Det är mycket som sker i hemlighet i Sverige, eftersom det är viktigt att inte avvika från mängden.
Jag tänkte på det, när jag letade efter den lufs som pratade om massarbetslöshet i Sverige (Stefan Löfven). Halkade in på DalaDemokraten och Göran Greiders ledare. Tittade i kommentatorsfältet.
Och drog efter andan!
Ett sådant hat! En sådan främlingsfientlighet!
Och det är inget ovanligt, i kommentatorsfält kan man läsa otroligt obehagliga kommentarer.
Varför skriver folk sådant? Varför tänker folk sådant?
Jag känner mig ibland som en omvänd Sverigeambassadör. Jag framhäver gärna det som är bra med landet, men ingen ska komma och tro att Sverige är perfekt.
"Visste ni", säger jag, "att Sverige har ett främlingsfientligt parti i regeringen? Och det bara växer. Allt fler röstar på det eftersom de tycker så här. Och i min grannkommun, Grästorp, kom ett rent nazistiskt parti med i kommunstyrelsen. Jo, det är sant!"
Det är sådant jag skäms över, men det är sant, och det ska fram i ljuset. Det finns mycket bra med Sverige, men mycket som inte är bra också. Precis som Spanien. Och alla länder.
Var kommer denna främlingsfientlighet ifrån? Har vi det för bra i Sverige? Är det det?
Är det för att vi levt så länge i fred? Jag har läst att länder som varit i fred länge är våldsammare, fler invånare är deprimerade och det sker fler självmord. Klarar vi inte av att leva i fred?
Samtidigt med allt detta, kanske som en motreaktion, finns en överdriven rädsla för att uppfattas som främlingsfientlig, så stor att det tippar över åt andra hållet. Eller vad säger ni om debatten som blossade upp när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigde en utställning och medverkade i konstverket som var en protest mot rasism och kvinnlig könsstympning?
Jag tror att ett av de största problemen som finns är egoismen och avsaknaden av empati.
Jag tänkte på det, när jag letade efter den lufs som pratade om massarbetslöshet i Sverige (Stefan Löfven). Halkade in på DalaDemokraten och Göran Greiders ledare. Tittade i kommentatorsfältet.
Och drog efter andan!
Ett sådant hat! En sådan främlingsfientlighet!
Och det är inget ovanligt, i kommentatorsfält kan man läsa otroligt obehagliga kommentarer.
Varför skriver folk sådant? Varför tänker folk sådant?
Jag känner mig ibland som en omvänd Sverigeambassadör. Jag framhäver gärna det som är bra med landet, men ingen ska komma och tro att Sverige är perfekt.
"Visste ni", säger jag, "att Sverige har ett främlingsfientligt parti i regeringen? Och det bara växer. Allt fler röstar på det eftersom de tycker så här. Och i min grannkommun, Grästorp, kom ett rent nazistiskt parti med i kommunstyrelsen. Jo, det är sant!"
Det är sådant jag skäms över, men det är sant, och det ska fram i ljuset. Det finns mycket bra med Sverige, men mycket som inte är bra också. Precis som Spanien. Och alla länder.
Var kommer denna främlingsfientlighet ifrån? Har vi det för bra i Sverige? Är det det?
Är det för att vi levt så länge i fred? Jag har läst att länder som varit i fred länge är våldsammare, fler invånare är deprimerade och det sker fler självmord. Klarar vi inte av att leva i fred?
Samtidigt med allt detta, kanske som en motreaktion, finns en överdriven rädsla för att uppfattas som främlingsfientlig, så stor att det tippar över åt andra hållet. Eller vad säger ni om debatten som blossade upp när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigde en utställning och medverkade i konstverket som var en protest mot rasism och kvinnlig könsstympning?
Jag tror att ett av de största problemen som finns är egoismen och avsaknaden av empati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar