Åsa skrev en kommentar till utlandssvenskinlägget:
"Det är lustigt hur vi ser på folk som flyttar till Sverige från andra länder, och folk som flyttar från Sverige. Vi kräver att de som flyttar hit ska bli svenskar, men de som flyttar härifrån behöver inte bli spanjorer, fransmän eller norrmän. De kan fortsätta vara svenskar. Med svenska traditioner som midsommarstång och lucia. Är det inte väldans knepigt att det har blivit så?"
Ja, visst är det konstigt?
Visst vill vi svenskar att utlandsfödda som kommer till Sverige ska betrakta sig som svenskar? Bete sig som svenskar, tala utan brytning, tänka som svenskar... Byta kultur rakt igenom. Är det inte så? Är det inte sådant som många värderar? Medan vi utflyttade svenskar inte behöver känna liknande krav.
Ja, visst är det konstigt. För att inte tala om de svenskghetton som finns i vissa delar av Spanien med svenska barer, butiker, svensk skola och svenskar som efter många, många år i landet inte kan säga med än hola, gracias och adios. Sedan tycker vi att det är konstigt att människor som flyttar till Sverige, av den ena eller den andra anledningen, umgås med landsmän, äter det de är vana vid och vill starta skolor.
SvaraRaderaJag kan inte döma, jag känner ingen sådan spansk ghettosvensk, men alltså.. Jag tycker, generellt sett, att det är respektlöst att flytta till ett annat land, och inte ens lära sig språket.
RaderaBra slutkläm på kommentaren, K-L.
DET håller jag med om! =)
SvaraRaderaVisst är det konstigt, som om vi vore annorlunda?
Ibland när kompisar eller släktingar här i Frankrike klagar på att det är så många utlänningar här i Frankrike så brukar jag säga att jag också är en utlänning! Men då säger dom att det inte är samma sak, vadå inte samma sak!?
De menar förstår mörkhyade eller andra som kommer främst från nordafrika. Men jag brukar säga att jag är minst lika mycket utlänning som dom om inte t.o.m mer än dom då de flesta av dom är födda här med utländska föräldrar.
Inte samma sak, nä, just det. När folk i min omgivning här pratar om utlänningar påminner jag gärna om att jag också är utlänning. Men samma där, jag är ju varken mörkhyad eller kommer från ett fattigt land. Det är ju inte samma sak då...
Raderaja, visst är det så! Konstigt hur man skiljer på människor och människor!!
SvaraRaderaVerkligen!
RaderaJa, och det paradoxala i det helar ar, tycker jag, att man trots att man ar fodd/uppvuxen i Sverige och pratar perfekt svenska sallan behandlas som en jamlike, som vilken annan svensk som helst av manga svenskar.
SvaraRaderaDetta sager jag av egen erfarenhet efter en uppvaxt i Sverige med svensk mamma och utomeuropeisk pappa.
Jag har en hel del vanner som liksom jag ar fodda eller uppvuxna i Sverige, pratar perfekt svenska, manga av dem ar hogutbildade och har alltid burit med sig en kansla av att inte riktigt fa kalla Sverige for sitt hemland. For svenskar later en alltid veta att man inte ar riktigt svensk om man inte ser typiskt svensk ut eller bar ett svaruttalat namn.
En del av mina vanner bor numera utomlands och i princip samtliga talar om hur skont det ar att slippa den dar smygrasismen i Sverige som aldrig tillater en att bli svenks pa riktigt.
Tyvarr en forlust for Sverige tror jag da dessa manniskor ju bade gatt i grundskola, gymnasie och universitet i ett Sverige som de senare lamnat i sokandet efter ett land dar de tillats vara en i mangden.
Förlust för Sverige, javisst. I Sverige pratar man gärna i vackra termer om hur olikhet är något bra och berikande, men i själva verket ska alla vara likadana.
RaderaTrista erfarenheter du har haft i Sverige. Hur har du märkt av att du och diina vänner blivit behandlade annorlunda?
Jag önskar att fler läste det du skriver, så att de fick en liten knäpp på näsan, alla överdrivet stolta svenskar.
Har till exempel framst under min uppvaxt fatt hora tillmalen som "svartskalle", "javla neger" etc. Ofta av manniskor som har varit totala framlingar for mig.
RaderaKort innan jag lamnade Sverige var jag med om en incident da jag var ute och cyklade. Skulle korsa ett overgangstalle och lade mig i fel fil da jag ej sag nagon komma. Krockade nastan, men bara nastan med en annan tjej pa cykel. Det var verkligen ingen valdsam incident pa nagot satt for vi korde bada ratt langsamt och hann stanna innan vi krockade. Vid det har tillfallet var jag kanske 23. Tjejen jag nastan krockade kanske kan ha varit mellan 26-30, stirrade forbannat pa mig och deklarerade hogt och tydligt att "I Sverige kor vi minsann pa HOGER sida".
Tror att manga etniska svenskar inte ar medvetna om att denna form av mycket obehaglig rasism forekommer.
Las garna genom lanken nedan ett inlagg som bade gor en ledsen och upprord:
http://fatou.se/2012/11/06/jag-hoppades-att-nagon-skulle-forsvara-mig-men-alla-tittade-bort/
Las aven garna detta inlagg dar samma mamma forklarar hur hon och hennes barn har utsatts for rasism:
http://fatou.se/2008/09/02/neger-debatten-igen/
Aven vad jag skulle vilja kalla koksbordsrasism ar vanligt forekommande. Svenskar som inte sjalva ser sig som rasister och kanske inte har nagra problem med att umgas med specifika utlanningar just de kanner. Exempel pa citat taget ur verkliga livet "Du ar ju sjysst och okej Nadia men alla andra javla Ahmed..."
Sen finns den missriktade valviljan. Folk som talar om for en att man talar "bra svenska" (trots att de vet att man ar fodd och uppvuxen i Sverige.
Sedan har vi ju den typ av strukturell rasism som finns saval pa arbets- som pa bostadsmarknaden och som ju kartlagts i media vid flera tillfallen.
Med allt detta vill jag forstas inte ha sagt att alla svenskar ar rasister. Eller att Sveriges invandringspolitik for den delen ar en drom. Men det blir sa oerhort fel nar man tar ut sin ilska over politiska beslut pa enskilda individer eller valjer att skuldbelagga utvalda folgrupper. Vad for uppfattning om Sverige och svenskarna tror svenskarna att man fordelar till sina medmanniskor genom detta?
Kanske bor tillagga att allt ovan omnamt hos mig och aven hos manga av mina vanner har skapat ett slags utanforskaps kansla, att inte hora hemma i Sverige trots att det ar det land man ar fodd och uppvuxen i eftersom man aldrig nagonsin kommer bli riktigt svensk i etniska svenskars ogon.
RaderaKanner mig faktiskt mer svensk utomlands an da jag bodde i Sverige
Det förstår jag, att ni har svårt att känna er hemma i Sverige! Vilket inlägg! Jag, "helsvensk" som jag är, har ingen aning. Fy fasen! Vilken ilska och frustration man måste känna. Känner jag, som inte har blivit utsatt för något alls. Och vilka länkar du har skickat!
RaderaMen ändå, det borde kanske inte förvåna. Att det går så bra för Sverigedemokraterna till exempel beror ju inte på att det finns ett gäng klassiska skinnskallar, utan på att så många av den stora massan har främligsfientliga åsikter...
Det är för svordom bedrövligt! Kan vi inte bara avskaffa det här fåniga sättet att se på människor? Vi är väl alla fôlk, med en massa trevliga olikheter, och en övervägande del likheter med, för den delen, som vi kan utvecklas av att dela? Hur kommer vi ifrån de här värderingarna av varandra hela tiden?
SvaraRaderaJag återkommer ofta till min kompis Eva-Lenas sätt att närma sig mat. Hon äter aldrig samma sak två gånger på resturang, provar alltid något hon inte har ätit förut. Hon säger att det första man tänker när man får något i munnen, bör inte vara "Tycker jag om det här?" utan "Jaha, så smakar det." Samma sak borde det vara med människor, när vi träffar nya, vilka de än är. Jaha, så är den människan, vad kan jag lära mig av det? Varför måste vi alltid värdera och rangordna? Vilka är vi att göra det? Varför skulle just svenskar vara bäst av alla? (Särskilt när vi verkar vara sämst, i ärlighetens namn)
Kloka Åsa, och kloka Eva-Lena. Kloka ord.
RaderaFår vi inte det här med att Sverige är världens bästa land inmatat i oss från det att vi är små? Precis som att Sevillabor är mycket stolta över sin stad, eftersom de sedan de var små har fåt höra vilken vacker och intressant stad Sevilla är.