Hamnar man i Corterrangel har man förmodligen kört fel. Det var så vi i höstas upptäckte den lilla byn i Aracenas bergstrakter.
Det är förmodligen den vackraste felkörning vi gjort.
När man ser den storslagna kyrkan här mitt ute på den bergiga landsbygden väntar man spänt på vad som döljer sig bakom kröken. Man följer vägen, åker upp för en smal väg kantad av gamla stenhus, når ett litet fult torg och... inget mer. Byn är inte större än så. Kyrkan, infartsvägen, torget och de hus som omgärdar det. När man kommer till torget måste man köra upp för backen och vända, för som sagt, vägen tar slut här.
Nu hade vi en dag över, ville ut och andas vår, och bestämde oss för att gå vandringsleden som går förbi den här lilla byn.
Men, som är så lätt hänt i Aracenabergen, vi körde fel, så det blev bara halva vandringsleden.
Men det gjorde ingenting. Vi njöööt av allt vackert!
Det kändes som hemma i Sverige, det var samma fågelkvitter och dofter som i en varm dag i maj.
Vi gick till grannbyn Castañuelas som är lite större. Finns både skola och en bar. Där såg jag en urgammal svartklädd dam på en bänk, och jag hade gärna fotograferat henne.
Underbar dag, som avslutades i Aracena där vi köpte mitt favoritbakverk i den berömda pastelerían. Varsin nybakad vetebulle fylld med marängkräm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar