Hej gänget!
Det händer alldeles för mycket i livet för att jag ska hinna skriva om det. Det senaste: någon har försökt dränka Vargen (verkar det som), Runa sover bara om jag ligger tätt intill med bröstet i hennes mun, så det finns INGEn tid för något annat än att låta henne sova, äta, försöka träffa Disa och jobba. Jesús snubblade över en tröskel, fläkte upp en nagel och fick köras till sjukhuset. Alla mina saker i Sverige flyttas på fredag, jag ska göra plats för dem hemma hos Goretti. Vi har sålt bakverk på den alternativa marknaden, jag har varit i Dsas skola och är så lycklig över att hon får gå där och blir så otroligt fint omhändertagen av de större barnen, är ledsen för världens vredesutbrott på Disa, har hunnit läsa fyra sidor i en bok (en skitläskig), ska börja rida tillsammans med Disa nästa vecka... Och så jobbet, jag använder varje kvart dag- och kvällstid för att hinna jobba. Och snart rä det kontraktet slut och jag blir utan inkomst, och det oroar mig en del.
Ja, en snabb uppdatering, för bloggen hinns ju inte med som ni märker. Men jag blev så peppad, för Den där om Jenny ska blogga en decemberlista, och jag tänkte göra detsamma. Försöka i alla fall! Förmodligen blir det mesta utan bilder, för det går fortast, och då blir inläggen av (troligtvis). Så här kommer listan. Jenny har valt en del ämnen som jag inte har lust att skriva om, till exempel minns jag ingenting av vad som hände 2012 eller de andra årtalen, så jag lämnar en lucka på de platserna.
Om ni har några förslag på nya rubriker - kom med dem!
1. Tv-året 2019
2. Jämställdheten
3. Om jag plötsligt fick 80 000 euro
4. En gång 2019 som kändes
5.
6.
7. Den här färgpersonen är jag (DISC-testet)
8.
9. Blev livet som jag trodde?
10. Min inredning
11.
12. Julklapparna 2019
13.
14.
15.
16. Helgen som gick
17. Efter studenten...
18. Måndagen som gick
19.
20.
21. Min klimatpåverkan
22.
23. Nyårslöftena
24. Det var det där med fler barn...
25.
26.
27. Bok-året 2019
28.
29. Nyårslöftena jag absolut ska hålla 2020
30. Mitt allra första blogginlägg
31. 2020 ska se ut så här...
Som sagt, ge gärna förslag på rubriker till de tomma platserna!
torsdag 28 november 2019
tisdag 12 november 2019
Kören och livet
Herregud, jag som bara har sjungit Blinka lilla stjärna tidigare!
Det är väl inte riktigt sant, men tanken far genom huvudet och jag blir full i skratt, för det vi sjunger nu är långt över nivån på skolkören som jag var med i för typ 25 år sedan, och de Beatelslåtar och julsånger vi framförde...
Jag har gått med i Aracenas kör. Vi är omkring 50 sångare och övar med en otrolig körledare tisdagar och torsdagar. Vi förbereder ett kubanskt program samt ett religiöst, och så blir det en del övande på verk från Händels Messias, som de flesta i kören ska vara med på. Det är en stor konsert i La Maestranza i Sevilla till jul, en massa körer som sjunger tillsammans, men jag hoppar över det i år, det tar så många helger i anspråk för att öva. Och helgerna är de enda tillfällena då jag är tillsammans med min lilla familj.
Det är galet hektiskt att jobba skiftvis, Jesús och jag, och ta hand om båda barnen. På tisdag träffar jag Disa knappt en halvtimme sammanlagt under hela dagen. Allt handlar om att försöka jobba ikapp de stunder då Runa sover, amma, lösa akutsituationer, hela tiden det mest akuta, och det som inte är akut (äta, gå på toa, ta bort den stora högen med kläder vid fotändan på sängen, hitta skruvmejseln som legat i sovrummet sedan juli för att kunna skruva ihop elementet så vi kan få ett varmt rum och så vidare) får vänta tills det blir akut. Lösa tankespår av saker som jag måste komma ihåg fladdrar ständigt i huvudet; ringa dit, mejla dit, svara, skicka fakturor, kontrakt, ansöka om eventuellt spanskt barnbidrag, skicka bröllopspresenten fyra månader försent, boka barnvakt till måndag, äta granatäpplet innan det blir för gammalt, beställa ägg av Pau, konserten på söndag, sätta upp lappen om ögontiden på kylen... Men eftersom det inte är akut, bara brådskande, prioriteras det ner och det fortsätter att fladdra i huvudet.
Det verkar ju inte klokt att jag började i kören nu när livet redan saknar 15 timmar varje dag, men samtidigt behövdes det. Jag jobbar hemifrån, måste ut och göra något. Själv! En alldeles egen aktivitet. Få energi. Och det är så roligt! De är så duktiga i min kör!
Nästa torsdag har de konsert med förra årets sydafrikanska program i Alcazar i Sevilla. Jag har bara hört litegrann av det och det låter otroligt. Jag kan inte sångerna, men ska följa med och höra hela konserten. Runa följer med i bussen så klart, jag ammar henne och kan inte lämna henne utan bröstet så länge. Hoppas att hon är tyst under konserten :-)
Det som vi sjöng i dag, som fick mig att fokusera på en enda sak i en och en halv timme, var detta: And with His stripes we are healed. Vackert!
Det är väl inte riktigt sant, men tanken far genom huvudet och jag blir full i skratt, för det vi sjunger nu är långt över nivån på skolkören som jag var med i för typ 25 år sedan, och de Beatelslåtar och julsånger vi framförde...
Jag har gått med i Aracenas kör. Vi är omkring 50 sångare och övar med en otrolig körledare tisdagar och torsdagar. Vi förbereder ett kubanskt program samt ett religiöst, och så blir det en del övande på verk från Händels Messias, som de flesta i kören ska vara med på. Det är en stor konsert i La Maestranza i Sevilla till jul, en massa körer som sjunger tillsammans, men jag hoppar över det i år, det tar så många helger i anspråk för att öva. Och helgerna är de enda tillfällena då jag är tillsammans med min lilla familj.
Det är galet hektiskt att jobba skiftvis, Jesús och jag, och ta hand om båda barnen. På tisdag träffar jag Disa knappt en halvtimme sammanlagt under hela dagen. Allt handlar om att försöka jobba ikapp de stunder då Runa sover, amma, lösa akutsituationer, hela tiden det mest akuta, och det som inte är akut (äta, gå på toa, ta bort den stora högen med kläder vid fotändan på sängen, hitta skruvmejseln som legat i sovrummet sedan juli för att kunna skruva ihop elementet så vi kan få ett varmt rum och så vidare) får vänta tills det blir akut. Lösa tankespår av saker som jag måste komma ihåg fladdrar ständigt i huvudet; ringa dit, mejla dit, svara, skicka fakturor, kontrakt, ansöka om eventuellt spanskt barnbidrag, skicka bröllopspresenten fyra månader försent, boka barnvakt till måndag, äta granatäpplet innan det blir för gammalt, beställa ägg av Pau, konserten på söndag, sätta upp lappen om ögontiden på kylen... Men eftersom det inte är akut, bara brådskande, prioriteras det ner och det fortsätter att fladdra i huvudet.
Det verkar ju inte klokt att jag började i kören nu när livet redan saknar 15 timmar varje dag, men samtidigt behövdes det. Jag jobbar hemifrån, måste ut och göra något. Själv! En alldeles egen aktivitet. Få energi. Och det är så roligt! De är så duktiga i min kör!
Nästa torsdag har de konsert med förra årets sydafrikanska program i Alcazar i Sevilla. Jag har bara hört litegrann av det och det låter otroligt. Jag kan inte sångerna, men ska följa med och höra hela konserten. Runa följer med i bussen så klart, jag ammar henne och kan inte lämna henne utan bröstet så länge. Hoppas att hon är tyst under konserten :-)
Det som vi sjöng i dag, som fick mig att fokusera på en enda sak i en och en halv timme, var detta: And with His stripes we are healed. Vackert!