Ja, ni märker ju, det finns ingen tid att blogga.
Vi har det alldeles underbart.
I går plockade jag blåbär i skogen bakom huset, och Disa var med, hon satt på stigen bredvid blåbärsriset och plockade själv med sina små fingrar och åt
En och en halv vecka har vi kvar här.
Några saker som jag ännu inte gjort: ätit kokosbollar, stekt strömming, bakat bröd, gjort blåbärspaj, köpt gummistövlar, ätit mandelbiskvi och Klings glass.
Saker som jag har gjort: ätit hutlöst mycket choklad, potatis i alla former, gått i skogen, fotograferat Disa. Så lätt det är att fota här! Utomhusljuset är så milt (det går ju att vara ute när det är dagsljus också). Och fönstren så stora, så det går att ta bilder inomhus.
Saker som förvånat mig: att kranvattnet är så kallt. Att det doftar så mycket och gott från naturen. Att maten är så hemskt dyr. Myggen. I Spanien biter de och direkt börjar det klia så det knappt går att sova. Nästa dag är det över. Bett från svenska myggor kliar först dagen därpå, de blir stora, röda och kliar i en vecka. Otrevligt.
Jag har så mycket att skriva att jag inte har en aning om var jag ska börja.
tisdag 18 augusti 2015
fredag 7 augusti 2015
Må augusti bli årets längsta månad
I köksfönstret i morbrors gäststuga, där vi bor, står en liten kul kalender med alla månader och siffrorna 1-31. Man flyttar en liten orange ring när man byter månad, och en annan för dagens datum, så har man koll på vilken dag det är.
Den där kalendern ger mig ångest och stressurr i magen varje gång jag tittar på den. De första dagarna var det roligt att flytta ringen, men sedan gick vi över till augusti månad och sedan dess har det känts som en nedräkning till hemresedatumet, och det vill jag inte tänka på ens. Hur kan tiden gå så fort? Jag ska gömma kalendern i skafferiet.
Resan till Sverige gick okej. Vi var ute i god tid på flygplatsen i Sevilla, så god tid att det kändes fel, men som Jesús påpekade, vi var där så tidigt eftersom han sovit bara tre timmar innan, och jag inte ens hade gått och lagt mig. Jag somnade i planet medan vi väntade på starten, Disa medan flygplanet lyfte och sedan sov vi ända till Barcelona. Inte Jesús för han hade Disa i famnen.
I Barcelona var vi semesteruppsluppna och åt hamburgare medan vi väntade på planet till Göteborg och tog det så lugnt att, tja, blöjbyte och mat till Disa hanns visst inte med. Men vi fick mat i magen:-).
Därefter gick det utför. Disa var trött, trött och lyckades inte sova alls på nästa plan. Inte vi heller.
Inte i bilen hem heller, hon var bara ledsen.
Det kändes som en mycket lång resa.
Så kom vi fram, och morbror hade byggt kök till stugan och det var så fint med rutigt golv och blommiga tapeter, i kylen fanns frukost och julmust, och det hade eldats i vedspisen, och inne i huset fick vi lax med underbar romsås, och vi bara njöt. I flera dagar gick vi bara och log och sa "Det här är för mycket. Det är bara för mycket. Det kan inte bli bättre."
En sådan som jag blir alldeles lycklig av att ha skogen en meter från huset. När jag står vid diskhon tittar jag ut på ett klarbärsträd fullt med röda, mogna bär, och bakom den börjar skogen. Öppnar jag fönstret på toaletten tittar jag in i skogen, och på kvällarna lyssnar vi till träden utanför sovrumsfönstret.
Trädgården är full av vinbär, krusbär, mynta, hallon och potatis, skogen är full av blåbär. Jesús är ute och letar kantareller nästan varje morgon.
Han var så ivrig, min svampplockare, att han gick ut redan första morgonen när vi vaknat, och jag och Disa följde med en liten bit, fortfarande klädda i pyjamas.
Bror har varit på besök, moster är här, morbror som Disa blev så förtjust i sedan han gav henne en spik att leka med är på semester.
Lillan är med om nya saker varje dag. Att leka i gräset. Lek med vatten utomhus. Sitta i gruset och leka med hink och spade. Banka med kastruller, kika i vedkorgen. Andas ren luft.
Luften är sprängfylld med dofter, det är bara att ta in. Det är grönt överallt. Det finns småkryp och fåglar. Vi kan vara ute varenda dag.
Vi gör blåbärspaj, soppa, sillmiddagar, pannbiff med lök. Jesús är hjärtinnerligt trött på allt vad potatis heter, men jag kan inte få nog.
Frukostarna är så goda, jag frossar i mörkt bröd med frön och limpa.
Må augusti bli årets längsta månad.
Den där kalendern ger mig ångest och stressurr i magen varje gång jag tittar på den. De första dagarna var det roligt att flytta ringen, men sedan gick vi över till augusti månad och sedan dess har det känts som en nedräkning till hemresedatumet, och det vill jag inte tänka på ens. Hur kan tiden gå så fort? Jag ska gömma kalendern i skafferiet.
Resan till Sverige gick okej. Vi var ute i god tid på flygplatsen i Sevilla, så god tid att det kändes fel, men som Jesús påpekade, vi var där så tidigt eftersom han sovit bara tre timmar innan, och jag inte ens hade gått och lagt mig. Jag somnade i planet medan vi väntade på starten, Disa medan flygplanet lyfte och sedan sov vi ända till Barcelona. Inte Jesús för han hade Disa i famnen.
I Barcelona var vi semesteruppsluppna och åt hamburgare medan vi väntade på planet till Göteborg och tog det så lugnt att, tja, blöjbyte och mat till Disa hanns visst inte med. Men vi fick mat i magen:-).
Därefter gick det utför. Disa var trött, trött och lyckades inte sova alls på nästa plan. Inte vi heller.
Inte i bilen hem heller, hon var bara ledsen.
Det kändes som en mycket lång resa.
Så kom vi fram, och morbror hade byggt kök till stugan och det var så fint med rutigt golv och blommiga tapeter, i kylen fanns frukost och julmust, och det hade eldats i vedspisen, och inne i huset fick vi lax med underbar romsås, och vi bara njöt. I flera dagar gick vi bara och log och sa "Det här är för mycket. Det är bara för mycket. Det kan inte bli bättre."
En sådan som jag blir alldeles lycklig av att ha skogen en meter från huset. När jag står vid diskhon tittar jag ut på ett klarbärsträd fullt med röda, mogna bär, och bakom den börjar skogen. Öppnar jag fönstret på toaletten tittar jag in i skogen, och på kvällarna lyssnar vi till träden utanför sovrumsfönstret.
Trädgården är full av vinbär, krusbär, mynta, hallon och potatis, skogen är full av blåbär. Jesús är ute och letar kantareller nästan varje morgon.
Han var så ivrig, min svampplockare, att han gick ut redan första morgonen när vi vaknat, och jag och Disa följde med en liten bit, fortfarande klädda i pyjamas.
Bror har varit på besök, moster är här, morbror som Disa blev så förtjust i sedan han gav henne en spik att leka med är på semester.
Lillan är med om nya saker varje dag. Att leka i gräset. Lek med vatten utomhus. Sitta i gruset och leka med hink och spade. Banka med kastruller, kika i vedkorgen. Andas ren luft.
Luften är sprängfylld med dofter, det är bara att ta in. Det är grönt överallt. Det finns småkryp och fåglar. Vi kan vara ute varenda dag.
Vi gör blåbärspaj, soppa, sillmiddagar, pannbiff med lök. Jesús är hjärtinnerligt trött på allt vad potatis heter, men jag kan inte få nog.
Frukostarna är så goda, jag frossar i mörkt bröd med frön och limpa.
Må augusti bli årets längsta månad.