onsdag 13 augusti 2014

Kanelbullehjärna

- Blablablablablabla.... ebola.
- ........... Hm....?
- ???

- Har du hängt med i nyheterna på sistone?
- Nyheter? Vilka nyheter?
- Vet du om... alltså... ebolan... vet du vad som har hänt?
- Ebola? Vad då?
- Epidemin alltså.
- ?
- Irak?
- (Irak, Irak, krig, amerikaner...) Vad då Irak? Har det hänt något nytt? Var inte det längesen...?
- Rysslands luftrum?
- Va?

Nyhetsknarkaren totalt väck.
Jag har ingen aning om vad som har hänt i världen sedan dagen jag lades in på sjukhuset. Förutom små glimtar som Jesús uppdaterar mig med. Inte för att jag inte är intresserad.
Tror jag.

Och tiden, hörrni. Vad har hänt med tiden?
Jag vet inte vad det är för veckodag. Eller datum.
Jesús är ännu värre, som på allvar en dag frågade vilket årtal det är.
Lillan fyller snart tre veckor. Det känns både som lång tid och kort tid. Som vi nyss kom från sjukhuset, och som om vi haft henne hos oss länge.
Tidsuppfattningen försvinner. Vad vi har gjort idag, och det vi gjorde... var det i går eller för två veckor sedan?
Mejlen, meddelandena som ska skrivas, svaras på.
Sakerna som måste göras.
Insulinet som måste ställas in, diabetesläkarbesök som måste bokas, bror som fyller år, och vem har jag egentligen aviserat om barnets ankomst?
Tvätten.
Valet. När sjutton är det val? Måste poströsta innan det är för sent.

Jag minns det jag måste minnas, men inte länge. Tanken flyger genom huvudet och är borta efter två sekunder. Inte mycket blir gjort. Huvudet fungerar inte riktigt.
När försvinner det här? För jag antar att det har med bebislivet att göra?

Vad det detta du menade med kanelbullehjärna, Hillevi?




12 kommentarer:

  1. Haha, så otroligt bra beskrivet! Jag var sådär ett bra tag. Sen bara lite halvborta tills jag började jobba igen. Ungefär.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Känns igen även om jag inte var i Spanien då. Men tillägg till det är ju värmen dessutom tycker jag. Ni verkar ha något svalare än vi iaf på nätterna just nu. Här är det just nu olidligt...och då blir man också degig i pallet :)
    Kram P ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har det helt okej på nätterna, har inte ens på fläkten.
      Jag tycker att det är en bra förklaring, att värmen gör det värre.

      Radera
  3. Det är lustigt det där, jag kallade det amningshjärna. Men det är ju inte sant. Jag ammar fortfarande men är ganska mycket klarare i huvudet. Minns inte riktigt när det började klarna men dimman varar nog i några månader. Säkert rena hormoner, överlevnad, för att fokus helt ska ligga på lilla bebisen :) Det är inte för alltid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag ammar inte men är helt borta ändå.
      Man blir frisk från det till slut, bra:-)
      Den här fyra månaders föräldraledigheten, jag tror att det är det konstiga mammahuvudet som är förklaringen till den, inte omsorgen om barnet. Det går ju inte att jobba när huvudet fungerar så här...

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det verkar som hjärnan inte landat ännu, efter 24 år...
      Bebishjärna skulle det vara och det var hjärnan som åkte ut med barnen... xD

      Radera
    2. Ni tror nog inte jag är klok, och det är jag ju inte. . Försökte rätta min första kommentar men lyckades visst radera den i stället...
      Jag skulle försöka säga att jag känner igen mig helt! Kallade det för Bebishjärna för det var precis som hjärnan åkte ut samtidigt som barnen. Och det tog länge innan den hittade tillbaka :)
      Ibland tror jag att den hittat en annan ägare, iaf dagar som den här xD
      Kram

      Radera
    3. Hahahaha! Det var ju inte direkt lugnande det här! Så lång tid kan det alltså ta innan man fungerar som vanligt igen:-) Eller längre...

      Radera
  5. Hahaha Annika, ja precis. Jag kan forfarande vara sån och Signe är snart 5 månader. Det är som att hjärnan krymt till en kanelbulle där av kanelbullehjärna! Kan trösta dig med att det sakta men säkert blir bättre ju äldre hon blir...Men på något sätt är det ganska skönt att få vara sån också eftersom det viktigaste för er just nu är allt som rör Disa, eller hur?! Härligt att höra att ni mår bra! Massa Kramar

    Ps. Du gör rätt i som inte tittar/läser nyheterna det är bara elände. Jag orkar inte höra om alla människor och framför allt barn som dör, det gör så ont i mammahjärtat och jag mår så dåligt av det att jag har fått sluta läsa/lyssna/titta på nyheterna. Ds.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Disa är viktigast av allt. Men det är stressande att veta att det är saker som jag måste göra men som jag bara glömmer bort.
      Tänk, fem månader snart. Och min lilla bulle fyller snart en månad!

      Håll dig undan nyheterna ett tag till, det är ingen brådska!

      Radera