måndag 4 juni 2012

Frisör-problem

Håret var verkligen långt, det var det.
"När ska du klippa dig" brukade folk fråga, och jag svarade; "När jag tröttnar. Då klipper jag av det."
Jag tröttnade för två år sedan. Schopp sa det. Lätt som en plätt. Flätan sparade jag för att sälja till en perukmakare och köpa en trollkarlshatt för pengarna. Jag fick den bästa trollkarlshatt jag kunde tänka mig av min morbror, så flätan har jag kvar.
Det var lätt att klippa av håret, ja, men jag hade inte räknat med vad som skulle komma därefter.
Problemet med att hitta en frisör.
Ni vet. En sådan där frisör som man kommer ut leende från. Som alltid får en fin, och vet mycket bättre än man själv hur ens kalufs borde se ut. Som förstår en utan onödigt pratande. En egen frisör!

Det följande året kom jag ut med tårar i ögonen varenda gång jag hade klippt mig.
Värst var hos frisör nummer två i grannstaden.
Jag skulle bara gå in och beställa tid, men kom intill direkt. Och varför inte, tänkte jag när jag pratade med den stadiga, trevliga frisören. Hon såg pålitlig ut.
Tyvärr, visade det sig, var det inte hon som skulle klippa mig, utan den unga söta som just hade gått ur frisörgymnasiet.
Tjejen var nogrann. Sannerligen att hon var! Herregud, hon tog så lång tid på sig att salongen hade gått i konkurs om alla vore lika långsamma som hon! Vid tvättfatet satt jag längre tid än någon annan. Hon grejade med krämer och schampon medan de andra kunderna kom och gick och förmodligen blev de färdigklippta också medan mitt hår fortfarande behandlades med balsam och inpackning.
Sedan började hon klippa. Hon klippte. Och klippte. Tio strån i taget. Först tyckte jag att det var lugnande att hon var så noggrann. Efter en timme hade träsmaken i rumpan ersatts av domningar och jag brydde mig inte längre om noggrannheten, jag ville därifrån. Men tjejen var långt ifrån klar.
Jag kände mig som Harry i Love Actually, ni vet när han köper ett halsband av Mr Bean och är livrädd att hustrun ska få syn på honom (halsbandet var ju inte till henne). Han har superbråttom men kassören Mr Bean pillar med torkade blommor, fina band, cellofan och så vidare, allt för en vacker inslagning av det dyrbara smycken.
Mr Beans paket blev säkert mycket fint.
Mitt hår blev det inte.
Men det sa jag förstås inte.
Jag ljög och sa: "Vad fint det blev. Vad duktig du är."
(Hon var ju så ung.)
Men så fort jag hade kommit utom synhåll på gatan drog jag på mig mössan, röd av skam, jag hade fått en tantfrisyr och åldrats 20 år!
Gick sedan till jobbet, men tog inte av mig mössan på hela dagen.

Till slut hittade jag faktiskt en riktigt bra frisör. Riktigt bra.
Då flyttade jag till Spanien på heltid.
Så jag måste jag hitta en ny.
Jag går på en rekommendation. (Fast eländesfrisören var också en rekommendation, så man vet ju inte.)
Idag ska jag klippa mig i alla fall.
Spänningen, spänningen...


7 kommentarer:

  1. Jag har också klippt mig hos den "elevfrisören" och stämmer in... HAR ALDRIG VARIT HOS EN SÅ LÅNGSAM FRISÖR. Jag ställer mig tveksam till att hon kan ha jobb som frissa idag. Jag tror inte det... tror du?
    //Malin GP

    SvaraRadera
  2. Nä. Omöjligt. Såg du också ut om en tant?

    SvaraRadera
  3. Jag har haft ett antal. Nummer ett flyttade jag ifrån. Nummer två gick på mammaledighet. Nummer tre flydde från mig till ett grannland :)
    Varje gång jag besöker min nuvarande frisör brukar vi prata om mina planer för henne. Jag förklarar för henne att hon inte har några som helst planer på att flytta till någon annan ort med sambon och semestrar får hon enbart planera in när jag inte behöver henne.
    Perfekt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. HÅll i henne hårt! Ditt hår är fantastiskt.

      Radera
    2. Vad synd att frisörer inte växer på träd för i så fall hade du kunnat få ett skott av mig och så hade du kunnat odla fram en själv :)
      Jag tackar ödmjukast för komplimangen. Men du gör nog bäst i att lägga ner smickret. Annars kommer jag bli ännu mer omöjlig att ha att göra med än vanligt och folk kommer att skylla på dig :)
      Kramar

      Radera
  4. Ha, ha...jag vet hur det känns. Jag HATAR att ga till frisören. Det brukar oftast vara sambon "el gato" som klipper mitt har. Det är liksom ingen poäng att ga dit och betala för det när det ända ser mer eller mindre likadant ut. Sa är det när man har tunnt har som jag. Sist blev jag lurad av en arbetskamrat och skulle fa nan modern frisyr... Jag bad om nagot lättskött (dvs. utan att behöva fixa till med fön och skum) och ville inte ha nagon lugg + att jag ville inte att det skulle bli för kort. Frisören och jag hade nagot sorts kommunikationsproblem för jag fick snelugg och frisyren var man tvungen att föna och ha massa skit i som skum och harspray!

    När jag plötsligt utbrast: Stopp, stopp SLUTA!!! sa blev frisören paff och undrade vad som hände. Jag svarade, men VAD GÖR DU???!!!! Jag ser ju ut som en GOLVMOPP!!! Skitsur blev han (den divan...) och lämnade mig ensam kvar utan att avsluta....tur var väl det för da fluffade han ivarje fall inte upp det lika mycket som de brukar göra (du vet, när man ser ut som man är med i Dynastin eller Dallas)...

    http://franmadridtillhimmelen.blogspot.com.es/2011/11/jag-en-ofrivillig-renee-zellweger.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar att J var en sådan händig karl. Det är han inte. När jag var långhårig försökte jag få honom att fläta mitt hår, men han lärde sig aldrig. Nu börjar han få kläm på hur man böjer toppar i nacken med plattång.
      Mmm... vet precis vad du menar. Det är först dagen efter, när man har tvättat ur och plattat till, som man ser hur det blev... Vilken jäkel du råkade ut för!

      Radera