Klockan är 23.30.
Står i köket och värmer vetessäcken i mikron, måste fortfarande ha den för att kunna somna, det är så kallt inne.
Så hör jag är jäkla klonk-skrammel nere i pation, följt av ekande metalliska ljud av plåtkärlet som studsar ett par gånger innan det lägger sig på marken med ett klirr.
Undrar tyvärr inte vilken stackare som har tappat sitt metallkärl genom köksfönstret, utan gläds istället över att det inte var jag som gjorde det.
Jag är inte ensam om att tappa saker.
Och det är inte jag som måste knacka på hos den gamle mannen längst ner och be att han klättrar ut genom sitt fönster för att hämta prylen.
Undrar förresten om träskeden ligger kvar?
Asså, det här systemet skrämmer mig lite :) Stackars mannen som alltid måste ut och hämta saker! Och stackars de andra som måste gå ned och be om att han ska gå ut!
SvaraRaderaJa, det är inte klokt. På andra håll (hos J:s föräldrar) löser man det ju med att spänna upp ett nät där alla saker som tappas hamnar. Då kan man betrakta dem som förlorade för alltid. Varför inte bara göra en dörr till den här instängda pation?
RaderaVill bara visa mitt stöd för vetesäck + micro. Det är en magisk kombination!
SvaraRaderaKramar,
Vetesäcken är en livräddare. Tack och lov att vi har mikro. Fast det är det enda jag använder den till, att värma vetesäcken altså, så snart kommer den att stå och damma och ta plats i onödan fram till november.
RaderaVi köpte vår micro på grund av vetekudden men det ska erkännas att jag även snabbtinar bröd ibland.
Radera