Den ledde till låt efter låt av Mercedes Sosa, och jag ser honom framför mig, han som skickade länken, det var ju hos honom och hans familj i Taríja som jag hörde Sosa för första gången. På hans målarträffar på söndagarna, då alla konstnärskompisar samlade i hans rum för att måla hela eftermiddagen, dricka mate med socker genom metallsugrör och lyssna på Sosa, vars röst gick rakt över den lilla pation in i mitt rum.
Längtar tillbaka och njuter. Kan inte sluta lyssna.
När vi ändå är borta på den sydamerikanska kontinenten tycker jag att vi ska ta upp den uruguayanske författaren Eduardo Galeano. En elev tyckte att jag hade missat något mycket stort i livet när hon genom en konversation förstod att jag inte visste vem Galeano är (hon som av principskäl aldrig har läst något av Vargas Llosa, inte ens Tant Julia och författaren, vilket enligt min mening är att missa något viktigt), så hon gick till biblioteket och tog med den lånade Tejidos till nästa lektion.
Den fick mig att lägga till Omfamningarnas bok i bokbeställningen med kursböcker.
Fegt av mig att inte köpa den på spanska, jag vet. Men får jag välja läser jag hellre på mitt modersmål.
(Jag har bara börjat, men märker att berättelserna förlorar något i översättningen.)
Boken består, liksom Tejidos, av många korta berättelser. Ibland vackra berättelser, alltid tänkvärda.
Det är inga böcker man sträckläser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar