El Portíl

Återigen flydde vi hettan i Sevilla och åkte till havet. Vi packade en väska, hämtade Lidia, handlade lite mat och susade iväg. Den här gången till Atlanten. I byn El Portíl i Huelva har Jesús föräldrar sommarlägenhet.
Det första jag gjorde var att leta rätt på en dam som sålde snäckor och knivmusslor utanför en bar.
Två muggar almejas och ett knippe navajas blev det.

Så kom Jesús syster, hennes man och lilla dotter, de skulle också bo i lägenheten över helgen, och vi gjorde ett jättelass med pasta och väntade sedan på att solen skulle skina lite mindre.
Därefter gick vi ned till stranden och badade.
Vi stannade så länge att solen gick ned, men det var fortfarande mycket folk.
När vi kom hem lagade vi snäckorna i olivolja och vitlök (Snäckorna var otroligt goda, så där så man inte får nog!) och knivmusslorna a la plancha, Jesús svåger gick och köpte lådor med grillade sardiner och friterad bläckfisk och det blev en riktig kalasmiddag.
Därefter åt vi festlig glass på en glassbar i närheten.

På södnagen lagade jag den högsta, största tortillan jag någonsin försökt mig på, och när den var färdig kom Nikki, Loren och José Alberto från Sevilla.
Vi slog läger på stranden under tre solparasoller och åt lunch.
.

Vi stannade hela dagen. En av oss solade, övriga låg och slumrade i omgångar. Över en bok, i en stol, lyssnandes på Sommarpratare... Fasligt vad vi sov egentligen!

Lidia

Nikki

Loren och José Alberto

Och däremellan blev det dopp i kalla Atlanten.
På eftermiddagen hade tidvattnet dragit sig tillbaka, men vi försökte ta oss ut ändå, klivandes över en farligt stenig botten som vi alla fick skärsår i fötterna av. Det var inte läge att bada, inte där och då, det var istället ett finfint tillfälle för att leta krabbor, och många gick bland stenarna med hinkar och påsar.
Vi avslutade dagen med besök på glassbaren.
Mums!

Jag!