Apelsinfrossa

Det är fortfarande apelsintid, och jag frossar i apelsiner. Köper femkilossäckar för tre euro hos Rocío och dricker färskpressad apelsinjuice varje dag.
Apelsinerna är alldeles perfekta i smaken just nu. Underbart syrliga. Jag avskyr söta kvalmiga apelsiner.
Vi har en liten juicepress som jag tidigare sällan använde på grund av de äckliga apelsinresterna som blir. Jag avskyr att pilla bort fruktköttet från filtret. Avskyr!
Men vi har löst det smidigt med att Jesús tar hand om den saken.

Har inte fått i mig så mycket apelsiner sedan Bolivia.
Där i djungeln brukade vi ta hästen till den lilla apelsinodlingen där Valente höll rent med macheten och plocka tygsäckarna fulla. Blev alltid kvar en bra stund för att prata med söte Valente och äta apelsiner på plats. Tino klättrade upp i trädet och kastade ned frukter till mig. När min fickkniv försvann fick jag skala apelsinerna med macheten. Just då hade den lilla skolan intill rast och alla ungarna sprang ut för att titta på gringan som skalade apelsiner med machete.

Där brukar man äta apelsiner genom att skala bort det orangea i skalet, skära bort toppen och liksom klämma ut saften som man häller rakt i mun.

Jag tänkte att jag kommer aldrig att smaka så goda apelsiner igen, men de här spanska som vi käkar just nu är inte långt efter.
Clementiner däremot... Söker med ljus och lykta efter något som liknar de pyttesmå bolivianska clementinerna som är så starka och fulla av smak att tungan frättes och sved i dagar efter bara ett par stycken.
Godare clementiner finns inte.