Första adventshelgen

Vi fixade lite middag och sex kompisar kom på besök på lördagskvällen.
Vi åt sydafrikansk pumpasoppa, vitlöksbröd, Jesús goda skagenröra, tomat- och basilikasallad med ansjovis, tortilla samt musslor tillagade i vitt vin och olivolja med smak av lagerblad och citron.
Det var här det gick upp för Nikki, efter alla år i Spanien, att musslor och snäckor är levande fram tills man tillagar dem. Hon blev förskräckt. Jag tror inte att hon kommer att vilja äta mer arroz con almejas (ris med snäckor). Hur gott det än är.
Patri berättade om en gång när hon skulle göra just den rätten och tänkte använda snäckor som hon hade i frysen. De hade blivit över en gång och hon fryste dem alltså. Men de öppnade sig aldrig i pannan. Så klart, för de hade ju frusit ihjäl.
Toscapäron med vispgrädde till efterrätt.

Att det blev sent förstår man om jag säger att efterrätten intogs klockan 01.30 natten till söndagen, så det blev sovmorgon dagen därpå. Hur länge vi stannande i sängen säger jag inte, det är nog ovärdigt folk i vår ålder, men problemet var inte sömnen utan tanken på all disk som väntade, samt den kalla lägenheten som bredde ut sig utanför det tjocka täcket.
Solen sken så vi gick på promenad. Den fulaste runda som jag har gått i Sevilla. Jag överdriver inte när jag säger att det hade varit muntrare att ta en tur genom stadsdelen Tresmil.
Vi gick åt andra hållet på Avenida del Alcalde Manuel de Valle för att gå till stadsdelen Nervión. Mest för att jag skulle lära mig att hitta. Sevilla är verkligen en fin stad, men det finns många tråkiga bostadsområden och nu promenerade vi alltså genom de tråkigaste och fulaste. Över järnvägsspår, förbi fula höghus, söndagsdepp med allting stängt utom ett fåtal barer.

Sevilla är inte som Madrid. Här stänger allting på söndagar, inte ens mataffärer har öppet.
Vi hittade ett konstigt apotek som har öppet dygnet runt alla dagar om året. Där såldes huesitossom är en slags kexchoklad (som att hitta ett ställ med kexchoklad på ett svenskt apotek) och smink och konstiga diadem och annat som man sällan ser på apotek.
Vi kom fram till Nervión som är en modernare och dyrare stadsdel än vår. På varuhuset El Corte Inglés hade julbelysningen tänts, karuseller satts upp och julkrubban gjorts i ordning. Det var en vanlig, enkel krubba, men kul att se.

Jag blev lite nostalgisk när jag kom på att det var första advent och tänkte på min hemstad.
- Det är skyltsöndag idag. Just nu är det stånd på torget, de säljer glögg och julgranskarameller. Vet du vad julgranskarameller är för något?
Det visste inte Jesús så jag försökte förklara det här med toarullar och silkespapper och hur man viker det och klipper och klistrar på bokmärken, och förklaringen blev inget vidare för jag vet inte hur man säger "vika" på spanska, och inte "bokmärke" eller "silkespapper" heller.
Och jag tänkte på alla tända adventsljusstakar i fönstren hemma i stan, och jag tänkte på att jag skulle ha bakat lussekatter men det hade inte blivit av, och någon adventsljusstake hade jag inte gjort i ordning, och den enda gång jag sett en adventskalender här hade jag inte pengar med mig, och jag tänkte på för ett år sedan när vi åkte iväg och plockade olivkvistar och hämtade jord från en åker till adventsljusstaken (det kan ni läsa om HÄR), och jag blev lite irriterad över att det inte finns några fönsterbrädor här så att man kan sätta upp sina fina elljusstake i fönstret, och sedan tänkte jag att det gör inget, det spelar faktiskt ingen roll.
Sedan gick vi vidare och det blev en rätt bra promenad och vi var ute i två och en halv timme och gick. Det var inte riktigt lika kallt som föregående dagar, bara nästan, och Jesús gjorde en god soppa till middag som blev ett perfekt avslut på helgen.

Affischer. Jag tyckte att namnet var kul, El canijo de Jerez (Den smale från Jerez).