5. Jag och Vicky igen

Dagen innan hade jag fatt veta att jag skulle bo i Tarija och jag var glad over det i taxin till motesplatsen. 
La Paz ar valdigt stort, som en stor gryta. Darnere pa ungefar 3500 meters hojd, dar luften ar lattare att andas, bor de rika. De fattigas ruckel klattrar pa bergsvaggarna upp mot 4100 meters hojd. Staden ar ett enda stort fult kaos, men det gar sakert att lara sej hitta dar ocksa. Overallt manniskor som saljer saker, ledningar och tutande taxichauffforer. Var chauffor var inget undantag och anvande gasen, bromsen och tutan som han sjalv fann roligast. 
Pratade forresten med min moster om trafiken i Bolivia har om dagen och om jag forstod det ratt (spraksvarigheter) sa behovs ingen utbildning for att kora bil har och korkort finns inte. Sa gott som inga skyltar heller. Inte forvanad. Berattade om korskolan och lagar och sant i Sverige. Skillnad. 
Vi var 26 blivande volontarer som mottes vid parken. Alla sag likadana ut och pratade bara tyska och spanska. Lat det som. En tredjedel var tysktalande. 
Knaprade ackligt frukostbrod och sen akte vid till Titicacasjon dar det veckolanga lagret skulle vara. 
Vet inte vad jag ska kalla landskapet vi akte igenom. Oken? Fult var det i alla fall. Men horisontlinjen brots av berg och hela tiden akte vi forbi nya ruckel som det bodde folk i. Manga med fargglada tyger och runda hattar pa huvudet. 
Kom till en liten by och svangde ner pa en gropig vag ner mot sjon. Tio meter fran strandkanten lag en fyrkantig vit trevaningsbyggnad med "Hotel Ecologico" (osaker pa stavningen) malat med grona bokstaver pa vaggen. 
Hotell ar kanske att ta i. Men vi var nagra som hade sangar att sova i. Hamnade i ett rum med fyra tyskar. Hade hellre sovit i det stora sanglosa rummet men det var fullbelagt. Nasta lager i november ska jag se upp. 
Vi borjade snart ogilla varandra, fast Diana var bra. Delade sang (mycket mindre den har gangen) med stora tyska Vicky igen. Fast jag fick fonsterplatsen. Besvarligt att krypa upp till men jag kunde halla koll pa soluppgangen varje morgon. Solen gick upp at just det hallet, bakom bergen.