Skattjakt

 En av Disas favoritlekar är att ordna skattjakt för oss. Helst ska det vara något gott hon gömmer, och burken med chokladänglar, som hon fick i lördags, gick åt just till en skattjakt. Skattjakten går ut på att hon gömmer godsakerna (eller pärlorna eller något annat som hon har tillhands, men det är inte lika kul att leta pärlor som chokladänglar) på olika ställen i huset, sedan ska vi leta efter dem. När Disa är med själv och letar hittar hon överlägset flest skatter, men ofta går hon bredvid och ger ledtrådar.

Det kan vara ganska svårt att hitta skatterna, de kan vara placerade var som helst i huset. Jag hittade till exempel en chokladängel inne i tvättmaskinen.

Trots att det är Disa som gömmer skatterna brukar hon glömma bort hälften av dem, därför kan det dyka upp skatter i både dagar och veckor efteråt. I söndags, dagen efter senaste skattjakten, dök Runa upp gång på gång nedkletad med choklad efter ytterligare en skatt som hon hade hittat och mumsat i sig. Det verkade som att änglarna aldrig kommer att ta slut och jag är övertygad om att det ligger fler gömda i huset. Kanske råkar man hitta en någon dag när man är chokladsugen? Då blir det en skatt på riktigt!

En gång ritade Disa en skattkarta, men jag tyckte inte att jag hade hjälp av den i letandet...

Andra resdagen - mot hamnen i Valencia!

 Nu fortsätter reseberättelsen från Mallorca-resan!

När vi lämnade det underbara hotellet åkte vi direkt till en mataffär för att köpa frukost och matsäck till färjan på kvällen. Vi satte oss i allén i Mengíbar ett promenadstråk med bänkar och bilvägar på varje sida. Vi spanade hela tiden efter polisbilar, för det var mycket osäkert om vi fick sitta utomhus och äta smörgåsar på en bänk, man måste ju ha munskydd hela tiden. Jesús spanade åt ett håll och jag åt det andra medan vi försökte verka avslappnade med barnen. Jesús såg polisbilen först och blixtsnabbt drog jag upp munskyddet och Jesús gömde mackan han hade i handen medan polisbilen åkte förbi.

- Det är tur att du är tillsammans med mig och inte med... Ja, min chef eller med gymnastikläraren. De där har bara sportat i sitt liv, de har aldrig behövt hantera polisen, skojade Jesús. Där han växte upp blev ungdomarna ständigt uppsökta av polisen, de behövde alltid vara redo att visa id-kort och ropade kodord om polisen närmade sig. Jesús tycker att den här konstiga tiden med ständig polisövervakning är som att förflyttas tillbaka till 1980-talet, med skillnaden att nu måste man gömma en smörgås istället för en joint.

Efter frukosten väntade en lång bilresa. Ända till Valencia skulle vi. Runa sov i bilen och jag hade laddat med spel till Disa på surfplattan. Vi stannade och åt lunch på en urdålig bar med trevlig ingång.

Vi åkte förbi Desfiladero de Despeñaperros, ett slags landmärke där man tidigare alltid åkte förbi när man åkte från Andalusien och norrut, eller bara till Madrid (nu finns fler motorvägar). Stället har ett rätt ruskigt namn, för det här var stället där de kastilianska erövrarna slängde moriska fångar nerför stupet under 1200-talet, när kung Fernando (som visas upp som mumie i katedralen i Sevilla) erövrade allt större landområden från morerna i Spanien, morerna som kallades hundar som en grov förolämpning. Enligt Jesús. På internet kan man hitta en trevligare historia om en munk som råkade ramla ner för berget.

Ett annat landmärke som vi åkte förbi var Casa Pepe med sina karaktäristiska målningar i spanska flaggans färger i gult och rött. Jesús berättade om när han åkte runt i Spanien och målade byggnader tillsammans med sin pappa och sin bror, och de tog med honom till just den baren för att skratta åt hans reaktion när han kom in. Vänster-personen Jesús kom in i en bar som är rakt igenom fascistisk och högernationalistisk, ett mausoleum över Francodiktaturen, ett ställe där man kan köpa souvenirer med högernationalistiska och fascistiska symboler.

Det började bli kväll när vi kom fram till Valencia. Jag såg en spännande byggnad från bilfönstret och läste snabbt om Valencia, där ville jag gärna stanna till på hemresan! Vilken spännande stad! Men nu hann vi inte göra annat än att leta rätt på hamnen. Vi hittade den, kunde äntligen kliva ut och sträcka på benen och höll på att gå åt av den fuktiga hettan.

Det var en rätt liten färja vi skulle åka med, men hytten var toppen! En fyrbäddshytt för oss, med ett litet badrum och ett fönster ut.

Vi satt i sängarna och åt middagsmaten som vi hade tagit med och gick ut för att kika på båten. Det var väldigt lite att se. Ett litet dyrt kafé och inte mycket mer. Vi satte oss på däck, höll ordentligt avstånd från alla andra och såg den stora hamnen i Valencia bli mindre och mindre. Alla bar ansiktsmask ute på däck, det fanns bubbelpooler som var avstängda och det blåste kraftigt.

 Jesús kämpade för att söva en ilsken Runa i hytten medan Disa och jag väntade på däck. Det hann bli midnatt innan Runa somnade och vi kunde lägga oss, så det blev inte så mycket sömn i den trevliga hytten, båten var framme tidigt på morgonen. Runa var så trött när vi försökte väcka henne att hon somnade om hela tiden. Men nu var vi framme på Mallorca!

Samtal med polisen och eventuellt husköp

Bloggtystnaden beror delvis på att dygnet bara har häften så många timmar som jag behöver för att hinna jobbet, studierna och barnen, men bara delvis, för det är något annat som också upptar tiden och tankarna. Det kan vara så att vi kanske kommer att... Köpa ett hus. Ett vänligt, trivsamt hus med stark hemmakänsla och personlighet, som visserligen behöver golv på ovanvåningen, kök och en del annat pyssel, men som samtidigt har ett gammalt fikonträd i trädgården, en pool och en stenlagd terrass med vinrankor som skuggar...

Innan vi skriver på kontraktet ska en av mina tidigare elever besiktiga huset, och vi själva skulle vilja se det ordentligt, man kan ju inte precis gå runt och granska när ägaren till huset är med... Men så är problemet att vi har perimeterkarantän. Det betyder att vi inte får lämna Aracena utan giltigt skäl. Att besöka huset som man planerar att köpa och som ligger i en annan kommun är inte ett giltigt skäl. Besiktningen kan göras, det är arbete och arbete är ett giltigt skäl till förflyttning. Men hur ska jag följa med och besöka huset? Hur länge kommer karantänen att vara? Med största sannolikhet förlängs den från nästa vecka med två veckor, över långhelgen första veckan i december så ingen får för sig att resa då, men den kanske kommer att pågå ännu längre?

Jag gick till polisstationen för att fråga om jag skulle kunna åka och se huset utan att bli bötfälld.

- Nja, att åka och titta på hus är ju inte ett giltigt skäl, sa polisen. Men om du skulle ha ett ordentligt, formellt intyg från mäklaren och jag skulle stoppa dig i en poliskontroll, så skulle du få åka vidare. Att köpa hus är ju inte precis som att åka någonstans och köpa en tröja.

- Jag skulle alltså kunna åka med ett intyg från mäklaren?

- Jag skulle släppa igenom dig, men det beror på vem av mina kollegor som stoppar dig.

- Jag hörde att det är fler trafikkontroller på fredagar. Vi hade tänkt åka på fredag.

- Ja, då och under helgen har vi många kontroller för att hindra turister att ta sig hit.

- Är det bättre om jag åker en annan dag då?

- Ja, mitt i veckan är bättre.

- Hur mycket är böterna på?

- 300 euro.

- Det vill jag nog inte riskera... Då kanske det är bäst att vänta...

- Jag skulle som sagt släppa igenom dig, men det beror på vem du träffar om du blir stoppad.

Den här perimeterkarantänen gör att jag måste ha ett intyg från Disas skola bredvid mig i framsätet, redo att visa upp vid eventuellt poliskontroll. Att lämna och hämta skolbarn i en annan kommun är giltigt skäl att åka ut ur kommunen.

Andra restriktioner: vi får ses max sex personer, butiker måste stänga klockan 18, restauranger får inte längre servera middag, utegångsförbud redan kl 22... Jag brukar inte vara ute efter 22 eller före klockan 7 på morgonen, men när jag sitter och jobbar kryper det i hela kroppen av en slags klaustrofobi light av vetskapen att jag faktiskt inte får gå ut även om jag skulle vilja.