Vandring mot ödebyn

Vi kom iväg så sent att det var precis mitt emellan frukost och lunch på baren, så det enda som fanns att tillgå var carne con tomate. Inte illa att börja dagen med det!

Efter varsin tapa åkte vi iväg mot Linares de la Sierra varifrån det utgår flera vandringsleder. Vi siktade på den som går till ödebyn Los Madroñeros.
Fast först åkte vi in i Aracena, som man ändå måste passera, för att köpa bakverk. Det finns ett alldeles fantastiskt sådant där på konditoriet Rufina. Det ser ut som en semla, men det är inte grädde i vetebullen utan en smörmarängkräm. Den bullen var slut, men det blev tre andra godsaker istället.

Linares är en mysig by att promenera i. Den är inte turistigt på något sätt, och det verkar som om utlänningar inte hittar dit. Jag tänkte på Mijas mellan Fuengirola och Benalmádena på solkusten dit så många åker. Man ser hur det har varit och förstår varför turister började åka dit. Nu är allt genuint borta. Det finns inget annat än souvernirbutiker och turistrestauranger. Men folk fortsätter att åka.
Linares är något annat.

När vi väl hittade vandringsleden visade den sig vara en besvärlig väg på rullande stenar i ständig uppförsbacke. Det varade i ett par kilometer.

Vi stack oss hela tiden på taggbuskar, men plockade röda, söta madroños från träden och beundrade jättelika aloe veraplantor. Stenmurar och korkekar kantade stigen, då och då lät det av ekollon som ramlade ned, och vi hade en finfin utsikt över de gröna bergen.

Till slut planade det ut och vi hamnade vid ett ödehus. Ett taggsnår fick tillfälligt stopp på oss, och det tog en stund innan vi kom på att man kunde gå runt huset och komma ut oriven på andra sidan.

Nu hördes röster.
Jag gissade att vi var framme och att hela ödebyn var full av vandrare som satt sig att vila och äta, men det visade sig vara fem pensionärer som kom från motsatt håll. Spanjorer hörs verkligen. Det var åtminstone trekvarts vandring kvar, berättade de, så vi gick inte längre för att inte behöva gå tillbaka på stenstigen i mörker.
Vi satte oss vid några mandarinträd som var fulla av frukt. Jag plockade mandariner som fallit ned, men de var lite sura så jag övergick till matsäcken; chorizosmörgås och bakverk som klarat sig rätt bra i ryggsäcken.

Nästa gång ska vi börja i andra änden av leden, i Alájar, för ödebyn ligger någonstans mitt emellan Linares och Alájar. Jag är ju fortfarande nyfiken på stället!