söndag 9 juni 2013

Släktforskning - Erik den XIV:s ättling

Släktforskning.
Gamla farbröder som letar döda släktingar i dammiga kyrkböcker.
Förspilld kvinnokraft vid datorernas släktforskarprogram.
Amerikaner som åker till Sverige bara för att titta på släktgårdar.
Underliga äro våra intressen.

Fast när man själv står där med en släkt som bara krymper, utan föräldrar, far- och morföräldrar, då begriper man äntligen vad det handlar om.
När även pappa försvann blev det dags att tömma huset, och sådant tar tid om man inte kan låta bli att titta på det man hittar. Gamla fotoalbum, en ask med svartvita små bilder, ett tjockt album med uråldriga fotografier. Vissa personer känner jag igen. Mamma som liten, farmor, mormor som ung, men...resten?
Tidigare hade jag kunnat fråga, om jag varit intresserad. Nu kan jag inte det längre. Och jag vet så lite.
En av mina farbröder är också intresserad av släkthistoria, får jag veta över begravningsfikat. Han har forskat i flera år.
– Nu har jag kommit tillbaka till 1300-talet, säger han belåtet.
– Vi härstammar från Erik XIV!
– Näää!
Jag med mitt obefintliga kungaintresse vet inte riktigt vem Erik XIV var, eller när han levde, men att han var kung hörs ju på namnet.
Här går jag bland pöbeln som en vanlig människa, när jag egentligen borde stötta Madde efter Jonaskrisen och hjälpa Victoria att välja tapeter till Haga slott.
– Måste du ha röda mattan i fortsättningen? Kan du fortsätta att umgås med oss? undrar min goda vän.
– Jag har förresten en riksdagsman i släkten, i Skåne, fortsätter hon.
– Jag kommer inte ihåg vad han heter, men han är känd. Kan vi fortsätta att träffas då?
Jag lovar att tänka på saken och ringer sedan moster:
 Vet du vad! Jag härstammar från Erik XIV!
– Erik XIV? Var det inte han med ärtsoppan?
– Vad då?
– Jo, du vet, jag såg ett program i går kväll, det var väl Herman Lindqvist som pratade och det handlade just om Erik XIV. Han blev förgiftad av en tallrik ärtsoppa. Hans bröder hällde i giftet.
– Oj. Då kanske det är därför som jag inte gillar ärtsoppa.
Moster ger sig in i en monolog som handlar om Erik XIV:s mat, sinnessjukdomar och de usla bröderna som var så taskiga och höll honom inlåst, men jag känner efter samtalet att det viktiga i frågan hade gått förlorat. Att jag är av kunglig börd.

Så jag tar med nyheten till jobbet.
– Hörrni, jag är släkt med Erik XIV!
Reportern mittemot, han som för övrigt är släkt med Göran Greider, tittar på mig.
– Kungen? Var det inte han med ärtsoppan? Jag såg ett program om det i veckan. Riktigt intressant.
Jag inser att jag borde ha väntat en vecka tills folk har glömt ärtsoppesnacket, men kan ändå inte hålla mig från att tala om det på den andra redaktionen. Det är ett sådant tråkigt jobb jag har blivit satt på. Det borde inte kungens ättlingar behöva göra!
– Jag är faktiskt släkt med Erik XIV.
– Han med ärtsoppan?
Stön.


Men jag tänker inte släppa det. Ser ni en bostadsansökan eller ett jobbsök från Erik XIV:s ättling, vet ni var den kommer ifrån.

/Tidigare publicerad i Västgöta Tidningar

6 kommentarer:

  1. En mycket skojig krönika! :)
    Jag kommer ihåg att vi hade ett samtal om detta. Jag tror till och med att jag kan vara den nämnda "goda vännen". Och jag kommer fortsätta att envisas med min ursprungliga invändning.
    Om du är släkt med Erik XIV så är du med all sannolikhet även släkt med dennes far Gustav Vasa (som är betydligt mer känd OCH COOLARE än ärtsoppemannen). Om du skulle vilja undvika ärtsoppekommentarerna det vill säga :)
    Hur är du på skidor? Är det något som sitter i generna? :)
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer, det är du som är den goda vännen. Minnd du nu vad din kändissläkting heter? Jag undrar fortfarande.
      Faktum är att min farbror bara pratade om Erik XIV och inte Gustav Vasa, och jag kopplade inte att de var släkt :D
      Skidåkningen sitter inte i generna, tyvärr.

      Radera
  2. Vad kul!! :) Ärtsoppeincidenten är ju välkänd, men jag har en tendens att glömma bort VILKEN kung som råkade ut för den :) NU kommer jag nog aldrig att glömma det i alla fall...

    ps. Fast då är du ju inte riktigt släkt med Madeleine :) Men med mycket häftigare Gustav Vasa som Chatrin skrev. HAN är ju liksom landsfader nummer ett...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att jag har bidragit med något! Det är allmänbildande att läsa bloggar:)
      Jag ska dra fram Gustav Vasa i fortsättningen, det är ett gott råd.

      Radera
  3. Tja, ska man gå efter bara anor så borde ju du stå närmare tronen än Madde isf. För hon är ju från en sk nysvensk familj som bara varit i landet drygt 200 år. Ärtsoppegubbens skidande (eller hur det nu va med den saken) far kom ju ytterligare 200 år tidigare o det är ju känt att adligt blod flyter trögt genom generationerna.

    MEN... Härstammar du från nån av gubbarnas legitima söner? För det är ju lite mysko det där adliga blå blodet. Det rinner visst bara ner i erkända ungar och länge bara i de som begåvats med två huvud på samma blodomlopp. Vildhavre och flicketraser göre sig icke besvär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, men jag härstammar från en av kungens frillor, en av hans erkända älskarinnor. Dessa barn som blev fick vissa privilegier.

      Radera