Ikea-köttbullar

Jag behövde köttbullar.
Det var bara så.
Jag har inte ätit köttbullar sedan i julas.
Så vi åkte till Ikea.
Låter jättedumt säkert, men ibland sätter suget till, och om man inte rullar själv finns det inget annat sätt att få tag på köttbullar a la Sverige.
Jaja, men vi åkte dit i alla fall, Jesús och jag. Och det var jätteskoj! Vi gick direkt till restaurangdelen, beställde köttbullar och plockade till oss efterrätter.
Så klart blev jag besviken, som vanligt. Maten är verkligen dålig där. Pulversåsen smakade inget, den lilla klicken potatismos (i Sverige får man fortfarande kokt potatis va?) hade hårda torra bitar i sig efter att ha legat och torkat. Köttbullarna smakade som fabriksköttbullar brukar göra. Men jag är van sedan gammalt, så jag tyckte att de var helt okej.
Kanelbullen: mmmm...
Men jag vet inte. Har Ikea-maten blivit ännu sämre, eller är det jag som har gått och blivit finsmakare här i Spanien? Den där maten är verkligen usel.
Jesús tycker sedan tidigare att det är det sämsta ställe han någonsin har ätit på, utan konkurens, inte ens det där urdåliga wokstället vi var på kommer i närheten av Ikea, enligt honom. Och jag håller med. Kommer inte på något ställe med sämre mat. Men det är klart att det finns. Kanske har jag bott i matkulturens Spanien för länge och glömt hur det är.
Men det var skoj i alla fall, och köttbullesuget lindrades.
Och i matbutiken utanför väntade en överraskning: svenskt lösgodis! Som inte är av deras eget märke! Hurra!