Dessa busschaufförer...

Det händer ibland att busschaufförerna avbryter turen och stannar till för att köpa frukost i en kiosk, eller prata med någon bekant. Det är helt okej med mig. Avslappnat.
Men nu senast tappade jag tålamodet. Vi var nästan hemma i byn, bussen körde runt i rondellen i nya området, stannade och gick ut för att prata med en parkeringsvakt.
Det dröjde.
Sedan gick han vidare och pratade med en grupp folk.
Tio minuter... en kvart...
Sedan kom han tillbaka, backade omsorgsfullt och mycket långsamt in på parkeringen och... stängde av motorn.
- Varför stannar du här? undrade jag som gått fram till honom.
Han vände sig om och stirrade på mig.
- Var satt du någonstans?
- Ett par säten bort.
Han, och hans kompis som hade sätet snett framför mig, hade missat att jag var med.
Busschaufffören hade parkerat här för kvällen och tänkte inte starta bussen igen förrän tre dagar senare. Han hade fixat med vakten så att han kunde få ha bussen här tills dess. Skulle promenera till byn med kompisen, men hade missat att det fanns ytterligare en passagerare, som dessutom ville bli avsäppt i byn.
Vi gick till byn tillsammans. Chauffören lite skamsen, kompisen pratandes om Sverige och Norge och slutligen om meloner.
Det var jag som ledde in honom på det ämnet.
- Vet du var det odlas meloner, frågade jag.
- Utanför Guillena, svarade han.
- Nej, inte i år.
Då blev han tyst.
Efter en stunds betänketid sa han ett namn på en by och gav mig sedan sitt visitkort, för att jag ska kunna ringa när jag vill åka och plocka meloner.
Vänligt, men känner att jag kanske hellre åker med Jesús.
-