Vakt-katten

Vargen sitter på soffans armstöd och tittar ut genom fönstret, när han plötsligt vänder huvudet mot den mörka hallen. Ögonen är stora, kroppen spänd och stilla. Han har hört något.
- Han är som en vakthund, säger jag till Jesús.
- Det värsta är när jag sitter själv här nere sena kvällar och han gör så där.
Jesús fattar ingenting.
- Ja, om jag sitter ensam här nere och ni är där uppe. Och det är mörkt. Och katten gör så där. Det är ju för att han har hört något. Det kanske är något där i mörkret. Eller någon...
- Vad då? En inbrottstjuv? undrar Jesús förvånat.
- Jaaa… Till exempel, säger jag som inte drar upp aspekten att det skulle kunna vara något övernaturligt, för då börjar han bara att skratta. Fast det gör han ändå.
- Hur skulle det kunna vara en inbrottstjuv i hallen? Hur skulle den ha kommit dit? Det skulle du väl ha märkt i så fall?
- Den kanske har legat gömd, försvarar jag mig med, och tänker att den eventuella inbrytaren kanske tog sig in, och sedan inte kom ut för att inte bli avslöjad, men nu när jag är ensam här är det en lätt match...
- I flera timmar? Hur kan du komma på sådana saker?
- Det har jag inte gjort! Det är på grund av alla otäcka filmer som jag har sett med dig, som du har tvingar mig att se! Jag avskyr otäcka filmer!
. Jag kan inte komma på en enda som vi har sett, där det ligger en inbrottstjuv och väntar i flera timmar på att någon ska bli ensam i huset...?


Ni som fattar, ni fattar. Jesús gör det inte.