När Pipen blev sjuk

Portugal då?
Vi skulle ju ha åkt till Sagres i helgen, med anledning av stundande födelsedag. Min födelsedag var så himla rolig förra året, att jag tyckte att det kunde bli tradition att fira födelsedag i Portugal. Alla anledningar till att åka till Portugal är bra.
Men det blev inget Portugal i helgen, för Pipen blev sjuk.
Han måste ha varit dålig ganska länge, men ingen av oss hade märkt något förrän i torsdags, då han gömde sig under skrivbordet i Fula Rummet. Han kom inte fram. Och på eftermiddagen såg jag något mörkt i mungipan på honom och undrade om det var blod eller olja som jag smort barnvagnshjulen med.
Han åt inget förrän vi köpte burkmat åt honom, och efter den middagen började han slå med tassarna mot munnen, gång på gång, som om han försökte få bort någonting. Jag lyckades få tag i katten, men såg inget i munnen, och så åkte jag till veterinären med honom. Vi har ett litet djursjukhus med akutmottagning alldeles i närheten, så att klockan var tio på kvällen var inga problem.
Pipens tassar var så blodiga att veterinären trodde att det var dem det var fel på, men efter att katten sövts ner konstaterade han att en mycket infekterad tand var problemet. Den var i så dåligt skick att den satt löst, och runt tanden fanns en enorm svullnad. Veterinären drog ut tanden och gav antibiotikaspruta.

Hur länge har Pipen gått med detta? Jag har inte märkt något! Pipen är skygg av sig. Han har hållit sig undan lite den senaste tiden, legat på golvet istället för på den vanliga kudden, men det antog vi berodde på ärmen, Pipen brukar flytta ner på golvet under sommarheta dagar.
Som han måste ha lidit.
Han har ju knappt kunnat äta heller, jag märker nu hur mager han har blivit.
Har inte haft så dåligt samvete sedan jag upptäckte att Disa inte fick i sig ersättningen från nappflaskan.

Vi fick åka hem, medtagna båda två. Jesús, som var vaken, blev medtagen när han fick höra hur mycket veterinären hade kostat.
Dagen efter veterinärbesöket hade Pipen så ont där tanden hade suttit att han lyckades gömma sig under skrivbordshurtsen. På kvällen hade apoteket fått hem den smärtstillande medicinen som veterinären ordinerat. Efter två personers förenade krafter samt fyra rivsår på mitt ben, som var så djupa att bara papper hindrade blodet från att rinna ner på golvet, fick katten i sig medicinen. Efter någon timme hade den börjat verka, och Pipen blev som ny! Han var som vanligt igen! Det var underbart att se. Han log med ansiktet, han strök sig mot mina ben, han ville vara med och bli klappad, rullade sig i sängen (där han annars inte får vara) fram och tillbaka, spann, och åt, åt, åt. Han var utsvulten!
Smärtstillande behöver han i ett par dagar till, och antibiotikakuren varar i en vecka.
Tur ändå att detta hände innan vi åker till Sverige!

Nyval i Spanien

När tvåpartimakten splittrades i valet i december fick partierna stora problem med att bilda koalitionsregering. De klarade inte att komma överens, så i dag hålls nyval.
Under hela perioden har det varit mycket pajkastning, orimliga beskyllningar och personangrepp, precis som vanligt. Alla partier har kämpat mot det nya vänsterpartiet Podemos, bland annat har de försökt få folk att tro att Podemos sponsras av Venezuela och Iran.

För ett par dagar sedan publicerades ett inspelat samtal mellan inrikesminister Jorge Fernández Díaz och en brottsbekämpande myndighet, i vilket ministern diskuterar hur man ska göra sig av med politiska rivaler som han ogillar i den regionala regeringen i Katalonien. Inrikesministern dryftar vilka skandaler om dem som går att gräva fram, samt hur dessa ska läckas ut till media.
Det låter oerhört, men partikamraterna i det korruptionstyngda högerpartiet håller alltid de egna politikerna om ryggen, och en sådan här skandal påverkar varken valet eller ministerns politiska liv mycket. I nyhetssändningarna nämns samtalet inte mycket, utan det talas mest om att sådan avlyssning är olaglig. Dessutom nämns händelsen knappt alls i tv-nyheterna till exempel, eftersom kanalen ägs av inrikesministerns högerpartiet. EU har tidigare kritisrat spansk tv för att vara alltför partisk.

Skrämmande ankomst av solenergiflygplan

Jag vaknade med ett ryck, rejält skrämd. Genom det öppna fönstret hörde jag ett fruktansvärt dån som kom närmare och närmare. Vad var detta? Och hur var det möjligt att Disa inte vaknade? Och Jesús?
Det förfärliga ljudet avlägsnade sig äntligen och jag låg kvar och undrade vad det kunde ha varit. Det hade låtit som ett flygplan på mycket låg höjd, alldeles ovanför hustaken.
Efter en stund hördes ett nytt dån närma sig, det ökade och ökade i ljudstyrka, det var en skrämmande upplevelse. Vad VAR det här?
Medan även detta försvann bort tänkte jag på människor som lever i krigshärjade länder. Vilken skräck de måste känna när ett flygplan närmar sig. Jag fick en liten, liten glimt av det. Mot ett flygplan har man inte en chans.
Nytt dån som närmade sig, och nu märkte jag att även Jesús var vaken.

Vad jag hade hört, fick jag veta senare under dagen, var ankomsten av det solenergidrivna flyplanet Solar Impulse 2. Eller rättare sagt de sex stridsflygplan som hälsade planet välkommet genom att flyga på låg höjd och släppa ut rök i spanska flaggans färger. Huvudgästen lär vara tyst.
Har ni hört talas om Solar Impulse? Det är världens första flygplan som drivs helt av solenergi och som kan flyga även på natten på den energi som laddats under dagen. Därmed är det det första solenergidrivna planet som korsat Atlanten.
Planet är på en jorden runt-flygning. Det startade i Abu Dabi den 9 mars 2015 och har bland annat åkt genom Indien, Kina och USA, med målet att återvända till Abu Dabi. Att planet varit ute så länge beror på ett 300 dagar långt stopp på Hawaii då något behövde lagas.
Resan från New York till Sevilla tog tre dygn, för planet gå ganska långsamt. 75 kilometer i timmen jämfört med exempelvis en Boeing 787 som kör i 900 kilometer i timmen.
Jag tycker att det är helt fantastiskt.
Att jag inte hade hört talas om planets ankomst tidigare är inte så konstigt. Resan har hemlighållits för att undvika terrorattentat.
Se gärna filmen som visar hur flygplanet landar i Sevilla. Maskinen är förvånansvärt liten , men har enorma vingar täckta av solceller.

Vad man inte vill höra hos frisören...

... när man är där för att göra slingor för första gången i livet.
- Jag kanske borde ta ur dem nu, så att hon inte blir vithårig?

Inte heller skoj att se frisören gå ut och köpa fika medan blekningsfärgen sitter i, eller att hon sätter sig i en stol och bli klippt av en kollega medan man har huvudet fullt av aluminiumfolie och färg som bara gör håret ljusare och ljusare.

Och hur mycket kostar det att göra slingor i Spanien? Räcker 60 euro? Jag har inte med mig mer. Varför frågade jag inte om pris för klippning och slingor innan de började?
Och varför bad jag inte om att min vanlige, vänlige frisör skulle göra det här?


48 €.

Spanska, utdragna avsked

Finns det något land där avskeden är lika utdragna som i Spanien?
Innan jag fick barn var de spanska avskeden inget som jag brydde mig om. Hade sällan så bråttom.
Nu, däremot.
Middag med vänner eller familj. Barnet börjar bli trött. Dags att åka. Barnet blir övertrött. Barnet springer gång på gång ut i gatan med bilar. barnet bajsar på sig, gnuggar sig i ögonen av trötthet, tröttgråter. Sista bussen hem går om 20 minuter, går vi inte genast så missar vi den. Har jobb att göra. Spelar ingen roll. Det spanska avskedet är precis lika utdraget. Då vi i Sverige skulle ha sagt adjö och gått, beställs det in nya öl; avsekdsölen, den sista ölen som långsamt dricks samtidigt som det pratas vidare, eller så sitter man kvar i vardagsrumssoffan eller ställer sig i hallen och pratar 20 minuter till. Att genast ge sig i väg vore fult.
Inget är så enerverande som ett spanskt avsked när man har barn och bara vill/behöver gå hem.
Här har vi en av få kulturkrockar mellan Jesús och mig.

Helg i Fuengirola

Vi har haft en sådan fin helg!

Vi åkte så fort Jesús kom hem från jobbet i fredags. Jag hade hållit Disa vaken för att hon skulle sova siesta lite senare, i bilen under den långa resan, och Jesús och jag turades om med att köra och att äta lunchbaguetter.
Han släppte av Disa och mig i Fuengirola, där vi träffade Carin och hennes son Iván, som är åtta månader äldre än Disa. Vi skulle nämligen bo hos dem under helgen..
Jesús körde vidare till Malaga där gruppen hade en spelning på kvällen.
Carin och jag träffades tack vare våra bloggar och det är tredje gången som vi ses.
Hon bor så fint med en liten grön trädgård och utsikt mot havet. Disa och Iván lekte och lekte, Disa hade redan i bilen pratat om att få leka med vatten med Iván, och det fick hon förstås. det fanns vattenslang och vattenkannor att fylla och en badbalja. En massa nya leksaker att leka med, mat som hon tyckte om, och det bästa av allt, innan Iván skulle gå och lägga sig (själv är Disa en nattuggla) blev det bad i badkar!
Nästa dag kom Jesús och Juan, sångaren i gruppen, och hämtade Disa och mig för att promenera lite i Fuengirola.

Tortilla och gazpacho-stånd på matmarknad nära den fantastiska leksaksaffären.

Vi gick till Casa Nordica, livsmedelsaffären med nordiska varor. Jag köpte knappt någonting, en liten flaska kall champis, en kexchoklad... Vi ska snart åka till Sverige ändå, men jag älskar att gå och titta på allt som finns.
Sedan gick vi till en fantastisk leksaksaffär! Tips till alla i Spanien som saknar bra leksaksaffärer! El Señor Globo Toys heter den, en liten butik med enbart bra leksaker. Det mesta i trä och tyg, roliga saker som man kan leka länge med. Jag hade tänkt mig en tygdocka, men den hade lite för lös nacke så det blev en lastbil med klossar och skruvar och spikar och verktyg, allt i trä. Samt något som ser ut som en tjock bok, men som innehåller små lådor att förvara minnessaker från första tiden med barnet. Och så köpte vi ett lejon som Disa ville ha.
Var sugen på en ficklampeprojektor med bildserier, träservisen som Disa lekte mycket med, magnetpussel och en massa annat, men det får bli en annan gång.
Vi åt lunch, och sedan blev Dis och jag skjutsade till Parque la Paloma i Benalmádena där vi träffade Sol som sol-Emma.

En ny bekantskap som det var roligt att äntligen få träffa. Vi har bara haft bloggkontakt innan. Hennes son var med, och vi gick runt i den härliga parken med tuppar och kycklingar och andra djur, och pratade och pratade. Disa fick en söt liten väska som Emma virkat åt henne samma dag. Det är spännande att träffa någon som man bara haft kontakt med via nätet. Det finns ju en riktig person bakom varje blogg också. Emma har berättat om träffen på sin blogg och skrivit så snälla saker, läs gärna här.

Sedan åkte vi hem till Carin igen, och det kändes precis som när vi fick komma tillbaka till Bortugal-huset, att det var så skönt att komma tillbaka.
Disa och Iván sprang runt nakna och lekte, Carin och jag pratade, vi åt middag och sedan kom höjdpunkten för Disa då barnen badade badkar. Som hon njöt!
Och det blev lite mer lek och läggdags och D och jag somnade snabbt.

Nästa förmiddag åkte vi hem.
Jesús och Juan hade varit på punkrockfestival i Almería på en märklig plats mellan plastväxthusen, som bara går att fina genom GPS, och det var visst den roligaste festval de någonsin varit på. Men de hade sovit i bilen och var trötta. Vi trängde ihop oss i vår lilla Renault. Förutom barnvagn och väskor hade vi dessutom med en gung-älg som vi fått, så det var saker överallt. Juan sov med huvudet på sovsäcken han hade i famnen och Jesús sov därbak med skötväskan samt leksakskassen som stöd.

Och sedan kom vi hem till heta Sevilla och jag blev så trött, så trött, och tröttheten håller i sig. Vet inte om det är värmen i sig, eller att inte kunna vara ute så mycket. Instängdheten. Och Disa är allvarlig och frågar efter Iván och vattenleken. Jag tog med henne till parken, vi hade med oss en hink som vi fyllde med vatten i dricksfontänen och lekte med detta, men det var väl inte detsamma att sitta ensam på en lekplats med mig som att springa runt med Iván, för allvaret släppte inte.
Synd att de bor så långt bort.
Jag skriver mest om Disa, men jag trivdes precis lika bra. Det var gott att vara där, att träffa Carin som jag gärna skulle träffa mycket oftare, och det var enkelt, inte alls obekvämt som det borde vara när man stannar en helg hos någon som man bara träffat två gånger tidigare.

Nästa helg åker vi iväg igen är det tänkt, ett litet födelsedagsfirande i förskott, i portugisiska Sagres.
Och helgen därpå: svala, gröna Sverige!

Fotbolls-tv och öl på elevernas avslutning

Nästa vecka går skolbarnen här på sommarlov, men redan i dag hålls avslutningen i Jesús skola, med sånger och danser som föräldrarna kan komma och se.
Jesús, som är musiklärare, har i ett par månader förberett ett sjujäkla program med olika nutida musikstycken och barnen som utför rörelser i spöklika dräkter.
Tyvärr får han inte se resultatet, för det visade sig att denna skola har avslutningsprogrammet på kvällen, så att så många föräldrar som möjligt ska ha tillfälle att komma och titta. Jesús har en spelning i Malaga och kan till sin förargelse inte vara med och se resultatet av all övning med klassen.
(Disa och jag följer med och övernattar i Fuengirola i helgen, mer om det senare.)

Typiskt nog krockar skolavslutningsprogrammet med fotbolls-EM, Spanien spelar ikväll. Men det löser föräldraföreningen med att ta med sig tv-apparater och förlängningssladdar, så att alla fotbollsintresserade föräldrar ska kunna se på tv under barnens avslutning.
Jesús trodde inte att det var sant, men fick det bekräftat av föräldraföreningens ordförande i går.
Hon beklagade och sa att hon inte gillade idén, men om det inte finns tv stannar föräldrarna hemma och ser på matchen, och då förlorar föräldraföreningen de inkomster som de annars skulle få på försäljning av öl, läsk och tapas på skolavslutningen. Pengar som ska gå till avgångselevernas avslutningsresa.

Sopor får bara slängas på kvällen

Jag minns ett blogginlägg som Emelie i Berlin skrev, om att man i Tyskland inte får slänga flaskor på söndagar.
Jag tyckte att det var så lustigt, och tänkte att det kunde lika gärna ha varit Spanien.
Inte visste jag då att det i Sevilla är ännu värre! Här får man bara slänga sopor mellan klockan 20 och 23!
Jag trodde först inte på det, men har fått bekräftat från flera håll.
Dessutom står det på själva sopcontainern.

Anledningen är förmodligen stanken. Det blir ju så varmt här och med värmen stinker verkligen soporna.
Nu kan jag inte med att gå ut med soppåsen vid någon annan tidpunkt. Tittar grannarna? Vad tänker de? Är jag den enda som har slängt sopor på förmiddagen?
Sedan såg jag en granne slänga sin soppåse vid lunchtid, och det kändes bra, men jag är ändå inte bekväm med att gå ut med soporna vid fel tidpunkt...

Flera i kommentarsfältet har varit inne på att anledningen är stanken. Det stämmer. Det blir så hiskeligt varmt här att om soporna får ligga och jäsa under dagen stinker det förfärligt från sopcontainrarna. Och de töms vid midnatt. Helt logiskt alltså.

Spanska lägenheter saknar förvaringsutrymmen

Underbara Clara skrev för ett tag sedan om besväret att leta fram sommarkläder ur förvaringsutrymmena, när sommarvärmen i Sverige kom.
Vi har inte direkt det problemet. Inte för att det inte blir varmt eller kallt, utan för att sydspanska lägenheter byggs helt utan förvaringsutrymmen. Inga garderober, inga förråd, ingen vind, ingenting för att förvara saker. Så man sparar minsta möjliga. Och det som sparas... Ja, vi har våra grejer under soffan, mellan soffan och fönstret, under sängen och spjälsängen, bredvid spjälsängen (i det lilla utrymmet mellan den och väggen där vi staplat på hög), och några påsar, samt mina gravidkryckor, som fått plats bredvid garderoben. Få saker att leta efter, få platser att leta på.
Vi har inte löst förvaringsutrymme för urvuxna barnkläder som ska sparas.

Docklek

Jag hade EGENTID och gick på stan alldeles själv och läste bok på bussen dit. Som jag njöt!
Jesús och Disa kom efter några timmar och vi åt middag på ett ställe.
Jesús berättade att hemma, innan de åkte, hade Disa för första gången lekt med dockan. Det började med ett vält glas och Disa som började bada dockan i det utspillda vattnet. Hon fortsatte med att torka dockan i ansiktet och ge napp. Jesús och hon hade bytt blöja med en pappersservett gång på gång.
Och när vi åt på en liten restaurang fick jag se det själv. Disa som matade dockan med bröd, gav henne juice med sugrör, torkade henne och pussade och kramade henne.
Jag tyckte att det var fantastiskt. Min unge har börjat leka med en docka! Hur kom hon på allt det där? Varken Jesús eller jag roas av dockor och har inte lärt henne några sådana lekar.
Det är väl sådant som alla barn leker... men jag tyckte att det var otroligt.

Och bakom dörren står invandraren.

Jag vet inte ens varför jag lyfte luren på porttelefonen. Jag brukar inte göra det, eftersom de som ringer på i regel är försäljare. Men det händer att brevbäraren ringer på dörren där nere, och... Ja, jag lyfte luren och släppte in människan, vem det nu var.

Det var en gaskille, visade det sig. Men var det en äkta, eller en försäljare?
De vanligaste dörrknackarna är elförsäljare, eftersom elen är så dyr här i Spanien. Elboalgen har fritt spelrum att höja priserna. på sex år har priserna höjts med 70 procent och landet har bland de högsta elpriserna i Europa. Det talas om elfattigdom, då många aldrig har råd att värma sina bostäder på vintrarna.
Elförsäljarna kom i allt större antal och knackade dörr med löfte om att sänka kundernas elräkning.
Men så finns de äkta också, de som kommer en gång i månaden för att läsa av elmätaren.
Åtminstone i vårt hus går de i trapphuset och ropar GAAAAAS! för att de boende ska öppna dörren.
Försäljarna har fått byta taktik med jämna mellanrum för att få folk att öppna sina dörrar. Och det var det som lurade mig nu.
Han var så säker och pratade om saker jag inte förstår. Om elpriser, elbolag, fakturor, kollade elmätaren... jag som inte ens vet vilket elbolag vi har. Jag var helt förvirrad. Var han äkta eller en försäljare?

När han bad om att få se vår faktura kände jag mig ganska säker på att han var försäljare, när han visade foto på sitt barn var jag säker... men hur skulle jag få ut honom?
Eller var han en riktig?
Jag stod med mitt halvnakna barn på höften, med diskberg, kritor över hela golvet, leksaker, soppåsar som skulle bäras ut, fattade inte vad han sa, ville bli av med honom, undrade vad jag borde göra och om han sa något viktigt... Jag fattade inte vad han sa, men höll stadigt i mina tysta löften att inte gå på något, skriva under, ge muntligt löfte, ge honom mitt pass och elräkning eller låta honom veta hur lite jag förstod av det han sa. "Du får prata med min sambo", sa jag, "det är han som sköter det där".
(Måste börja bry mig om elräkningen och sätta mig in i elpriser., inte lämpa över på enklaste utväg).

Jag kände mig så dum och utländsk. Ja, det är sällan jag har känt mig så mycket invandrare som då. Står i mitt nya land, där jag visserligen är bra på språket, men som vid några tillfällen inte fattar alls.
Missförstå inte. Jag har visserligen bytt land, men inte kultur. Jag har ingen önskan om att bli helspanjorska. Mitt hemland är Sverige, jag känner mig svensk, fast inte helsvensk längre, vissa spanska influenser har smugit sig in med tiden. Och det tycker jag är bra. Jag har kvar det mest av mina svenska värderingar och normer, men tycker att det är fantastiskt att kunna blanda upp dem med den spanska kulturen. För allt är ju inte bäst i Sverige.
Jag vill helt enkelt fortsätta att vara svensk i mitt nya hemland.  Bete mig spanskt-svenskt. Och för det mesta går det bra. Men det finns situationer då jag verkligen känner att jag är en invandrare.

Kan inte låta bli att tänka på Linnéa i USAs inlägg lite på samma tema, det var bra skrivet. Om hur hennes barn kommer att växa upp i en annan kultur än hennes. Få andra värderingar, ett annat språk, andra traditioner. Tankar på om hur det vore om hennes kultur inte var välkommen i det nya landet, om hon förväntades lämna allt svenskt bakom sig, sina värderingar, traditioner och språk. Och hur människor i Sverige förväntas göra just det, där deras kultur inte är välkommen.
Det är skrämmande.

39 grader men fortfarande vår i Spanien

Som svensk skulle jag vilja säga att sommaren slog till tidigt i år.
Men trots att det är 39 grader varmt i skuggan på dagen, och nästan 29 på natten, är det fortfarande vår här.
Går inte att prata om att sommaren kommit med en Sevillabo, eftersom årets sommar inte infaller förrän den 20 juni klockan 22.34.
Missa inte det!
Nu räknar vi ner till sommarens ankomst!

Leksaker för en tvååring?

Under de intensiva potträningsdagarna då vi varit inne hela tiden, har jag kommit fram till ett par saker:

1 Disa har så lite leksaker.
2. De flesta leksakerna är tråkiga och olekbara, om man inte är en sådan som hittar på en massa lekar med mjukisdjur.

Vad brukar tvååringar tycka om? Tips?

39 grader

Så kom då värmen. 38 grader i skuggan igår, 39 ska det bli i dag.
Genom att ha stängda fönster håller man den värsta hettan ute. Jag tyckte att köket behövde vädras och öppnade köksfönstret, och det var inte behagligt. Det kändes som att öppna en ugnslucka till en varm ugn.
Riktigt illa är det inte, för det är inte så varmt på nätterna än. Var ute för att söva Disa i vagnen klockan ett på natten, och då var det 27,5 grader.
Nu börjar tiden då man blir ganska intim med sina grannar, eftersom alla går utan kläder inomhus, och det syns genom fönster och dörrar.
Enligt vår potträningsmetod är tiden inne att låta Disa bära löst sittande byxor och öva på att dra ner dem själv när hon ska sätta sig på pottan, och när vi går ut. Det där med att sätta på henne byxor vore ganska grymt, så vi hoppar lite.
Lustigt, jag tänkte att det skulle vara bra att vänta med potträningen tills det blev varmt, men tänkte inte på att det kan bli för varmt.
På lördag ska vi på födelsekalas hos en person som har pool. Gissa om jag ser fram emot det! Jag kollade vädret och konstaterade att just lördag blir veckans kallaste dag, ett rejält hopp neråt, men kom efter en stund på att 33 grader är också rätt varmt, och poolväder.

Disa mår inte bra av att åka vagn när det är så här varmt. Och lekplatserna är tomma, alla lekredskap bränns så.

Samtidigt som temperaturen har höjts, har också den farliga UV-strålningen gjort det och folk varnas nu över den höga strålningsnivån. I Jesús skola kom barnen insmorda med solkräm på morgonen för att kunna gå ut på den halvtimmeslånga rasten klockan 12.

Sommarlistan

Den där om Jenny, en av mina favoriter, har en sommarlista på sin blogg. Den lånar jag!
Jag kan nämna, att efter ganska lång tid här i Spanien har sommarmånaderna inte samma betydelse för mig längre. Sommaren här kan jag inte se fram emot. Juli och augusti är de värsta månaderna på hela året. En outhärdlig hetta som inte ger med sig ens på natten. Svett, brännande sol, av solen sönderbränd och uttorkad växtlighet. långt från bad och möjlighet till svalka. Undvika att gå ut, stänga in sig i lägenheten med stängda fönster och neddragna persienner för att försöka hålla hettan ute. Nej, sommar i Sydspaniens inland är inte roligt.

Sommarlistan

Mina planer för sommaren

Åka till Sverige så fort Jesús får semester, alltså den 1 juli, och stanna i två månader. I Sverige ska jag jobba nästan hela tiden på mitt gamla jobb. Mest ser jag fram emot det, men lite oroar jag mig för att vara borta så mycket från Disa, är inte van. Och att inte hinna med att njuta av Sverige så mycket. Sista veckan, eller möjligtvis två sista veckorna, ska jag vara ledig så vi kan göra saker tillsammans, kanske någon liten resa (Öland?!). Vi får se.

Bästa sommarstället

Hemma i Skaraborg. Skogen. Öland. Västkusten.

Här badar jag helst

I Vänern. Jag tycker att havet är lite läskigt.

Hur länge ska du vara ledig?

En vecka. Kanske två, det verkar ha blivit något fel med mitt jobbschema.

Vad ser du mest fram emot?

Att landa i Sverige. Skogen. Att träffa vänner. Regn. Biblioteket.

Vad kommer du att köpa inför semestern?

Inte läge för inköp, men blir tvungen att köpa ett par skor. Jag har inga skor, bara ett par sandaler, gummistövlar och ett par fina stövlar som inte är så fina längre efter att jag använt dem istället för skor hela vintern. Men när jag är i Sverige måste jag ha skor.

Det här lyssnar jag helst på i sommar

Svensk radio. Sommarpratare, men det är önsketänkande att hoppas lyssna på dem, vet att jag inte kommer att hinna.

Favoritsommardoft

Sommargrönska, skog, pioner, varma barr, salt hav.

Hur kommer du att göra dig illa?

Förmodligen genom fästingbett och att ramla och få skrubbsår. Och genom att bli biten av svenska, illasinnade myggor, vars gift aldrig slutar klia.

Vad oroar du dig för?

Ekonomin. Den överskuggar det mesta, för det mesta.

Vad vill du verkligen hinna med?

Plocka blåbär och jordgubbar. Smaka svenska äpplen. Läsa böcker och tidningar. Åka till Göteborg och se Carl-Einar Häckner på Liseberg. Cykla. Träffa alla.

Vad tror du att du egentligen kommer att göra?

Ungefär det, men troligtvis inte läsa så mycket, och inte träffa alla som jag skulle vilja.

Vem kommer du att vara mest med?

Min lilla familj. Okända arbetskamrater. Gamla vänner.

Vad kommer du att lägga mest pengar på?

Mat, hyra och busskort. Så tråkigt! Mer då? Böcker och fina, roliga, färgglada kläder till Disa att ta med till Spanien (där nästan alla kläder är antingen väldigt pojkiga eller extremt flickiga och icke lekvänliga, inget mellanting alltså). Och ett gäng svenska böcker till mig!

Vad kommer du att äta?

Potatissallad, rökt sik, färskpotatis, jordgubbar, svensk pizza, vaniljbullar, ostbågar, limpa, sill.

Vad kommer du att dricka?

Alkoholfri cider och pommac, lite saft också

Vad kommer att göra den här sommaren extra bra?

Att vi är i Sverige, och att vi därefter inte behöver komma tillbaka till stället där vi bor nu. Inte för lång tid i alla fall, eftersom planen är att flytta härifrån så snart det går i början på hösten.

Hur kommer du att minnas din semester i september?

Det blir ju inte semster direkt, men jag kommer att minnas en lååång Sverigevistelse där jag pumpas full av Sverige, förhoppningsvis så full att jag inte har hemlängtan i september.

Potträning

Köpte potta för några veckor sedan, tänkte att det börjar bli dags.
Och så blev det det, just nu är vi inne i några dagars intensiv potträning. Men innan vi hann börja potträna gjorde Disa det själv.
Hon har visserligen gärna suttit på pottan tidigare, försökt få besökande små barn att göra detsamma, baxat och dragit dem mot pottan, använt pottan som argument för att slippa gå och lägga sig... Men så i onsdags kom hon in till mig i badrummet och sa Potta! Potta!
Jag satte pottan på vardagsrumsgolvet. Disa tog av sig blöjan och satte sig och...kissade i pottan! Bara så där!
Jag blev så imponerad och stolt att jag ville berätta för alla jag känner vad som precis hade hänt. jag pussade ungen och kramade och kunde inte sluta prata om händelsen.
Begriper att alla ungar lär sig det där... men för mig var det stort!

Nu är vi alltså igång med potträningen alla tre. Efter visst övervägande valde vi att ta på blöjan till natten i går. Vilken lättnad det var. Att inte behöva ha koll mer.
Vi provar den så kallade tredagarsmetoden, som innebär en intensiv potträning, där barnet ska lära sig att gå från medvetandet att "jag har kissat" till "nu kissar jag" och slutligen "jag behöver kissa". Att barnet lär sig kontrollera behovet efter lång tid med blöja då kisset bara släpps ut.
Vi har lekt med Disa och haft henne under övervakning hela tiden. En bajs och tre kissar har hamnat i pottan. Två kissar eftersom jag sett att det varit på gång och hunnit få henne på pottan, en för att hon själv sa till.
Resten har hamnat på golvet.
Jag känner mig ganska slut.


Om någon av er har något uppmuntrande eller kul att berätta om potträning så skriv en kommentar, jag skulle behöva piggas upp lite inför fortsättningen av det här.

Vi ska flytta

Jag är så glad!
Har varit det ända sedan jag kom hem från Madrid, och det har med Karin, som jag träffade där, att göra.
Det finns mycket att vara glad åt.
För första gången någonsin har jag en pollenallergimedicin som fungerar.
Disa är så rolig.
Det är varmt men inte hett, och sommarfrukterna har börjat säljas. Har sett de första fikonen redan.
Om mindre än en månad ska vi åka till Sverige för att stanna hela två månader.
Lite nya jobb har ramlat in.
Men bäst av allt: vi ska flytta från stan!!!
Det är tanken åtminstone. Jesús ska be om skola i Aracenaområdet, i bergen någon timme nordöst om Sevilla nära Portugal. Om han verkligen får jobba där vet vi först i augusti. Men chanserna är goda, och beslutet fattat, ett beslut som började tas efter träffen med nämnda Karin.
Det verkar ordna sig med jobb för mig. Det som har varit problemet inför en eventuell flytt.
Jag avskyr så att bo i stan!
Jesús vill som vanligt inte ta ut någon glädje i förskott, men det gör jag så jag har redan tittat på hus att hyra, och planerar. I mina planer ingår att vara omgiven av skog, ha nära till bäckar och vita byar, hängmatta, eget rum till Disa, öppen spis och trätak, trädgård och basilikaplantor, chorizokorvar, en cykel, vattenlekar för Disa, frukost ute, grill, goda grytor, teleskop, flätade gräskronor, middagar i Portugal, korkekar, radio, fågelsång och blommor...
Jag har börjat ta avsked av sakerna runt omkring, tittar på den trasiga asfalten och de fula höghusen och andas avgaser, allt det där som jag är omgiven av, och känner mig glad ändå, för snart slipper jag se det, vi ska bort härifrån! Om Jesús inte får någon skola i området kommer jag att bli väldigt besviken.
Nu håller vi tummarna för att det ska gå vägen!

Öltält och flamenco

Så blev det lördagseftermiddag.
Jesús skulle iväg och spela. Disa och jag tog bussen till stan och träffade Nikki.
Vi köpte fingerfärger och åt tapas på schackbaren.
Jag tänkte gå med vagnen hem från stan, en halvtimme ungefär,  för att Disa skulle somna, hon började bli trött, men innan vi hann börja promenaden kom vi förbi Plaza Ponce de Leon där vi tar bussen annars, och där var det fest. En församling som hade satt upp öltält och scen och en stor dam sjöng flamenco. Disa började dansa i vagnen så jag lyfte ur henne så hon fick dansa på riktigt. Hon träffade på en annan, ännu mindre tjej, och de dansade och snurrade tillsammans. Lekplatsen var full av barn, längs borden satt gamla och unga och åt, och jag blev förvånad när jag tittade på klockan och den visade halv tolv. Hade vi varit borta så länge?