När vidskepelsen går för långt

Jesús tycker att jag är vidskeplig.
Min eventuella vidskepelse är ingenting jämfört med det här:
Jag har en kompis som har jobbat i en butik.
Ägaren till butiken är mycket vidskeplig och har sina egna knep för att affärerna ska gå bra.
Exempel på det:

• Varje fredag spolas ett paket salt ned i toalettstolen för att bringa tur. I min kompis butik (det är två) mittemot huvudbutiken finns ingen toalett så personalen där får istället hälla ned saltet i gatbrunnen.
• Varje fredag strös kummin från ingången fram till kassaapparaten.
• Ibland bränns kanelpulver.
• Tredje torsdagen i varje månad tänds ett gult ljus. Det måste brinna ned under dagen. Ljuset tänds för ett helgon.
• Ibland tänds ett silverfärgat ljus, för ett annat helgon. Det sticks ned i en lerform med två sorters gryn i. När ljuset brunnit ned hälls resterna av det tillsammans med grynen i en plastpåse. Den skakas om och göms någonstan i butiken där kunderna inte ser den.
• Ibland tänds rökelser. Dem ska man gå tre varv runt i butiken med.

Min kompis slapp vara med på de här sakerna med förevändningen att hon inte trodde på dem och att de därför inte skulle ha någon verkan.
Men ugglorna slapp hon inte.
Min kompis hade hand om två turugglor (Turugglor verkar i par.) i porslin. De satt i butiken med sina ansikten vända mot dörren och min kompis hade ansvaret för dem. Ibland när affärerna gick dåligt befalldes hon att ta ut ugglorna på promenad. De kunde nämligen vara uttråkade. Min kompis gjorde det, men vägrade ha dem i handen. Hon gömde dem i väskan istället.
Till slut började hon tycka om sina ugglor, men det är tveksamt om de gav någon tur. Inte för min kompis i alla fall, för hon var tvungen att lämna jobbet.