Två veckor i Sverige

Drygt två veckor i Sverige alltså.

Första dagen på en Sverigeresa sätter sig alltid, från första besöket på Pressbyrån på flygplatsen, där exakt allt tittas igenom, varje svensk tidning, chipsnyheter och chokladsorter. Vi fick skjuts från flygplatsen, en kompis körde oss till huset där vi skulle vara en vecka, en resa på en och en halv timme. Hon har också småbarn och vet hur tufft det är att släpa packning och barn och byta från buss till tåg till buss och så ännu en buss sista biten...

Vi hade inte sovit natten innan resan och var rejält trötta, men gick till byns pizzeria och åt lunch, åkte sedan till stan (Skara) för en promenad och för att handla mat. Besök i second handaffär (som jag saknar det i Spanien) där jag köpte en hög fantastiska barnböcker, vidare till bokhandeln där Jesús alltid köper en lärarkalender och Disa fick en påse pottekulor, och sedan en stund vid den finfina lekplatsen. Första besöket i den svenska mataffären. Välja frukostmat (älskar svensk frukost, gillar inte alls spansk), tröttheten, tröttheten...


Ingen vilsam resa direkt, men bra på många sätt.

• Många släktingar som träffat lilla Runa.

• Bad nästan varje dag i sjöar och bassänger.

• Jag har gått igenom mina saker som ska köras till Spanien. Äntligen hittade jag lådorna med barnböcker, barnkläder och leksaker. Jag sparade så lite av det, hade inte en tanke på framtida barn, men åh, så roligt att sätta på Runa min gamla bebismössa med rosenmönster, läsa mina barnböcker för Disa och se Runa leka med klangbollen med gunghästar inuti.

• Jag försökte minska volymen på lasset och har skänkt ett gäng lådor och möbler till second hand. Jag gjorde mig av med mammas symaskin också, men att se den blekgröna lådan utan handtag stå kvar på lastpallen medan jag backade därifrån fick mig att gråta hela vägen hem, i trekvart, och nästa dag ringde jag och sa att jag hade ångrat mig. För många minnen i den maskinen. Inte lätt att rensa. Pappas stora världskarta med rutterna han gjorde när han jobbade på amerikabåten lyckades jag ändå lägga i en sopsäck.

• Vi har varit på äventyrsbad med Disa, som älskar att bada, och det gjorde så stort intryck på henne att det kommer att vara sommarens starkaste minne för henne. Som hon pratat om badet efteråt! Vi åkte en gång till med henne innan vi resten hem igen. Till och med Runa badade, i bubbelpool.

• Disa har druckit fruktsoda i glasflaska och det var så mysigt att se henne gå omkring med flaskan och ställa den på en hyvelbänk.

• Jag har försökte äta mig trött på ostbådar och Marabou dukat-choklad, men det är omöjligt.

• Vi har varit i flera second hand-butiker, och jag har hittat handsågade pussel och bra barnböcker. Och har verkligen motstått frestelsen att kika på böcker till mig själv, eftersom jag ändå inte hinner läsa dem, men hade ändå med mig sju stycken tillbaka... Bästa besöket var innan vi åkte söderut för släktpåhälsning, och Jesús ville köpa begagnade cd-skivor till lånade bilen, eftersom han inte står ut en resa utan musik. Jag såg en gul, kul skiva med Astrid Lindgren-musik, tog med den till Disa, och det visade sig vara en skatt! Norrbotten Bif Band framför ett knippe låtar, Georg Riedels dotter sjunger, fantastiska arrangemang av hennes pappa... Sommarens mest spelade skiva, vi gillar den lika mycket alla tre! Sedan satt vi utanför butiken, vid ett runt träbord, och åt glass och tittade på högen med skivor, barnspel och barnböcker som blev, och funderade på viktgränsen för bagaget på flyget hem.

• Jesús har varit på festival med sin hårdrockskompis från Falköping.

• Disa har plockat blåbär, klarbär och vinbär.

• En vecka bodde vi i min kompis Åsas hus. Hon var på resa i Kanada och vi fick låna både hus och bil! Åsas brorsdotter sov också där några dagar, en ny bekantskap, och vi han inte träffas särskilt mycket tyvärr, eftersom det var fullt program. På kvällarna möttes vi trötta i köket, och berättade vilka vi hade träffat under dagen och vilka vi skulle träffa nästa dag. Brorsdottern bor också i Spanien, och det var intressant att se en annan utlandssvensk på nära håll. Detta med att försöka träffa så många som möjligt under den korta tid man är i Sverige. Stressen i att försöka träffa alla man vill, samvetet över de som inte hinns med, glädjen i att träffa efterlängtade personer och samtidigt tröttheten över att inte ha tid att bara vara ledig och njuta av Sverige när man är där.

• Svenskan! Under dessa två veckor lossnade det! Disa kommunicerar nu med hela meningar på svenska! En enkel svenska, inte alltid rätt, men hon kan kommunicera helt på svenska!!! 

Hemma efter Sverigeresa

Så kom vi hem, sent på lördagskvällen. Båda tjejerna sov i bilen och vi bar upp dem till stora sängen. Det var så skönt att komma hem efter drygt två veckor i Sverige. Vargens kompis kom genast in från grannhuset för att leta efter honom, gick från rum till rum utan att förstå varför inte Vargen var hemma när vi var det (Vargen kom dagen därpå). Jag gick också från rum till rum och var så glad över att vara hemma, och tänkte, att vi har det riktigt mysigt här ändå. Trots klädhögar, röra och husägarnas möbler som inte får plats. Jag sov bättre i vår knakande säng än jag gjort på flera veckor, och mindes avbrutna drömmar varenda gång Runa väckte mig för att amma.

Söndagen var lika glad. Vi började med att åka till Miguels ekologiska odling, varifrån vi får våra grönsakslådor som vi prenumererar på, för att köpa tomater. Äntligen är tomatsäsongen här, och Miguel har överskott på tomater.

Vi åkte igenom dessa hemtrakter, kommenterade baren i Galaroza, häststället där jag skulle vilja lära mig rida tillsammans med Disa (men nu får vi inte in fler aktiviteter såvida vi inte slutar jobba) och kom fram till lilla mysiga Las Chinas, där odlingen finns. Där vid bäcken stod en husbil parkerad, vilket vi så klart kommenterade eftersom vi gärna skulle vilja ha en, det ligger lite i framtidsplanerna så att säga, och Jesús sa bestämt att den husbilen tillhör säkert den belgiske barnmorskan som bor här i byn. 30 sekunder senare ser vi den belgiske barnmorskan stå utanför sitt vita, fina byhus med blommor under fönstren, pratandes med ett par kompisar. Han kommer genast och hälsar med världens leende, hängandes genom bilrutan halvvägs in i bilen. Denne man är en sol, jag har aldrig varit med om maken till glädjespridare, glad energispridare, alla blir uppåt efter ett möte med honom. I alla fall, samma dag hade han gjort sitt sista pass på sjukhuset och hade nu semester,. I slutet av veckan ska han och familjen åka till Skottland i sin nyköpta, begagnade husbil, hade vi sett den? Kunde vi förresten be Miguel att plocka ihop en låda grönsaker som han kunde hämta senare?

Miguel var upptagen med en annan kund, vi gick och tittade på odlingarna, jättestora zucchinier, vattenmeloner och gissade växter till blasten som stack upp ur jorden medan vi väntade. Sedan plockade Miguel ihop närmare fyra kilo tomater åt oss. Hälften var enorma, mjukmogna som ska bli gazpacho, sedan köpte vi Corazon de toro (tjurhjärtan) och små margaritas-tomater, lök, gurka, grön stekpaprika och en liten melon som doftade ljuvligt sött.

Till lunch blev det pasta med refrito (mjukstekt lök, paprika, vitlök i olivolja samt väl mogna tomater som får koka med tills det blir en sås), och det blev så gott att Jesús jämförde oss med Julia Roberts. Ja, internt skämt. Vi såg en gång Julia Roberts i filmen Eat Pray Love där hon i en scen får in en tallrik pasta på en italiensk restaurang, stirrar på den enkla, fula rätten och sedan börjar äta. Vi trodde att hon blev besviken över maten hon fick, men gissar nu att hon njöt. Eller ja, det är svårt att avgöra vad hon kände för maten. Jaja. Det blev en tallrik skivade småtomater med salt också. Så goda!

På eftermiddagen fick jag äntligen egentid med Disa. Så efterlängtat. Vi gjorde ischokladbitar med saker som hon fick i födelsedagspresent av en kusin, och bakade hallongrottor. Sedan kom vår kompis Goretti med sina barn som är i samma ålder som Disa, och de lekte och vi pratade och sedan provade vi hallongrottorna och åt upp nästan allihop, för det var bland det godaste jag har bakat! De hade med sig Vargen, som har varit hos dem medan vi varit i Sverige, och det dröjde inte länge innan han och kompisen fann varandra och sedan var de tillsammans resten av kvällen.

Hon är så förbaskat snäll, Goretti, och det är alltid roligt att träffa henne.

Det är så roligt att vara hemma igen! Vi är lediga ett par veckor till, det blir feria i Fuenteheridos, feria i Aracena, renässansmusikfestival i kyrkan på berget, och kanske åker vi iväg någonstans. Och sedan börjar jobb och skola och vanlig vardag och höst, som jag ser fram emot också! Det är så roligt att bo här!