så fort fara hotade grävde de ner sig i ett hål.
Jag satt helt stilla och väntade tills de vågade sig upp igen.

Det är inte mycket mat i de här krabborna, men folk fångar dem ibland för deras köttiga, stora klo. De bryter av krabbklor för att äta och låter krabborna springa iväg. Det växer ut en ny klo.

Vi började bli hungriga och funderade på att sätta oss på någon av skaldjursrestaurangernas uteserveringar...

... men kom överens om att lämna byn och äta i vår egen by istället.

Varenda matställe i El Portíl var fullt. Inte ett bord ledigt. Varken på skaldjursställen, traditionella tapasbarer, pizzerior eller freiduríor.
Till slut ställde vi oss i kö för ett bord på Luna, excellenta Luna vid det livliga torget.

Så himla bra val. Maten är suverän där.
Den baskiske ägaren serverar själv, personalen lyssnar på Elvis och sjunger med i de bästa låtarna (det är definitivt ett gott tecken!), det är god stämning och fantastisk mat.
Vi beställde puntillitas ( friterad minibläckfisk), pulpo alfeira (Jesús absoluta favorittapa, en sorts bläckfisk i bitar med olivolja och paprikapulver) och bacalao al pil-pil som man sällan ser här i södern på grund av det besvärliga tillagningssättet (det krävs att lerfatet där rätten tllagas snurrar runt hela tiden.)

En sådan middag bara måste avslutas med efterrätt, och vi gick till la yogurtería på andra sidan torget.

Youghurtglassen ser ut som mjukglass, men är mindre söt. Ja, yoghurt brukar ju vara det. Man får välja bland en massa såser och tillbehör. Så himla gott!

 När den här yoghurtglassen intogs var klockan kvart över ett på natten, vi hade avslutat middagen kort därinnan.
Hoppborgen hade fortfarande en massa hoppande ungar, uteserveringarna hade nästan lika mycket folk som ett par timmar tidigare och karusellen för de minsta körde nästan utan uppehåll.
Vill med det här bara ge en bild av hur det är i Spanien på sommaren när det är varmt (och man därför inte kan vara ute mitt på dagen). Och dessutom semestertider.
Det här med barn och läggdagstider är ingen stor grej här. Och inte brukar barnen lämnas hos barnvakt när man går ut, ungarna följer nästan alltid med.
Det här avslappnade sättet hos spanjorerna gillar jag!