22. Blivande jobbet

Tarija ar en liten stad och darfor har jag och Ariane bara fatt besoka tre olika projekt vi kan valja mellan. Ett stalle for barn som jobbar pa gatan, en skola for psykikst handikappade och slutligen ett hem for barn som ingen vill eller kan ta hand om. En del adopteras bort, bland annat til Sverige. 
Hemmet skots av nunnor. Bade jag och Ariane foll pladask for det har stallet. 
En liten knubbig tva- eller trearing grep mej i handen nar vi kom och slappte inte forran han skulle ata en timme senare. Han skrattade och visade mej sin sang och ville bli buren och skrattade annu mer nar jag la hans suddgummi pa nasan och kittlade honom pa magen. Sen kom nasta lilla unge och tog andra handen och sen gick vi dar, efter nunnan som pratade fort pa spanska om stallet sa jag vet inte mycket om det. Och fler ungar kom, lite aldre, och sen satt vi pa marken och forsokte prata och nunnan var nagon annanstans och sen var det dags att ga. Jag ville borja jobba med en gang! Men det fanns redan fem volontarer fran Spanien som dessutom bor dar tillsammans med ungarna, och vi ska borja nar de slutar, i borjan av oktober. 
For ovrigt har vi inte sa mycket att gora, vilket kanske marks pa den omfattande resedagboken. Man far se vardagarna som sma aventyr istallet. Som att ta sej ut genom ytterdorren utan att bryta benen. En dag nar jag oppnade och skulle kliva ut var hela trappan borta och hade ersatts av ett halvmeter djupt dike som strackte sej langs hela gatan. De haller namligen pa att grava ner gasledningar. Nagra maskiner anvands inte utan mannen star pa rad och hugger med sina hackor och graver med spadarna. Ibland knackar de pa och vill lana vattenslangen till cementen. 
Nar gasjobbet ar klart slipper vi byta rostiga gasdunkar under diskbanken (for spisen) och min moster sager att vi kommer kunna vrida pa duschkranen utan att fa elektriska stotar. Och om jag fattade hennen ratt: duschvattnet kommer alltid att vara varmt! 
Nu har vi en stor dunk som det slapps vatten till tva ganger om dagen. Pa grund av att det inte regnat pa sa lange ar det ransonering. Min moster var ratt forgrymmad nar min vardpappa Sebastian hade vattnat blommorna pa kvallen sa att vi varken hade vatten till att diska, borsta tanderna eller spola i toaletten forran nasta dag nar vi fick nytt. 
Vattnet i dunken varms upp av solen sa det var en pina att duscha under den kalla veckan nar det var minusgrader pa natterna och mulet.