onsdag 22 augusti 2018

Hemkomst, och på väg igen

Att komma hem till huset i Aracena efter flera veckor i Sverige var ren lycka. Jag skulle visserligen jobba tre dagar till, men detta att vara hemma! Vi gick runt och bara njöt. Jesús hade nöjet att gå och köpa frukost i vår närbutik, och berättade glatt om alla bekanta han pratat med, och okända som hälsat, som man gör här.

På helgen hade vi vänner på besök, sex vuxna och tre barn var vi, och Disa lekte hela tiden. Vilken skillnad mot hennes ensamma tid i Sverige.

Nu har jag semester och vi är på väg i bil mot Pyrinéerna. I natt sov vi på ett motell nära Madrid och nu åker vi genom Don Quijote-land, med torra, gula slätter runt omkring, med de höga Monfragüe-bergen som en blå vägg till vänster, och minns när vi besökte Quijotes knubbiga, vita väderkvarnar, det fantastiska muséet för abstrakt konst i Cuenca, och katedralen i Toledo. Madrid har jag ingen längtan att besöka mer, men de här platserna...  Men det får bli en annan resa.

onsdag 15 augusti 2018

Pusselpackning

Jag är en jäkel på att packa. Jag kan få med orimliga mängder på resorna tillbaka från Spanien.

I väskorna ligger bakingredienser, kläder till Disa, och böcker. Mest böcker. Jag går i second handaffärer och bokhandlar, och den här gången gjorde jag en härlig beställning om 13 böcker på nätet, nu när jag slipper betala dyr frakt till Spanien.

Men böcker är tungt. Jesús suckar när han ser alla böcker, som jag pusslar med, lägger i och ur de tre väskorna.
- Ja, du kunde ju ha blivit tillsammans med någon som köper kläder istället. Det är ju lättare, säger jag.
- Det är inte bara det. Har du tänkt på hur vi ska få plats med böckerna i huset? Det finns ju inte plats för dem vi har ens.
- Vi får hyra ett större hus.

Mitt pusslande fortsätter. Jesús har packat medan jag har jobbat. Han har vägt så att varje väska väger max 23 kilo. Det är bara det att väskorna inte får väga mer än 20, upplyser jag honom om när jag kommer hem.

Pusselpussel.
Jag offrar handbagageväskan på hjul, proppar den full med böcker, den får gå som incheckat bagage istället. Titta, vi får ha extra handbagage, då får sovsäcken bli ett handbagage, så tar vi bagen som den låg i till matsäcken.

Pusselpussel.
De tio små svenska jordgubbsplantorna läggs i den nu tomma bokkartongen. Sockar och klänningar kilas in i springor. Vad är detta? Jesús kartong med tio kilo vinylskivor?!

Pusselpussel.
Det gäller att ta på sig de tyngsta, mest skrymmande kläderna. Jacka med många fickor kan rymma mycket grejer.

Det kommer att bli en lång resdag. Taxin kommer om fyra och en halv timme. Vi kommer att vara på resa i 17 timmar innan vi kommer hem. Landet-Lidköping-Herrljunga-Borås-Landvetter-Malaga flygplats-Malaga tågstation-Sevilla-Triana-Aracena. Det blir mycket kånkande av väskor. Många lyft. En tung dag.
Dags att sova.

lördag 4 augusti 2018

I Sverige

Ja minsann, vad har jag gjort den senaste månaden då?
Jo, åkt till Sverige, och här är vi nu, vecka två, en och en halv vecka till.

Det var lite konstigt, för medan jag alla andra år har räknat dagarna till Sverigeresan, så hade jag egentligen ingen lust att åka den här gången. Mycket märkligt. Vad var detta?

Största anledningen är väl att jag trivs så bra i Aracena. Varför skulle vi lämna allt detta nu, när det fanns så mycket roligt? Och utomhusbion hade just dragit igång, och det hade börjat komma avocado i ekologiska grönsakskorgen som vi prenumererar på, och nu var det perfekt att sitta ute på tapasbarer på kvällarna, och vi skulle ju besöka den där andra restaurangen med pool, och åka till kusten... Jag som har avskytt somrarna i Spanien, det ändrades när vi flyttade till Aracena.

Sedan var förra resan i lite för färskt minne, i jul, när jag fick missfall.

En tredje anledning var nog huset där vi skulle bo i Sverige.

Vi har bytt hus med en annan familj. Jag satte ut en liten annons, och fick svar, och när jag fick veta var huset ligger tänkte jag Nej, aldrig i livet. Huset ligger nästan granne med mitt hem där jag växte upp, och som vi fick sälja när pappa dog, och jag har inte ens närmat mig området sedan dess.

Milagros, som förlorade sin bror i en olycka i Sevilla kände samma sak om den staden tills hon tvingade sig själv att åka dit, och sa att det skulle bli bra terapi... Och hon fick rätt.
Och huset som vi får låna är mycket bra, och läget kan knappt bli bättre.

Jag jobbar medan vi är här, så jag försöker utnyttja tiden efter kl 17 till max, samt helgerna, och jag är så himla, himla trött just nu.

Disa längtar hem och har frågat nästan varje dag varför vi är här och när vi ska åka hem. Hon är väldigt ensam, hon är ju med Jesús på dagarna medan jag jobbar. Jag tänker mig att det är så annorlunda för hennes kompisar som har morföräldrar i Sverige, som är med barnbarnen när de kommer och hälsar på i Sverige. Disa har ju ingen sådan kontakt, och det är väldigt tråkigt. Svenskan går inte heller framåt, av samma anledning.

Just nu sover hon, och Jesús har åkt på festival i Småland med en hårdrockskompis från Falköping. Jag är alldeles själv, och det är så skönt. Ville passa på att blogga lite, och läsa kanske, se en serie? Sådant som jag inte hunnit de senaste två veckorna?  Men jag är så himla, himla trött...